Vadå? två

Det är en lång humoristisk pjäs detta. Men allt behöver inte vara oneliners, även om det finns sådana här också. En tragikomisk enaktare i dagens Sverige:

”Jag ger mig inte in på det primära målet”
Per Björklund är sverigedemokraternas (sd) arbetsmarknadspolitiske talesman och partikassör. Han sitter dessutom i partistyrelsen, är kommunpolitisk samordnare och ordförande i partiets programkommission. Han har varit aktiv i partiet sedan 2002. Här kan du läsa hela intervjun med honom.
Text: Anna Tiberg

Kan du sammanfatta sd:s arbetsmarknadspolitik.

Nja, det vet jag inte …

Är det något särskilt du vill lyfta fram vad gäller er arbetsmarknadspolitik?

Nja. Vi la ner mycket jobb och tid på det här programmet för ett och ett halvt år sedan. Jag tycker att det blev ganska bra, men delvis finns det brister. Det är till viss del en kompromissprodukt, men jag står för helheten.

Vad står du inte för?

Nja. Det här att facket ska ha minskat inflytande, det tycker jag kanske inte att man riktigt kan säga i dag. Man ska se det i relation till historien. Först hade arbetsgivaren all makt, sedan slog det över på 1970-talet med det här paketet med MBL och Las och, ja jag vet inte om det var något mer …

Ni beskriver dagens situation som en ytterlighet, att facket har nästan all makt.

Nej, inte som en ytterlighet.

Det står: ”Från situationen för 100 år sedan, då arbetsgivaren hade all bestämmanderätt på arbetsplatserna, har pendeln idag slagit över åt det andra hållet så att facket fått allt för stort inflytande. Sverigedemokraterna förespråkar en medelväg mellan dessa ytterligheter.” Det tolkar man som att dagens situation är en ytterlighet.

Ja, det kanske man kan göra. Men vi menar att vi gick från en situation som var här (visar längst till höger på skrivbordet) till här (visar till vänster). Vi hänvisar till vad som hände på 1970-talet. Sedan tycker jag att det där med att facket ska ha minskat inflytande har blåsts upp och feltolkats i media.

”har pendeln idag slagit över så att facket fått för stort inflytande”. Hur ska man kunna veta att ni menar 1970-talet? Det går inte att tolka meningen på något annat sätt än att det handlar om idag. Det gäller inte bara media, utan alla som läser programmet, väljare till exempel.

Nej, jo visst. Men i dag har arbetsgivarna lärt sig hantera det där kan jag tycka, i dag kan jag känna att det är en ganska bra maktbalans.

Är det din ståndpunkt eller talar du för partiet?

Jag talar för partiet.

Vad är det som behöver förändras?

Vi tycker att MBL och Las är ganska omodernt. Då när de kom till hade man en industri där alla satt vid maskiner och var utbytbara, i dag behövs en annan kompetens.

Hur ska lagarna ändras då?

För de större företagen tycker vi inte att det är någon fara. Den här balansen mellan fack och arbetsgivare när det gäller större företag, den är hanterbar. För de små företagen, där känner vi att det finns en obalans, den lille företagaren kan känna sig pressad av det här. Då tänker jag till exempel på Salladsbaren och Vaxholm.

När det gäller bygget i Vaxholm. Ni har ju en skrivning om att utländska företag inte ska få konkurrensfördelar. Var det inte därför facket försatte bygget i Vaxholm i blockad? Facket ansåg att det handlade om konkurrensen skulle vara på lika villkor? Hur hänger era ståndpunkter ihop på det området?

Det känner jag inte igen.

Att utländska företag inte ska få konkurrensfördelar. Det står i ert program om Ekonomisk politik.

Det har inte jag varit med och skrivit. Det får du ta med någon annan.

Men det handlar ju också om arbetsmarknadspolitik, ni skriver en massa om hur arbetsmarknaden ska regleras där. Och arbetsmarknaden är ditt område, så det borde du väl känna till?

Nej, jag kan ingenting om det där, det får du ta med den som har skrivit programmet.

Vad tycker du var fel med fackets agerande i Vaxholm?

Ja, jag vet inte … Vi upplevde väl att man slog till med väl hårda metoder.

Blockad, var det det som var väl hårda metoder?

Ja, vi upplevde att det var väl hårda metoder, men exakt hur vet jag inte, det är ingenting vi har diskuterat i partiet.

