Riktiga människor

Stefan Sundström har (med hjälp av Cornelis) skrivit och sjungit en sång som heter Häst utan tyglar. Den kan han sjunga. Den kan jag lyssna på. Mycket mer behöver jag inte göra.

Häst utan tyglar har samma melodi som en annan av Stefans låtar från plattan Vitabergspredikan. Men det var ju längesen. Det är bara vi gamla uvar som minns det.

Jag snor från mej själv ibland i den nya boken, novellsamlingen.
Det är bara puckon som inte snor från sej själv.

Paul Simon och Art Garfunkel har aldrig snott sej själva. Bara återuppfunnit.

Det bubblar visst alldeles för lite för att du ska kunna känna. Dej. Vadå? Hemma?

Det finns till slut bara ett sätt att definiera bra. På riktigt. Det ska rinna hårt och enkelt och nödvändigt ur dej.

Rock? Hall of fame tjugofem år.
Pellejönsar som Bono, Fergie, Jeff Beck, Ozzy. En halvhygglig Sprinsgsteen och Fogerty.
Så kom Simon och Garfunkel. Sammetskavaj. Art med ena handen i jeansfickan. Ingen hawaiiskjorta men nästan. Dom bevisade vad dom behövde med sina sånger och sjungande. Inget var bättre 2009.

Jag lyssnar på en sluddrande Alf Robertson. Bättre än mycket annat. Nä. Intressantare. Nä. Jag vill, men vet inte om jag kan.

Jag håller socialrealismens fana högt. Tro inget annat.

I Köpenhamn lägger man ner den äldsta porrbutiken. Fyrtiofem år. Finanskrisen inskränker.

0,15 procent av Danmarks kvinnliga muslimer vill bära burka eller niqab, dom flesta är "riktiga" danskor som konverterat. Det har kostat danska skattebetalare många miljoner att få veta detta. Förbud förbud förbud. Gastar man fortfarande längst nere i den av två regndroppar plaskvåta fingerborgen från Legoland. Som är förbluffande äckligt rymlig.