Let her run away ... ? - tjugotvå

Jag lyssnar på Triffids. Solen skiner. Stolen property.
Ska man låta henne dra?
Ska man låta honom ta över, den dunkle makthavaren som försöker välla sej över dej?

Ska man skjuta duvorna?
Ska man gå ut på morgontrappen med ett leende?
Ska man se allt som går att vända neråt som ett skott i nacken?
Jag tror inte det.

Jag lyssnar på Törst. Ulf Lundell.
Jag hade velat spelat Prärien igen igår. Igår på Victoria när det var släppfest.
Det behöver inte vara klackarna i taket.
Ni får skylla er själva, ni som inte var där.
Om man letar i bråten hittar man en godmodig och kärleksfull humor.
Pontus, Åsa, Andrzej och L.T. Tack så mycket.
Och cittran. Min Gud, vilket vackert instrument.
Och jag tror inte att jag själv gjorde bort mej heller, fast jag var en smula uppstissad.
Man måste vara yrkesman när man ska vara yrkesman.
Tack till Elsa också som stod ut alla timmarna, fyra och ett halvt och med alldeles för mycket trötthet och spring i benen, egentligen.

Jag ska lyssna på en annan låt nu. Baby, wont you follow me down. Och det är det ni ska förstå, det betyder inte att jag är på väg neråt.

P4, Radio Malmöhus. Kalle Oldby. På din radio idag. Jag kommer också att vara där någon gång efter fem i eftermiddag.