Samma vindar, samma dofter

Jag började fotbollskarriären på Exan med BK Fram, men gick snart över till BBK. Vi spelade på Ulkavallen innan den hette Ulkavallen, man bytte om i källaren till en liten villa som blivit klubbhus. Senare byggdes ett omklädningsrum närmre campingplatsen. Det kom läktare till Ulkavallen.
Varje midsommar anordnas ett välbesökt tivoli i flera dagar. Tonårskärlek, Kiviks marknadsstuk. Campingfolket kastar fisk på borstahusarna vid dansbanan.

Men nu ska allt bli ordning och reda. Folkpartisten Gerd Bernström (det var mycket skriverier när hon ansågs ha gått före i kön till sitt eget nybyggda hus i Borstahusen för tiotalet år sedan) ska med hjälp av kompisarna i Sverigedemokraterna utplåna Ulkavallen. Senare ska man också (kan man läsa mellan raderna) utplåna campingplatsen (undrar hur det går ihop med sd:s folklighet och tro på kasedans) som är i det närmaste fullbelägen år efter år.
Attraktivt boende är nyckelordet.
Och visst, en kommun på dekis behöver friska skattepengar.
Men till vilket pris?

Som ett brev på posten. Jag har under en tid skrivit på en lång deckarnovell (för att det är roligt, för att känna på genren), där figurerar, helt påhittat, ett kvinnligt kommunalråd som har vulgära drömmar och visioner om Borstahusen. Verkligheten och dikten, den eviga diskussionen om överträffande.

Jag bor i en expansiv del av det expansiva Malmö.
Till vilket pris?

Vi cyklade till golfbanan. Vi cyklade till fotbollsträningen. Tiderna förändras. Men det finns en röd tråd i alla ungdomsproblem: Ungdomarna har inget att göra. Föräldrarna kan ju alltid ta sina stora bilar och åka till ett köpcentrum, ungdomarna kan det inte.
Barn kan leka med pinnar, dom kan ströva på stranden, i parken, i skogen, hitta på lekar som en normal folkpartists fantasi inte verkar räcka till. Så därför är det ju inte svårt (att med sd:s hjälp) riva ner enkelheten av att ta en boll, kila ut på planen och kicka boll när man inget har att göra.
Man kan hänvisa till EU-kontrollerade lekplatser. Men därifrån blir tonåringarna bortkörda.

Varför är jag arg på Folkpartiet? För att jag är besviken. För att jag någon gång i mitt liv drömde om det folkparti som Bengt Westerberg möjligen nuddade nästan vid. Ett vänsterliberalt parti med solidaritet på dagordningen.
Jag bar som tonåring en knapp med orden: Fördomar fördummar. Jag visste inte då att den kom från fp, men det gjorde den. Det var längesen.
Varför skriver jag om Folkpartiet? För att dom är det härskande partiet. Med inbilska vänner, dessutom.

Och en sak ska du veta, Gerd, och Stefan och Carina om ni kan läsa: Att när danskarna kommer utan att betala skatt i Sverige, så kommer dom att vilja ha utbyggd barnomsorg, fler skolor (tvåspråkiga skolor) och mycket annat. Vems skattepengar ska betala det? Men dom är ju i alla fall inte muslimer.

Allt går att bevisa med politisk ekonomisk retorik. Vi ska söndra för att härska bättre över er svaga stackare.
Allt går att läsa mellan raderna. Allt blir en presidentsvalkampanj i USA. JAG VILL HA MAKT, kommer du i min väg trampar jag på dej med mina brungrova kängor.