Som ett hus på landet

Rädslan för bränder. Oron, rastlösheten, viljan vidare.
Hoppfullheten.
Att inte vara nöjd, men mer lycklig än olycklig.
Jag hjåller mej själv vaken på nätterna.

Amason med Tant Strul.
Och Bly på danska, fortsättningen på Saabye Christensens Beatles från åttiotalet.
Och Håkan Söderstjerna slutar med fotbollen. Tack för fina stunder. Någonstans på den här bloggen finns en historia om segermatchen mot HIF 1994 (väl?). När Håkan gjorde enda målet.

Jag var alltså i Köpenhamn igår. Skrev på min nya bok. Tylösand, såg jag framför mej, tror jag. Något att bita i.

På fredag är det LA och snack på Rådhustorget.
På lördag snack i gamla Vip-Trips lokaler.

Man kan gå in på www.Gondolin.se, som sagt, om man vill köpa min bok. Tre spänn, som sagt, till Alumaförsäljarna.

Massa ost kvar i kylen.

Man kan gå in på närmsta sushibar om det är det man vill. Det vill jag ibland.
Idag gjorde jag skånsk kålsoppa. Den luktade kål och Skåne och kalops och hus på landet där dom ondsinta ser annorlunda ut.

Jag blir aldrig snabbare.