Ok, det har ni inte. Men ni tycker alltså inte att facket skulle ha fått vidta stridsåtgärder mot salladsbaren för att få till ett kollektivavtal.

Nej, i det fallet vill vi ändra så att om man inte har några medlemmar på en arbetsplats, ska man inte få vidta stridsåtgärder.

Farhågan är att oseriösa arbetsgivare kan använda en sådan regel som påtryckningsmedel vid anställningar. ”Du får inte jobb här om du är med i facket.” Såna företag kan då låta bli att teckna kollektivavtal.

Ja, det vet jag, men jag tror att de farhågorna är överdrivna. Det är klart att det finns taskiga arbetsgivare, men det finns taskiga fackliga och andra också. Jag tror inte att det här problemet är så stort som facket vill göra gällande.

Småföretagande är en viktig fråga för er.

Jo, småföretagen, det är där vi ser möjligheterna att skapa nya jobb. För i storföretagen tror jag inte att det blir så mycket, de kan flytta ut produktion till låglöneländer, det gör inte småföretagen. De stannar kvar. Vi vill underlätta för dem, utan att de ska ha konkurrensfördelar, alltså otillbörliga konkurrensfördelar.

Hur vill ni hjälpa småföretagen mer?

Vi vill se över det regelverk som rör deras verksamhet. Det här har man pratat om, både Mona Sahlin och Alliansen, men det händer ingenting.

Men hur vill ni göra? Ni vill ändra Las (lagen om anställningsskydd) till exempel.

Ja, till exempel finns det ju i Las undantagsregler för småföretagen (två personer får undantas från turordningslistan vid uppsägning på grund av arbetsbrist, red. kommentar). Man får undanta två personer. Där kan vi tänka oss tre. Att tre får undantas.

Vill ni som centern att även stora företag (med fler än tio anställda, red. kommentar) ska få göra undantag?

Nej, där anser vi tvärtom att det inte behövs. Jag kan säga att de företag jag har jobbat på, där funkar turordningsreglerna ganska bra.

Ni skriver att det ska bli ”lättare att säga upp”, vad menar ni?

Det där är väl också en formulering som inte är helt rätt, det ska inte bli lättare att säga upp.

Vad menar ni då? Ni skriver också att det är för ”komplicerat” att säga upp i dag.

Det är väl inte komplicerat. Men ofta kan det vara dyrt. Om man har en anställd som inte har den kompetens som behövs, som inte kan lära sig, då kan det vara dyrt att säga upp.

Du talar nu om uppsägning på grund av personliga skäl. Om en arbetsgivare felaktigt säger upp någon på grund av personliga skäl i dag, kan han/hon välja att betala sig fri från anställningen om uppsägningen ogiltigförklaras av en dom i domstol.

Ja, personliga skäl, vi menar att det kan bli dyrt för arbetsgivaren. Vi har tittat mycket på Flexicuritymodellen i Danmark. Som jag upplever det är det lättare att få jobb i Danmark, det är inte samma som i Sverige. Vi tittar mycket på Danmark överhuvudtaget. Både på invandringspolitiken och arbetsmarknadspolitiken.

Så det ska inte kosta så mycket för arbetsgivaren att bli av med en person när han eller hon anser att den anställde inte är kompetent.

Ja, det kan ju vara så att man har gjort en felanställning, man inser att den här personen funkar inte, mitt företag orkar inte med det. Kanske äventyrar jag ekonomin i mitt företag.

Ser du ingen risk för anställningstryggheten? Arbetsgivaren kanske vill göra sig av med honom eller henne av andra skäl än att ekonomin äventyras?

Jo. Det kan finnas en risk.

Hur hanterar man den risken då?

Det finns ju en facklig organisation som kan företräda, då får man försöka ha en diskussion med facket på ett vettigt sätt. Och oschyssta arbetsgivare får problem med tiden. De har svårt att anställa den arbetskraft de vill ha.

Förutsatt att det alltid finns jobb att välja och vraka bland.

Ja. Det är därför det är så viktigt med den generella politiken är sådan att det är enkelt att driva företag. Lägre trösklar både in och ut – det tror vi på.

Har du något mer att säga om konflikträtten?

