Häng dom högt

Nu ska Zlatan dras i smutsen igen. Nu ska vi ta oss till ännu ett mästerskap och gneta oss vidare i gruppspelet för att sen åka oturligt ut för att Allbäck visst ändå inte räckte till. Eller för att Henke är en sån fin människa som bryr sej om sin familj.

Och smygrasisterna får vatten på sin kvarn, får komma obefläckade ut i ljuset: Vad var det vi sa, han är ingen riktig svensk. Som ... Som? Som ... Henke!

Så mycket skit alla kan spy över Lagerbäck, men när det gäller Lars kontra Zlatan då står många stolt svenska vid generalens sida.

I René Vásquez Díaz bok om Artur Lundkvist står det mycket om den svenska undfallenheten för nazisterna. Varför tror ni, alla präktighetsministrar, att Sverige gick fria från ockupation under andra världskriget? För att vi var så stolt neutrala och renhåriga? Kamma er!

Jag tycker att man kan vara feg ibland. Men man måste stå upp och erkänna sin feghet. Då blir man modig. Går det ihop? Tydligen inte.

Jag säger inte att man skulle gjort annorlunda på fyrtiotalet. Jag tänker ofta på utilitarismen. Jag säger bara att man bör tala klarspråk. Var kommer ni ifrån, alla ni som inte vågar tala klarspråk?

Jag var i Köpenhamn igår och skrev bok och läste danska tidningar, insändarsidorna bland annat. Samma tugg som i Sverige, släpp ingen jävel över bron.
Och man frågar sej varför Sverige inte firar nationaldagen ordentligt, vad har vi att fira?

Danskarna anser sej ha nån sorts skev täckning för sitt skitiga och självgoda främlingsförakt.
Norrmännen är folkpartister som har varit ockuperade av svenskarna.
Jag är västskåning.
Vad svenskarna är skiter jag ofta fullständigt i, även om det många gånger påverkar mitt liv, stör och berör mej i mitt vardagliga värv.

Jag var i Köpenhamn igår och på Brooklyn Bar satt en gubbe och rökte Cecil och malde på, snackade om Lasse Berghagen, hans låt Stockholm i mitt hjärta. Jag hängde inte med riktigt, men det var något om att Lasse inte hade rätt till Stockholm, jag vet inte.

Jag försöker komma så nära den slutgiltiga versionen som jag kan i detta skede, av mina historier i Thomas och min bok. En blues för Landskrona, är arbetsnamnet och för min del bygger den bland annat på texter från den här bloggen som handlar om Landskrona, texter som jag tar bort från, skriver nytt till, texter som jag redigerar.
Vi har fått pengar från Sparbanksstiftelsen för att göra boken. Vi har fått lite egen betalning, resten går till tryck. Eventuell vinst ska vi flyga till månen för.
Det är en skön känsla att skriva som man själv vill.
Det är en skön känsla att själv bestämma var vi vill sälja boken.
Det är en skön känsla att få bestämma helt själv.
Det är skönt att ta det spadtaget, lägga den stenen till sitt eget hus.

Jag åt shawarma i Köpenhamn igår.
Shawarma har inte riktigt gått upp på hitlistorna i Sverige.
Själv föredrar jag kebab, det är nåt med krydderierna.
Jag var hos två bokhandlare och läste om Dan Turéll. Men köpte inte biografin, vet inte varför. Jag hade råd.

Läste Klas Östergren på danska.
Jag drömmer om det, att gå över landgången från färjan, komma från Landskrona till Tuborg och ta bussen och sen gå in på en bodega, sen gå in i en bokhandel och se min bok på danska, sen gå in på en bodega, sen gå in i en bokhandel och se min bok på danska, se...