Vilda Västern i Aten (och i Irak och Skåne)- En reseberättelse.
Det är varmt i Aten, hundarna vilar och katterna är taniga och hungriga.
"Mata inte katterna", säger den amerikanske mannen och det är varmt, men jag fryser ändå. "Då tror dom att dom alltid ska få allt dom vill."
Det är skönt i Aten, men jag undrar ändå, som nu när jag pratar med mannen som inte är fet, men lite överviktig, bräker på amerikanska.
"Dom måste ju anpassa sej", säger han och sväller lite, knäpper upp en knapp i dom randiga byxorna. Jag svettas och kliar mej under cowboyhatten. "Jag är open wide, kan flera grekiska ord", säger han och spänner ut magen.
"Men ...", hinner jag säga och bläddrar efter rätt sida i boken jag läste innan han satte sej utan att fråga om det var okej.
"... men dom måste lära sej our kind of living", säger han och jag tappar boken och den landar framför hans fötter, In cold blood av Truman Capote, fast på svenska. "Bögjävel", säger mannen och skakar på huvudet, tittar misstänksamt på mej. "Dom måste lära sej", säger han och jag tänker på vilken uråldrig demokrati som skapades i Aten, undan med kvinnor och slavar, och alla andra idioter, så att vi kan få bestämma ifred.
"Det finns absolut ingen återvändo", frågar jag och han skakar bestämt på huvudet.
"We have to go all the way", säger amerikanen och boxar mej på axeln, för hårt.
"Absolutely", säger jag, och plockar fram pistolen.
8 comments:
Jag läser om USA förr och nu, jag längtar till San Fransisco. Jag vet så mycket om bakgatorna. Jag gick där som liten. Jag lever ett liv i Sverige och tänker att detta är inte jag. Jag har ställt in resor till Amerika, jag längtar dit. Jag hatar inte Sverige, jag hatar inte USA, tycker bara ofta illa om vissa saker som luktar i båda länderna.
Jag minns en åttiotalsdeckare från Jersey, ön i Europa, dit längtar jag också.
Om du nu vet så mycket om San Francisco så borde du åtminstone veta hur staden stavas, den grundades av franciskanermunkar om det kan vara till någon hjälp?
Jag sitter här med två brev framför mig, ett ska till Limhamn och ett till Arlöv. Nu ska jag bara fundera ut vart man ska gå för att posta dem, i Helsingborg.
Jag är svensk, jag behöver inte lära mej att stava utländska namn. Det är DOM som ska lära sej, anpassa sej.
Vem DOM är? Det är DOM ju.
Jag vet inte så mycket om San Francisko. Jag vet mycket om bakgator, everywhere, though.
Men okej, jag kompromissar:
San Fran. San Fran. San Fran.
Cisco. Cisco. Cisco.
Bergerac hamnade i Midsommer och blev Barnaby om jag inte är helt fel på det, vad som hände med den vinröda sportbilen står i stjärnorna. Cykel rekommenderas inte i San Francisco, varken på fram eller bakgator, har du flytt så kan du få en guidad tur av Kristin i hennes Oldsmobile, amerikansk volvo 245 fast 0,5 m större i alla riktningar, denna fickparkerar hon utan problem och hon känner stan efter 40 år där.
Käre Windy, har du blivit så skadad av alla datorer och mobiltelefoner att du verkligen glömt hur man lägger ett vanligt brev i lådan?
Mein Gott!
Bah, Humbug! Det hade kanske mer med frimärken att göra än något annat. Nåja, det borde vara framme vid det här laget.
Apropå nästan inget, borde man gå på den här konserten med Stiffe, Martin&Nina. Men den är i Stockholm. Eller någon av de här med Perssons Pack. men det är långt till Norrköping också.
Ja, man borde kanske se till att dra ner Persson till Skåne, så förbannat dyr kan han ju inte vara, och en del gamla fans borde han ju ha kvar. Kanske något för min kulturförening.
Se på fan när han dansar! Just som jag sitter här, så kom postmannen med brevet. Man får tacka!
Post a Comment