Det är detta att facket inte får vidta stridsåtgärder mot företag utan medlemmar. Egentligen handlar det om att man ska ha föreningsfrihet, människor ska få välja att vara med i vilken förening man vill, och att inte tvingas vara med i en förening om man inte vill.

Kan man i dag tvinga en person att gå med i en förening?

Nej, det kan man väl inte.

Med föreningsfrihet menar du att vi ska ha samma föreningsfrihet som i dag?

Absolut. Jag förstår att facket är oroligt för hur arbetsgivaren ska agera om man inte får vidta stridsåtgärder mot företag utan medlemmar. Jag förstår resonemanget, men jag köper det inte riktigt.

Varför inte?

Jag tror inte att det problemet är så stort faktiskt. Om man gör så, då är man en oseriös arbetsgivare anser jag och det sker förr eller senare någon sorts självsanering.

Är det ett stort problem, så som det fungerar nu?

Det är ett problem, ett principiellt problem.

Kan det inte bli ett principiellt problem att oseriösa arbetsgivare kan utöva påtryckningar på arbetssökande?

Jag tror inte att det problemet är så stort att man ska låta facket vidta stridsåtgärder mot företag utan medlemmar. Har jag uttryckt mig klart?

Hur vill ni ändra MBL?

Det är ett mycket formellt regelverk. Större företag kan leva med det. För mindre företag bedömer vi att det fungerar mindre bra i praktiken.

Vill ni ta bort medbestämmandet för arbetstagarna där?

Nej. Vi skriver ju att vi vill ha en tvingande skyldighet i stället för MBL.

Vad blir skillnaden?

Det är den formalistiska gången. Nu har man möjlighet till centrala förhandlingar och så vidare. Tanken är att avlasta företagarna.

Du får nog förklara skillnaden. Vid brott mot MBL kan det bli fråga om centrala förhandlingar. Facket kan också få skadestånd för att arbetsgivaren brutit mot MBL. Menar du att du vill ha en ”tvingande skyldighet att informera arbetstagarna om förändringar i verksamheten” utan att det finns möjlighet att vidta sanktioner om arbetsgivaren bryter mot detta? Utan att arbetsgivaren ska betala skadestånd om han eller hon bryter mot skyldigheten?

Jag kan inte svara på det.

Det är en viss skillnad på om den regel du vill ha i stället för MBL är helt tandlös, eller om den inte är det.

Ja, det är det. Vi vill se över det här med MBL. Det kan landa i att det känns helt okej som det är nu, och det kan landa i något helt annat.

En tandlös regel riskerar att bli helt verkningslös. Det du säger är att du inte har något besked om huruvida ni vill att medbestämmandet för arbetstagare i praktiken ska försvinna, eller inte. Förstår du skillnaden?

Ja, det är någonting vi har kvar att göra, den läxan.

Ni vill sammanfattningsvis: Eventuellt ta bort sanktionsmöjligheter ur MBL, vilket kan göra den helt verkningslös. Luckra upp turordningsreglerna vid uppsägningar på mindre företag. Eventuellt göra det billigare att säga upp på grund av personliga skäl. Förbjuda stridsåtgärder mot företag där facket inte har medlemmar. Ni vill inte att facket ska få ”ta till så hårda metoder” som i Vaxholm. Detta skulle, trots vad du sa tidigare om att balansen mellan fack och arbetsgivare var okej, försvaga fackets inflytande avsevärt. Håller du med?

Jag känner inte igen orden riktigt. Och att det skulle försvaga facket, det är ingen bedömning som jag gör, jag säger hur jag ser på vissa frågor.

Om jag säger att dessa åtgärder skulle försvaga fackets inflytande?

Vi har inget syfte att försvaga någondera part, det är inte vår uppgift som politiker.

Men det är politiska beslut som reglerar arbetsmarknaden. Om politiker föreslår förändringar måste de väl också göra en bedömning, en analys av konsekvenserna?

Vi har inget syfte att försvaga eller minska fackets inflytande. Vi vill se över och förändra vissa saker.

Vad säger du till dem som drar slutsatsen att åtgärderna minskar fackets inflytande?

Är det så de upplever det får de säga det och lägga fram sina argument tar vi intryck av det naturligtvis. Vår uppgift i partiet är att föreslå och driva förändringar vi tror är rätt. Vår uppgift är inte att hantera olika organisationers inflytande på olika områden på arbetsmarknaden.

Men det är väl er uppgift att göra bedömningar av vilka konsekvenser förändringar får?

