Är Gehenna en plats där man plågas i eld

Jag har flyttat datorn till köket för att höra på fotboll utan att störa barnens tevetittande, och tvärtom. Jag lyssnar på BoIS. Solen skiner in.
Det var ju kallare idag. Man skulle börja spela tuba eller bastrumma. För att hålla värmen.
Vi såg sossarnas tåg igår, tre orkestrar som spelade Internationalen.
Och jag tänkte på Helmuth. När vi gick runt kistan i kyrkan spelades Internationalen. Käre Helmuth, ibland tänker jag att jag ska ringa dej, fråga något.
Och i lördags fick jag ett sms från Andi, han läste Ett hål i huvudet där ljuset tar sig in, tyckte att den var bra. Det tycker jag också. Men det blev så mycket fel, först mina korrändringar som inte kom med, omslaget som inte blev som det skulle. Sen, det värsta, det fruktansvärda, Helmuth som blev sjuk, la förlaget på is, och sen ... dog.
När vi ändå hade en hyfsat krattad manege.
Och, visst, pengarna jag aldrig fick.
Men, Helmuth, han var nog jobbig titt som tätt för dom som stod honom riktigt nära,
som dom flesta intressanta människor. Men, en härlig man, Helmuth.

Just nu leder BoIS med tre-noll. Det känns skönt och nästan säkert.

Jag simmade 2200 med örat mot barn som lät som barn, och pensionärer som simmade som sniglar. Men vi var några i mitten som sög oss in i oss själva. Man räknar längder och tänker, nä, jag ljuger, så långt har jag väl inte simmat. Men jo.
Sen var jag på bibblan och sen hemma och hittade prinskorvarna i kylen, dom som inte stektes inför påskpicknicken. Och dom luktade prima prinsar.
Broccoli. Jag äter bara cocktailtomater just nu. Örtaromat. Knäckebröd.
Läser manus och ändrar lite.
Skriver en novell.
Skriver roman.
Och oliver, jag frossar goda oliver. Det är något bibliskt, slänterna, dom torra markerna, träden och herdarna och fåren och jag tänker på Grekland, jag skojar inte, jag smörjer mina tärda fötter i olja.
Lyssnar på Van the Man.
Lyssnar på Ebba Grön.
Lyssnar på Fashion med David Bowie.
Ska börja läsa En dag, som jag ... läst så mycket om.
Och Ove Allansson som jag aldrig läst eller läst om, Blues för Maria.
Alla Blues-böcker bör man läsa, i alla fall några.
Och sen ligger den där biografin om Al Capone och väntar, om den någonsin blir läst, tredje gången jag lånar den på bibblan nu.
Ja, jag förstår frågan, hur hinner jag.
Jag söker ju pengar och jobb på en massa olika sätt också. Lagar mat och äter den.
Jag läser flera tidningar om dagen (inte allt, nä).
Och Vakttornet! Jag läser ju Vakttornet. Den trevliga damen som brukar komma och ringa på från Jehovas har skaffat en ny partner, lika blyg som den tidigare.
Alla onda människor ska Guds änglar ta bort. Satan kommer att vara fängslad under tusen år (vad som händer med honom sen vet jag inte). Människor som älskar Gud kommer att överleva och få glädjas åt en ny världsordning.
Harmageddon.
I rest my case, vågar inget annat.
Over and out.