i evighet: Trettio år senare, samma sak. Och du kan ta allt vatten under broarna. Du kan ta den lille pojken jag var då. Det spelar ingen roll. Jag kände det då, känner det nu. Desperationen. Ilskan. Längtan. Allt jag någonsin gjort, även tidigare, handlar om en så intensiv tro på att det måste finnas något annat, rättvisare, bättre, en kortare väg för känslorna att ta sej ut. Slippa spricka.