Wednesday, November 12, 2008

Allting dör, Jesus återuppstod innan han flög iväg

Jag började skriva den här bloggen för tre år sen. Mest för att ... jag vet inte.
För tre år sen. Jag berättade inte för någon. En av anledningarna var att se hur många som skulle hitta hit. Det blev ganska många.
Jag har aldrig gjort reklam för min blogg.
Jag har aldrig hittat på saker för att få fler läsare.
Jag publicerar böcker och tidningstexter, får se mitt namn i skrift.
Emellanåt har jag använt bloggen som ett sätt att få ut samhällspolitiska åsikter.
Jag har skrivit om mej själv, om litteratur och musik.
Jag har försökt hålla en ganska hög nivå på texterna.
När jag (på ett, som jag tyckte roligt sätt) tog avstånd från det skandalösa partiet Sverigedemokraterna kom en del av dom anonyma, för dom är ju nästan alltid anonyma. Dom som innerst inne vet att dom inget har att säga. Dom som innerst inne vet att det handlar om deras förakt för sej själva.

En av mina vänner har, nä, hade en hund. Dom var nästan alltid tillsammans. Jag tyckte mycket om den hunden, han var en cool och fri själ. Femton eller sexton år fick han. Respekt, Billy. Jag beklagar, Thomas.

Jag tror att detta är det sista inlägget på länge. Kanske det allra sista. Kanske inte.
Jag har tröttnat.
Jag är en gammal elefant som börjar sin långa vandring till kyrkogården.
Vi får se vad jag hittar. Kanske hit igen. Kanske inte.

11 comments:

Anonymous said...

synd. det har varit ett givande tagande.. hoppas du hittar tillbaka till din kraft/lust/energi eller vad man nu vill kalla det.

tack för inspirationen och tankarna../ ursula

Windy said...

Jag tror inte för ett ögonblick på att du lägger ner bloggen. Lite novembertrötthet bara. Pingis på lördag sen är du tillbaka som kalven på det där betet på måndag igen.

Anonymous said...

Det var fint skrivet. Tack.

T.

Daniel said...

Tre år är förbannat lång tid för en blogg, tror jag. Du kommer nog att hitta saker som du måste skriva om och som gör sig bäst här. Jag går på Windys linje och oroar mig inte heller alltför mycket.

Kulturbäraren said...

"När jag (på ett, som jag tyckte roligt sätt) tog avstånd från det skandalösa partiet Sverigedemokraterna kom en del av dom anonyma, för dom är ju nästan alltid anonyma."

Jag tror att fler sverigedemokrater vore offentliga om de inte riskerade att exempelvis bli uteslutna ur facket, bli av med jobbet och få yrkesförbud, få en yxa i dörren eller bli mordhotade. Om det är något som är "skandalöst" är det väl behandlingen av offentliga sverigedemokrater.

"Dom som innerst inne vet att dom inget har att säga."

Ganska lustigt att du säger det med tanke på din intetsägande blogg.

"Dom som innerst inne vet att det handlar om deras förakt för sej själva."

Så du menar att 300 000 människor i Sverige hatar sig själva och därför röstar på sd? Bra analys.

l.t. fisk said...

(Herregud...jaja... 300 000 flugor kan inte ha fel. osv.)

Dina inlägg, Jonas, har alltid varit roliga att läsa. Om du lägger ner eller inte, spelar mindre roll för dig än för mig. Jag börjar morgonen med att kolla vad du har skrivit. Så har det varit i nästan tre år. Du har stamina. Det är respektingivande. Du har min respekt. Och den har du förtjänat. Vi ses väl här, om du inte slutar. Annars ses vi någon annanstans.

l.t. fisk said...

Och eftersom man inte kan kommentera din blogg, Thomas. Jag beklagar. En fin bild, på en mycket fin hund. Gatukorsningens rolls royce.

Kulturbäraren said...

l.t. fisk,

"(Herregud...jaja... 300 000 flugor kan inte ha fel. osv.)"

Nej, jag använde mig inte av argument ad populum. Läste du ens min kommentar?

Anonymous said...

Tack. Vi får se.
Och sd-anhängare: Självförakt är inte samma sak som att hata sej själv. Jag tror att det finns ett fåtal anhängare till ditt skitparti som har en mening med sitt cyniska tänkande, men jag anser att dom har fel.
Om du tycker att min blogg är intetsägande: Har du läst allt? Har du tänkt utanför dom trånga sd-normerna, någon gång?
Varför är bloggen intetsägande?
Kan du förklara varför?
Ditt parti har ju haft svårt för att förklara sina ståndpunkter på ett djupare plan, som detta om att vara svensk. Så jag förstår varför du anser min blogg vara intetsägande. Jag glömmer aldrig när jag såg fjantarna Thord och Stefan i teve, när dom visade sin okunnighet. Men då var det väl bara synd om er. Då var det väl bara journalisterna som var stygga. Lägg ner det där martyrskapet, ni är ju ett vuxet parti nu. Synd att ni bara har barnungar som väljare. Tillbaka till sandlådan, tack.
För övrigt: Jag tror att det finns betydligt fler än 300 000 som har någon sorts självförakt i sej, inte bara sd-puckon.

Anonymous said...

Tack Jonas! Detta har varit en givande (och aldrig intetsägande) blogg som jag följt sedan starten. Men jag förstår bloggtröttheten också, även jag kände av den efter tre år och bestämde mig för att lägga ner. Det är nog ganska naturligt att man för att inte stagnera efter ett tag söker sig vidare till andra former för att uttrycka det man vill ha sagt.
Men du har gjort ett jäkligt bra jobb här!

niklas said...

Åh nej. Det här är den enda blogg jag följer.

Eftersom den är bra. Angelägen. (Motsatsen till intetsägande.) Till skillnad från... ja, allt det andra. Kanske inte allt, men vem orkar leta? Inte jag. Jag brukar läsa här.

Dessutom på en hygglig (jag menar välvillig), oförställd, ärlig prosa. Må den inte upphöra.

Alla är vi elefanter, alla vandrar vi mot kyrkogårdar.

Tack så här långt. Men kom tillbaka. Kanske i januari eller nåt. Heja BoIS, heja Mjällby.