Ja, självklart, men inflytande, nej, vi gör inte en bedömning av vilket inflytande arbetsmarknadens parter får. Du lyssnar inte på vad jag säger.

Jag tycker inte att du förstår min fråga. Vad säger du till dem som anser att era åtgärder leder till minskat fackligt inflytande?

Jag lyssnar på dem, och sedan får jag ta ställning till vad de säger.

Om vi går tillbaka till det här att utländska företag inte ska få konkurrensfördelar, det som står i det Ekonomiska programmet. Hur ska detta regleras? Ska Sveriges arbetare anpassa sig efter utländska villkor, eller tvärtom?

Ja du. Där får du nog fråga den som skrev det programmet. Jag har svårt att tolka detta. Jag förstår inte riktigt vad det betyder. Det jag kan säga är att vi vill ha en öppen marknadsekonomi.

Ok. Vi går över till frågan om arbetskraftsinvandring. Ni vill inte ha det. Ni tror inte att det behövs. Ändå säger Ams beräkningar att det inom tio–femton år kommer att saknas en kvarts miljon arbetare.

Det får stå för dem, den uppfattningen delar inte vi.

Vad hänvisar ni till då?

Vi hänvisar till det enkla faktum att det står en miljon människor utanför arbetsmarknaden.

Nu är det en myndighet som räknat på detta. En kvarts miljon. Vad svarar du?

Tio–femton år sa du. Det hinner rinna mycket vatten under broarna.

Har ni ingen beredskap i er politik? Till exempel vården kommer att sakna folk. Vem ska ta hand om de sjuka? De gamla?

Du har till exempel det här att vi vill stimulera till ökat barnafödande i Sverige.

Hur ska man stimulera till ökat barnafödande?

Ja, det kan man göra, till exempel genom att ha förmånliga system för föräldraledighet och barnbidrag.

Ekonomiska incitament?

Ja, det handlar ofta till stor del om det.

Om kvinnor är hemma och föder många barn är de borta från arbetsmarknaden i flera år, och papporna är också hemma till viss del. Finns det ingen motsättning?

Det tycker jag inte för man är inte hemma med barnen i tjugo år.

Får många kvinnor flera barn försvinner många år av arbete.

Herregud, det tycker jag är ett konstigt sätt att resonera. Du har en utväxling på faktor tio. Alltså, efter tjugo år får du en arbetskraft när de här barnen har växt upp.

Du håller inte med?

På kort sikt är de hemma, det håller jag med om, men det är inte den enda åtgärden vi talar om.

De handlar alltså om tio till femton år, då hinner inte de här barnen växa upp.

Nej visst. Men att öka barnafödandet, det är det rätta på sikt.
Sedan vill vi få in ungdomar i arbetslivet. Och människor kan jobba längre. Behövs det arbetskraft, okej, se till då att människor kan och vill vara kvar i arbetslivet.

Hur ska man se till att de vill vara kvar?

Man kan stödja dem ekonomiskt. Sedan kan det behövas andra åtgärder i arbetslivet. Som arbetsmiljöinsatser, så att människor kan jobba kvar.

Men ni vill ju inte göra det. Ni skriver att det inte behövs mer pengar till arbetsmiljön.

Nä, jag menar att när det gäller den tekniska arbetsmiljön, där är vi bäst i världen.

Inom svensk tung industri är det få som i dag kan jobba till 65. Människor slits ut i förtid. Vad säger du till dem som står och utför de monotona momenten på linorna i bilindustrin? Ska de jobba ännu längre när de inte ens håller till dagens pensionsålder?

Nä, man får ju titta på det. Är det så, då får man lägga lite mer pengar även på den fysiska arbetsmiljön. Det vet du kanske bättre än jag. Man är inte sämre än att man kan ändra sig.

Så var hittar vi en kvarts miljon människor? Om det inte är som ni tror? Hur ska vi klara ekonomin när skatteunderlaget krymper med en kvarts miljon? Hur ska vi klara pensionerna?

Det är en hypotetisk fråga. Vi tror ju inte att det blir så.

Den är inte hypotetisk när den grundar sig på siffror från en myndighet. Om ni har fel?

I dag har vi inget svar. Men om det skulle visa sig att det blir så, då tar vi det då.

Är det ansvarsfullt? Handlar inte politik också om att göra analyser och se till att något händer innan katastrofer sker?

