Tuesday, May 10, 2011

En dag

Don´t go med Hothouse Flowers är kanske en lämplig sång. Det är i alla fall en väldigt bra sång.
En dag av David Nicholls är inte den bästa bok jag har läst, inte den viktigaste. Men, Gud, vilken bra och gripande bok det är. Jag skiter i om den tangerar snyftböcker eller, jag vet inte, om den inte är fin nog. Det är och kommer alltid att vara oviktigt.
Jag skiter i om jag möjligen är i ett känsligt tillstånd, alltså sentimentalt lättpåverkad, jag är sån.
Nä, kom inte med det, jag ber inte om ursäkt.
Jag är bara så förbluffad och tagen.
Vilken fantastisk bok.

Vet jag vad vänskap är? Kärlek?
Skulle tro det.
Min mamma fyller snart 73 år. Och för dom som inte har förstått det tidigare, min mamma är en mycket humoristisk människa.
Jag varken kan eller vill berätta varför vi skrattade igår. Varför vi pratar om flera småtrista saker, men att det finns ett leende eller skratt i närheten hela tiden. Att vi båda pratar alldeles för omständigt och långt ibland. Det är så vi är.
Och jag sitter här och försöker skriva klart en bok, alldeles för omständigt och långt. Men jag vet vad jag vill säga. Varför säger jag inte det.

Eller Utanför lagen med Eldkvarn, hela skivan.
Eller Estuary bed med Triffids. Eller Seabirds.

Vänskap?
Jag är så gammal att det finns människor jag varit kompis med i snart trettiofem år. Eller, en människa, två kanske.
Det finns andra som jag inte känner så väl, tjugofem år eller så. Och andra.
Jag tror aldrig att det är så, som i boken En dag.
Jag kan lova att det aldrig blir som i filmerna du älskar, hette den alltså, min första bok.
Det blir aldrig som i böckerna du älskar heller.
Vi hade kanske inte behövt litteratur eller musik eller film, teater, konst, whatever, om det hade exakt tangerat verkligheten. Eller att simma.
I alla fall jag vill fly verkligheten.
Allt måste spetsas.
Sen kan jag skriva hur socialrealistiskt jag vill, hade inte fantasin och det fantastiska funnits, jo, så sjunker allt ner i dyn.
Och det är inte alls bara min fantasi, det är din också. Alla vi läsare, betraktare, konsumenter.
Om jag säger att en myra ... och att det luktar barrsommar ... och någonstans bakom blåser havet in ... och du vet att ebben kommer, lägre och högre i Portugal ... men nu, bara sank sand i södraste Halland som var havsbotten innan och ska bli igen ... och du ser henne inte, men du vet att hon finns där, hon finns alltid där ... handlar En dag om. Till exempel.
Eller maskarna efter regnvädret.
Det är du som bestämmer.

2 comments:

Anonymous said...

http://www.dn.se/nyheter/sverige/varfor-sa-dystert-landskrona

Intressant:)

Jonas Bergh said...

Jo, jag läste det tidigare idag. Det är nog intressant, framför allt om fler landskronabor kan förstå att det som händer ibland i deras stad inte på något sätt är unikt.
Och jag känner många stolta landskroniter.
Och jag träffar ganska ofta människor som har dåligt underbyggda åsikter om Landskrona.
Överhuvudtaget: det är inte städerna det är fel på, det är dom lata människorna som ofta förenklar och fördummar och bebor med sina dåligt smorda trutar.