Det smyger sej starkt på

Jag har gett ut några böcker i mitt liv. Publicerat i tidningar, tidskrifter och antologier. Blivit recenserad.
Det är en speciell känsla och den är uppdelad i faser.
Det är spännande.
Jag kan inte leva när tråkiga saker är tråkiga. Jag måste göra något roligt eller intressant av dom i mitt huvud.

Jag ska skicka en nästan slutgiltig version av vår En blues från Landskrona snart. Adrenalinet pumpar inte som han som lyfter tyngder och musklerna ser ut att hålla på att spricka.
Men adrenalinet smyger aggressivt in i mej och jag tänker på boken mycket. Och det är så roligt att vi gör det själv. Att vi snackar releaseparty och sånt. Att vi vet att boken är betald. Att vi vet att det inte handlar om stålar. Att vi ändå vet att vi har köpare. Att vi vet att några kommer att bli snea. "Såhär ska inte en Lanskronabok vara."
Det är ingen Landskronabok. Den råkar bara handla om världen.

Och adrenalinet smyger på, jag börjar bli klar med min roman också. Och det är större och mindre på ett annat sätt. Det är en längre och annorlunda process.
Två böcker samtidigt, det är så roligt.
Jag har fått tillbaka sprittandet.

Och glöm inte Stanza på torsdag. Om ni kommer, jag lovar att jag ska mala ner er på ett underhållande allvarligt sätt.