Vi får följa utvecklingen. Om det visar sig om säg fem år att det behövs, då får vi ta ställning till det.

Vad gör ni då då?

Ja, några saker har jag ju sagt. Barnafödandet vill vi öka, men visst, det tar tjugo år innan de blir arbetsföra, det är vi överens om. Men till exempel kan man gå in tidigare i arbetslivet. Nu förtiden går människor in i arbetslivet vid trettio, förr var det inte så, vid tjugo år borde många kunna komma in i arbetslivet.

Det är direkt efter gymnasiet. Behövs inte mer kunskap än så för att jobba i dagens samhälle?

Jo, det krävs generellt sätt mer utbildning på alla nivåer. Men säg, de som är 23, 24 år, där finns mycket att hämta. Sen kan jag hålla med om att i många industrier kan man inte jobba när man är uppåt 70. Men jag har själv bekanta, officerare, och kommunalt anställda som har skrivit sådana avtal att de gått hem innan 60. Det tycker jag är obegripligt.

Räcker de till en kvarts miljon jobb?

Jag tror att det räcker med de här åtgärderna.

Så trots att det finns experter som har gjort andra beräkningar tror ni att det här räcker.

Det finns mycket som experter har sagt som visat sig vara fel.

Är det trovärdigt tycker du? Kan era väljare lita på er bedömning?

Jag tror nog att våra väljare har förtroende för våra bedömningar.

Hur definierar du ”svensk arbetskraft”.

De som finns i Sverige och har olika lagliga tillstånd att jobba här.

Ni skriver att ”Svenska jobb ska i första hand gå till svensk arbetskraft.” Alltså de som har tillstånd att jobba här?

Ja.

Så är det väl nu också? Ni menar att ni vill ha de regler som gäller i dag?

Ja, de som finns i Sverige.

Definiera vad det är att vara ”svensk”.

Nej, det vill jag inte göra.

Varför inte?

Jag tycker inte att jag är så insatt att jag kan göra det.

Hela er skrivna politik är full av uttryck om det svenska och att vara svensk. Du sitter i partistyrelsen, och du är inte tillräckligt insatt för att svara på vad det betyder?

Du kan väl säga vad du tycker, så kan jag säga om jag håller med.

Ok … Svensk är den som lever i Sverige och/ eller själv känner sig som svensk.

Jaha. Nej, jag vill inte ge mig in i den diskussionen, du får ta det med någon på partiets presstjänst, Mattias, till exempel.

Det står i erat program att ”Det primära målet med Sverigedemokraternas politik är att återupprätta en gemensam nationell identitet” Vad ska den gemensamma identiteten vara?

Jag vill inte ge mig in i det.

Det primära målet. Du måste kunna diskutera det primära målet med ditt partis politik.

Det primära målet.

Det viktigaste, det övergripande målet.

Ja, jag vet vad primär betyder. Nej, jag ger mig inte in på det. Jag vill inte diskutera det invandringspolitiska programmet.

Varför inte?

Jag har inte varit med och skrivit programmet. Jag är talesman i arbetsmarknadspolitiska frågor.

Invandringen är er viktigaste politiska fråga. Du har varit aktiv i sd sedan 2002. Du har massor av uppdrag och sitter i partistyrelsen. Och så kan du inte prata om det primära målet med ditt eget partis politik.

Nej.

Jag tolkar det som att du inte vet.

Nej, jag vill inte kommentera det.

Men det tycker jag är konstigt. Ni är ett parti som växte i senaste valet. Ni sitter i många kommuner i Sverige. Vid nästa val kan ni komma in i riksdagen. Du sitter i partistyrelsen och kan inte förklara för dem som har röstat på er, vad det är, det som beskrivs som det viktigaste i er politik.

De har inte röstat på mig.

De har röstat på den politik som du företräder. En del av våra läsare har röstat på den politiken. Du måste väl kunna förklara politiken för våra läsare?

Nej, jag vill inte det.

Varför inte?

Därför att jag tycker att jag inte är tillräckligt insatt.

Men du måste väl kunna tala utifrån dina egna åsikter åtminstone, du har ju gått in i partiet och varit aktiv sedan 2002. Håller du med om att det är det viktigaste?

Det är en formulering som kanske inte jag skulle ha skrivit.

