Himlen kan vänta

Jag minns första gången jag hörde Eldkvarn spela Alice. Det var ett av få musikprogram på teve. Carin Hjulström var programledare. Gig, hette det. Det var innan plattan Himmelska dagar hade kommit ut. Jag gick nog andra året i gymnasiet. Det var det bästa jag hade hört.

Idag är det sista avsnittet i Pluras matprogram. På ett sätt hoppas jag att det verkligen är det allra sista, kon är mjölkad nu. Samtidigt vill jag se mer.

Jag har inga idoler. Men jag har förebilder, Plura har nog aldrig varit en av dom.
Men jag började då, -86 tror jag, med Utanför lagen. Jag hade hört några strölåtar tidigare, men det var Utanför lagen! Det har det alltid varit.

Första gången jag hörde Alice var kanske inte första gången som Plura bar en hög hatt. Men ändå. Och en vit T-shirt. Det var det bästa jag hade hört. Jag saknar videoinspelningen som jag inte hittar, och inga klipp på Youtube.
Jag spelade in videoinspelningen på min bandspelare, utan sladdar, lyssnade på min freestyle.

Och när Imperiet spelade Bibel hos Nancy och Carina.
Och Michael Segerström, Kristoffer hette han, Nancys brorsa som gillade korv.
Jag tänker på det nu när jag återigen egentligen tänker att jag borde vara som Plura verkar vara. Avslappnad. Ibland känns det som att jag har en gurka uppstoppad någonstans.
Varför ska jag bry mej?
Varför ska jag vara orolig för vad andra tycker om mej?
När jag genomtänkt, och detta är viktigt, gjort vad jag tycker är rätt.

Jag minns inte om jag trodde på Gud då, men mina första ord var: Jag är inte Guds bästa barn, men jag är den första att erkänna det.
Hade det inte varit så tydligt att Carla är Pluras älskade lillebror, så hade jag varit det.

Men på Caesars i Helsinghåla, Cirkus Broadway-turnén, Debaser, alla gångerna på Victoria dit vi gamlingar kryper.
Nu vet jag inte om det blir mer konsertbesök när Eldkvarn spelar på Victoria, det var ju liksom vår grej.

Jag minns inte vilken min första konsert på Victoria var. Men jag minns lokalerna på tredje våningen där vi träffades på riktigt. Jag minns att något långsamt startade i mitt liv.

Och, medan jag trots allt minns en del, vad många gånger du har varit med, Windy.