Pippi Långstrump kan bli en sentimentalnostalgisk halvfalsk dröm om: "Åh, när min mamma läste den för mej, min farfar osv, så lugnt det var på gatorna bland olåsta cyklar då, så stark och fri jag blev ..."
Och det är inte jag som sätter betyget. Det är min sexåriga dotter, som är ganska barnbokslitterärt bevandrad, har ganska höga krav.
Anna och jag har haft det sista kapitlet kvar några kvällar nu, men hon vill inte höra det. "Kan vi inte läsa nåt annat", säger hon. "Men ... ska vi inte läsa ut Pippi först?" "Nej, läs en annan bok."
(Jag pratar om den första av tre böcker om Pippi Långstrump som kom ut på 40-talet, inget annat.)
No comments:
Post a Comment