Det är oerhört konstigt att du inte kan förklara vad du tycker om partiets viktigaste fråga.

Om vi tar den andra utgångspunkten. Mångkultur, som kanske är motsatsen, så tror jag inte att det är bra för Sverige.

Varför inte?

Därför att det leder till konflikter och slitningar av olika slag.

Hur ser Sverige ut utan mångkultur då, menar du?

Ja, det är väl kanske det, att då blir det en mer gemensam identitet. Men jag vill inte ge mig in i det.
Men mångkultur, det tror jag inte på. Framför allt så är det en rörelse mot mångkultur som ökat. Om den rörelsen fortsätter så kommer det att minska solidariteten och sammanhållningen.

Finns den solidariteten i samhället nu, tycker du?

Ja. Men den håller på att luckras upp.

Kan du ge exempel på vad du menar med sammanhållning och solidaritet, och hur den försvunnit.

En sån enkel sak som att när jag växte upp så låste jag aldrig dörren när jag åkte och handlade. Nu låser jag dörren när jag går ut i trädgården. Jag vet inte om du gör det?

Jo. Jag låser också dörren när jag går ut. När växte du upp?

Jag är född 1952.

Var växte du upp?

På Öland och i Kalmar. Varför vill du veta det?

Jag undrar om det är solidariteten i Karlskrona du tänker på, när du tycker att den har minskat.

Nej. Men jag kan ge dig ett exempel härifrån också. 1987, när vi köpte hus här, då hade vi en spik fyra meter från dörren. Där hängde en extranyckel till barnen. Så skulle jag aldrig få för mig att göra i dag.

Det hänvisas mycket till en annan tid i er politik, en tid som var mycket bättre, och då var samhället solidariskt. Till exempel står det att ”Förfallet stegrades på 1970-talet”. Vilken tid är den här idealtiden ni talar om?

Ja, det kanske är så att från 1960-talet och framåt har samhället sakta förändrats. Jag tror att det är den tiden innan man tänker på. Allt var inte bra då, men sammanhållningen var bättre.

Om vi tar arbetskraftsinvandring kontra annan invandring, så har man i hundratals år haft invandring. Men då fanns det arbeten. Sen hände det någonting någon gång, och vi har växlat, det har blivit på ett annat sätt. När människor kommer från kulturer långt borta, då blir det svårare, den här processen. Bland dem som talar vackert i Stockholm, politiker och andra eliter, de talar vackert om invandring, men de människor vi talar med, de har en annan bild.

När jag läser era program, när jag läser om detta med att skapa en stark gemensam identitet och så vidare, och sedan lyssnar på hur lite du har att säga om den identiteten, då misstänker jag att ni å er sida vill skriva vackert, men att orden är utan verklighet, utan innehåll. Precis det du säger att politikerna och eliterna i Stockholm står för.

Den slutsatsen är din misstanke, den får stå för dig, den kommenterar inte jag, faktiskt gör jag inte det.

Var placerar ni er själva på vänster/högerskalan?

Det är många som frågar det. Ska man dra ett genomsnitt ska vi ligga i mitten. Vi upplever i kommunpolitiken att ibland håller vi med socialdemokraterna, ibland högern, ibland till och med miljöpartiet. Vi inordnar oss inte i höger/vänster. Många vill ge bilden av att vi är högerextrema.

Erat arbetsmarknadspolitiska och ekonomiska program har om något en stark och tydlig högerprofil. Varför tror du att det trots detta är fler ur den klassiska arbetarklassen än andra svenskar som röstar på er?

Jag tror inte att de känner igen sig riktigt. Precis som jag kan känna att jag inte känner igen mig.

Hur då?

Jag tror att man känner att solidariteten, tryggheten har luckrats upp. Det är för mycket vackra paroller i stället för verklighet. Även jag pratar med gamla industriarbetare, gamla varvsarbetare till exempel, sossar, som tycker att det är förfärligt med den här invandringen. Som säger, varför ska alla komma hit? Kan man inte hjälpa dem i deras hemländer?

Varför känner färre högre tjänstemän så då, tror du?

Ja, det kan vara en sån enkel sak som att de inte bor i samma områden. Man ser kanske saker i det dagliga livet som inte är bra.

Är det en klassfråga?

