Saturday, October 05, 2013

tandläkarhistorier

... och på andra sidan fönstret på andra sidan gatan, en annan värld. En offentlig toalett i den gamla kasernbyggnaden. Landskrona. Centrum. Eriksgatan.
... och igår var jag med Elsa hos tandhygienisten i Limhamn. En modernare värld. Eller ... bara jag omodernare. "Blev du trött", frågade jag när det var klart. "Ja."
... och det är som att åka bil, en nästan omärklig rysning som en nästan omärklig hinna, av välbehag. Avslappning och skön dåsighet.
... och när bilen är framme, när tandhygienisten, tandläkaren, doktorn, säger: "Så, då får du inte mer för den tjugofemöringen", känner du dej inte alls färdig, känner du dej snuvad på en ro.
... men på andra sidan fönstret på andra sidan gatan, smög jag i en annan värld, smutsigare. Någon gång sov jag några timmar på den offentliga toaletten.
... och några gånger städade jag pappas tandläkarpraktik, putsade fönster, registrerade patienter, vilade mjukt och tryggt i tandläkarstolen.
... och jag berättade för Elsa: "Ibland när jag kom för att putsa fönsterna till farfars tandläkarpraktik, sov han middag i tandläkarstolen." "Var han lat?" "Tvärtom, han var trött."
... och jag har alltid sovit godast på de konstigaste ställena, eller somnat lättast.
... för det är en fråga om förväntan och prestationsångest, att: "Nu ligger du i sängen, nu finns det bara en sak att göra, sova, och det nu! Du ska upp tidigt imorgon! Du måste göra nytta!"
... och det knyter sej.
... eller är det en fråga om total utmattning.
... och nu har det gått en dag till och en dag till och imorgon är det simhopp och vi ska snirkla genom de underjordiska gångarna och det ska ju bli så fint väder och ... och de stora fönsterna ska skina in ljus och hon ska hoppa från femman och jag ska svettas och vara avundsjuk och bara vilja ... och bara vilja ... hoppa, sväva, landa vasst men mjukt.
... men det var en sådan kväll i kväll, bilen till stationen och luften blev högre och regnet drog bort och min pappa körde bilen och hur mycket han än försöker, verkar han inte kunna sluta jobba, och det måste vara något med våra onda ryggar, de moderna tandläkarstolarnas ergonomiska följsamhet och mjukhet.

1 comment:

Gabrielle Björnstrand said...

Fint. Du är bra på stämning. S t ä m n i n g.