70-tal.
Jag skrev deckarhistorier på en gammal skrivmaskin som jag tror var min farfars avlagda. Jag satt i mitt rum på andra våningen och tittade ut över Ven och Köpenhamn och låtsades att det var två franska öar som jag hittat i en kartbok.
Sen gick jag ner och läste för min mamma och mormor. Dom klappade. Jag fick blodad tand.
Peder och jag kallade oss Brasse och Fleksnes och spelade upp halvimproviserade pjäser på Roliga timmen på Borstahusskolan.
1984 (?) hade QK sin första spelningen i Västervångskolans aula. Dygnet runts redaktör Mattias Oscarsson spelade tillfälligt bas.
1985 spelade vi på Pilängens fritisgård och fick två gratisdagar i studion där vi spelade in klassikern Ett skrik i natten, tidigare hade vi gjort undergroundeposen Grön vägg och Uppdrag i Gdansk.
1987 gjorde vi två utsålda spelningar i Gullstrandsskolans aula. Med två körsångare och två dansare till den klassiska sättningen nylonsträngad/sång. Nu hade alkoholen kommit in i bilden. Och sex.
Jag stannar där, men påminner om Stanza på Inkonst i morgon. Det är en erfaren estradör som kommer dit. Litte saggigare och präktigare än förr. Lite mer mätt. Men ändå.
För övrigt, här publicerar jag en bild från min tid som rasistisk skinhead, även om håret hade börjat växa ut igen redan. Jag var i valet och kvalet. Detta var innan min avbön, innan jag tog farväl av Sverigedemokraterna.
Det var en vanlig matchdag, jag och Thord (SD:s starke man i Landskrona) hade dratt några sjukommatvåor innan matchen, tog en korv i pausen och snackade skit, som grabbar gör, som vanligt.
Men det var sista gången. Jag har stigit av tåget nu.
Förlåt mej, ni som tycker att jag svikit Saken.
12 comments:
Thord är ungefär lika sexig som Ulf Ekman, skillanden är den att Ekmans retoriska förmåga är lite större. De kinderna har sett sin beskärda del whiskey...
Plus solklar combover. Ola Ullsten hade mer lyster.
Det är fantastisk bild, Två gamla vänner på en fotbollsmatch. Thord har ju kommit lite längre, såg honom på TV igår. Han uttalade sig sakkunnigt i diverse integrationsfrågor.
Ses ikväll, antagligen.
Var jag med på "Uppdrag i Gdansk"? Den kommer jag inte alls ihåg. Eller var det ett soloprojekt där du drog nytta av QK:s inarbetade varumärke? Lite i samma stil som Dr Hook featuring Ray Sawyer?
Man saknar den gamla goda tiden, ibland. Men jag tyckte att partiet började bli mjäkigt, pra om kasedans och sånt.
Uppdrag i Gdanska var kanske bara ett arbetsnamn, eller så har du rätt, ett obskyrt soloprojekt. Det var ju under dom dimmiga framgångsåren, jag minns inte så noga.
Jag kanske skriver om Stanza-kvällen så småningom, men inte nu, hinner inte. Fast om ni vill läsa lite om hur det var kan ni gå in på windyjonas.blogspot.com, eller leta reda på Kvällsposten från i fredags, i papper eller på nätet.
Jag såg dig på Stanza och jag brukar läsa här ibland, hade läst texten som du läste. Jag blev, som folk ibland säger även om det ofta ter sig rätt otrevligt, positivt överraskad av dig och hur du läste. Jag tycker verkligen om din r. För mig som kommer norr ifrån så ter sig såna skorrande r, trots snart två år i skåne, ganska exotiska. Men det där om r:n är mest bara en parentes.
Tack p. Om jag skulle flytta till Norrland (om det är där du kommer ifrån) så hade det nog tagit mer än två år innan jag anpassat mej till allt, till exempel språket. Skulle jag tro.
Tipsade jag om Pluras blogg förresten?
Roligt tips, intressant.
Rasistisk skinhead alltså, är detta ett utslag av avancerad ironi? Jag är bara nyfiken, förlåt om jag snokar.
Jag har aldrig varit ett rasistiskt skinnhuvud. Och nog aldrig någon avancerad ironiker heller. Snarare snabbskrivande allvarlig skojare med, okej, en viss ironisk touch.
Min uppväct präglades av välmående medelklass med en del socialdemokratiska värderingar. I tonåren hamnade jag vänsterut, och har stannat där. Proggpunk, individuell frihet och solidaritet, skulle man kunna säga förenklat.
Post a Comment