Det vet jag inte om det är en klassfråga, vissa människor bor i vissa områden och får erfarenheter därifrån, andra människor bor i andra områden. Det vi vet är ett faktum, är att vi har höga röstetal i miljonprogramsområden. Men det vet jag inte om det har så mycket med klass att göra, det funderar inte vi över i vårt parti, vi tror att det handlar om otryggheten som följer i mångkulturens spår.

Tror ni på klassamhället?

Klassamhället, vi har inte funderat över det, vi tänker inte i de banorna. Klass är inget vi funderar över.

Tror du att det finns en motsättning mellan arbete och kapital?

Ha, ha, ha. Det finns olika intressenter på arbetsmarknaden. Det är klart att i vissa avseenden finns det motsättningar, till exempel när det gäller lönen. Den anställde vill tjäna så mycket som möjligt. Arbetsgivaren vill inte betala mer än han klarar av. Men sen finns det en massa gemensamma intressen, till exempel att företaget ska gå så bra som möjligt. Så det finns både motsättningar och inte. Men att generellt säga att det finns en motsättning mellan arbete och kapital, det gör jag inte. Det är mer en ideologisk fundering, och sådana ägnar jag mig inte åt särskilt mycket.

Men ni skriver på er hemsida där ni bemöter ”myten om att ni är högerextrema”, att ni vill minska klyftorna i samhället. Hur vill ni göra det?

Genom att ha ett väl utbyggt välfärdssystem, man säga på ett klassiskt socialdemokratiskt snitt, i den delen tycker vi att till viss del har socialdemokraterna gjort en hel del bra, fast deras system har stelnat till. Sedan kan man behöva minska klyftorna i andra avseenden, då får man gå igenom område för område och se vad som behövs. Vi vill ju skapa en stark sammanhållning i befolkningen, en gemensam identitet.

Identiteten igen … Försvinner klasskillnaderna, eller klyftorna, om Sverige inte har flera kulturer i landet?

Nä, det lär de inte göra. Det kommer alltid att finnas skillnader. Det är en gemenskap vi talar om att vi vill ha. Den känner man kanske först och främst med sin familj, sedan med sin stad eller by, och sedan med sitt landskap och sedan med Sverige.

Men ni vill ju minska klyftorna. Minskar klyftorna, om Sverige inte har flera kulturer i landet?

Motsättningarna minskar.

Men nu frågar jag om klyftorna.

Ja, vad menar du med klyftor?

Jag menar de klyftor ni har skrivit på er hemsida att ni ska minska. Det får du i så fall förklara, om ni menar något annat med klyftor än gemene man.

Jag har inte varit med och skrivit den formuleringen, så det är lite svårt för mig att säga.

Vill du själv ha mindre klyftor i samhället?

För mig är det framför allt det här med motsättningarna som jag vill åt. Jag känner att det kommer alltid att finnas klyftor, det kommer alltid att finnas vissa skillnader i samhället. Och att de är för små vet jag inte om jag tror är eftersträvansvärt, det måste också finnas en drivkraft att förbättra sin situation, och det är inget konstigt med det, det är bara extremkommunister som tycker att alla är likadana, att alla ska vara likadana. Vad det gäller de ekonomiska förutsättningarna, så har Sverige förmodligen de minsta skillnader som finns i världen redan, så det är en fråga hur långt man ska gå, för att inte få drivkraften att försvinna totalt.

Ni tycker att invandrare som inte kan anpassa sig bör återvända till de länder de lämnat. Vad betyder det att vara anpassad?

Om jag beger mig till ett annat land, då måste jag sätta mig in i det som råder där. Språket, lagar, regler. Om jag skiter mer eller mindre i detta, då är jag inte anpassad. De svenskar som bor i Spanien till exempel, de anpassar sig nog inte.

De svenskar som bor i svensk- kolonier i Marbella, ska de inte göra det, tycker du?

Nja, det har jag inga synpunkter på.

Ok, om du bodde i en svensk-koloni i Marbella, skulle du då känna att du handlade fel mot spanska staten?

Nä, inte mot spanska staten. Jag skulle nog inte vilja vara där, jag tycker nog inte att det verkar så kul.

Skulle du försöka anpassa dig till det spanska samhället i stället? Lära dig spanska, spansk historia och spansk etikett?

Ja, jag skulle nog vilja bli en anpassad medborgare.

Du skulle vilja bli en spanjor?

Jag skulle vilja anpassa mig.

