En alldeles vanlig eftermiddag på Bullen

Vi såg en råtta i tunnelbanan i Lyon, någon gång i tidernas gryning. Det känns längesen, nu när ungarna sover och vi har stigit upp ur bubbelbadet.
Det känns längesen, dagarna när man inte visste vad man ville. När en parad av katoliker fick hela Burgos att stänga, och Johanna hade ätit dåliga ägg och jag bara ville ha öl.
Lakanen på hotellet som var en garderob.

Innan jag tog henne med en osande storm.
Min fru har bott i Frankrike.
Jag kan pubspråket.
Det är därför jag inte gillar vikarier, eller tehus i Marocko.

Jacques Werup har bott i Frankrike, tror jag. Han har i alla fall en stark relation till landet.
Jacques. Jag känner inte honom. Vi har pratat i telefon några gånger.
Också den gången när jag jobbade på Tidskriftsverkstaden. Han sträckte fram sin näve och sa, lät det som: "Schack."
Och det rev och slet i mej. Jag hade följt min bror och pappas parti för längesen. Jag hade sett Janne lira. Jag hade aldrig fått säga det, jag ville så gärna säga ...: "Matt."

Min fru har bott i Frankrike. Igår var det barnvagnsbio. En fransk film, givetvis skulle hon dit. Höra på pladdret. Elsa på dagis, Anna i vagnen.
Efteråt möttes vi på Bullen och åt hakkeböf.
Efteråt stannade jag, flyttade till det inre rummet, bordet vid fönstret nära toaletten. Bara jag där. Jag började gå igenom och förbättra skisser till min kommande bok. Mellan lunchen och efterjobbetnissarna. Jobbade jag.
När Jacques Werup steg in. Tittade på mej som om, men tänkte nog att han misstagit sej. Det är ändå många år sen, enda gången vi träffades.
När Timbuktu kom in, och pratade i telefon och kramade Jacques, sa att han bara skulle avsluta samtalet.

Jag är en artig människa. Jag har fått lära mej att uppföra mej. Jag kan om jag vill.
Och jag gillar Jacques Werup. Jag har läst några riktigt bra böcker från hans penna. Han verkar vara den perfekta balansen av dryg malmögrabb, självupptagen konstnär och god människa.
Så jag gick fram och hälsade. Tog i hand.
"Keep on swinging", sa Jacques, sen kom Timbuktu tillbaka och det verkade som om Jacques skulle vara nån sorts rådgivare, som om Timbuktu skulle börja skriva skönlitteratur.
Eller var det något helt annat. Jag hörde även Mikael Wiehes namn nämnas.
Kanske hörde jag något mer.
Men jag är uppfostrad till att vara artig.
Det finns flera anledningar till att jag inte platsar i nuvarande regering.
Jag är uppfostrad till att inte börja med en knappnål. Att hålla den där illegala silverskålen långt borta från mej.
Jag jobbar på det.