En fråga om er familjepolitik. Ni har en familjepolitik som vissa skulle säga leder till ett mer ojämställt samhälle mellan kvinnor och män. Ni vill uppmuntra till att vara hemma med barnen i stället för dagis, och då blir det oftast kvinnorna som är hemma. Ni vill att kvinnor ska föda många barn. Ni är mot alla former av positiv särbehandling, ni vill förbjuda abort efter tolfte veckan, osv. Kan du resonera något kring det?

Nja. Jämställdhetspolitik har jag inga större synpunkter på. Men vad gäller familjepolitik ser jag för mig den politik där kristdemokraterna stod för tio år sedan. Jag var själv med i kristdemokraterna tidigare.

Kan en sådan politik leda till ett mindre jämställt samhälle?

Nej, jag tycker inte det. Jag känner inte det.

Vad svarar du den som säger det?

Jag har mycket stor respekt för kvinnor och kvinnors insatser. Men män och kvinnor är inte likadana. Vi har delvis olika förutsättningar, delvis olika roller.

Olika roller hur då?

Du föder barn, det gör inte jag. Du kanske föder sex barn, det gör inte jag. Du kanske kommer efter i någon sorts karriär när du föder sex barn. Ja, men då säger jag: ”sånt är livet”. Man ska ge stöd åt män och kvinnor att verka, men komma ihåg att de är olika. Vi är inga vänner av det matematiska jämställdhetsarbete som Birgitta Olsson (fp) och sådana bedriver. Och feminismen, det är inget vi ställer upp på heller, inte på något sätt (se fotnot 1).

Ok. Få se om du vågar säga något om den här formuleringen då: ”Låt Sverige få förbli Sverige”. Vad betyder det, det har jag undrat över.

Ja, det uttrycker någon sorts värdekonservatism för mig. Jag är värdekonservativ (se fotnot 2). Jag vill ta tillvara de värden som har funnits i Sverige i generationer.

Förklara.

Det kan vara en sådan enkel sak som att kyrkan ska erbjuda skolavslutning. Att man ska få ha en svensk fotbollströja på sig på skolavslutningen. Det fick man inte i Malmö och det är vi väldigt emot.

Till sist. Det finns formuleringar i erat arbetsmarknadspolitiska program som du har sagt att du inte längre tycker är korrekta. Till exempel att fackets inflytande ska minska och att inga ytterligare pengar ska läggas på arbetsmiljön. Kommer du att verka för att dessa formuleringar ska ändras?

Jag kommer att verka för att se över handlingsprogrammen, och det vi tycker är fel kommer vi att ändra, det är meningen att det här ska vara levande dokument.

Den väljare som läser programmen nu tolkar det ju som att ni står för något annat än vad du har sagt.

Jag har ingen uppfattning om hur man tolkar det.

Man tolkar det som att ni vill minska fackets inflytande från dagens ytterlighet, och att ni inte vill lägga ytterligare pengar på arbetsmiljön.

Om man nu är väldigt fackligt intresserad kanske man är intresserad av att vi ska ändra det. Jag säger att om vi har något skrivet som inte är korrekt, då får vi ändra så snart som möjligt.

När kan det bli?

Ja, vi har mycket annat att göra vet du, så vi kan inte ändra programmen stup i kvarten.

När kan det bli?

Det kan mycket väl bli så att det ändras till nästa riksårsmöte, till maj nästa år, min ambition är att se över programmen under hösten och vintern, det är min ambition.


Fotnot 1.
Feminism är en (åsikts)riktning som strävar efter att förbättra kvinnans ställning i samhället och uppnå jämställdhet med mannen; ibland i organiserad form.
Källa: Nationalencyklopedien

Fotnot 2.
Konservatism, samhällsåskådning som karakteriseras av respekt för det hävdvunna och strävan att bevara, eller förändra för att bevara. Någon enhetlig lära och utopi existerar inte. Konservatism har framträtt i skiftande miljöer och med skiftande innehåll. Fasthållande vid tradition och kritik av rationalistiska (förnuftsmotiverade) samhällsförändringar har varit gemensamma drag.

Källa: Nationalencyklopedien


”Det primära målet med Sverigedemokraternas politik är att återupprätta en gemensam nationell identitet och därmed också en stark inre solidaritet i det svenska samhället.”

ANNA TIBERG 2007-11-26

© Dagens Arbete. Citera gärna, men ange källan.