Vem ska styra

I Prag -95 eller -96 träffade jag författarinnan Eva Kanturkova i en bunkerliknande bar som låg just, ja, nästan ute i floden (kommer inte på vad den heter nu). Det var med Skurups skrivarlinje, andra året. Det var Jack, Niclas (som är översättare och poet), Moa, Jesper, jag. Och läraren Bosse. Och Karel, som började närma sej femtio och kom från Brno. Han hade jobbat vid järnvägen. Han skrev en egen men typisk tjeckisk prosa, spretigare, kanske. Han och Bosse (som varit i Prag hur många gånger som helst) var våra guider, tolkar.
Vi bodde i Straahof, vid den gigantiska arenan. Vi såg Tjeckien möta Irland i fotboll på den mindre arenan, den tog ändå in trettio tusen.

Inte så många av Eva Kanturkovas böcker är översatta till svenska. Jag har bara läst en, minns inte namnet. Jag har även läst utdrag och essäer från dom häften som den svenska Charta-77-rörelsen gav ut. På den tiden när Sverige tog ett mänskligt, moraliskt, solidariskt ansvar.

Bosse bodde på hotell inne i centrum. Jag har för mej att det hette Europa. Vi fick komma dit och vila och låna hans badrum. Bosse och hans fru Maria är några av dom absolut viktigaste människorna i mitt litterära liv. Dom har lärt mej mycket. Dom har låtit oss bada i deras pool. Jag måste komma ihåg det, att höra av mej snart. Nu börjar Da capo i söndagskvällen. Bland legender och refränger. Nostalgi. Det passar ju utmärkt, om igen.

Vi skulle träffa Eva Kanturkova strax innan lunchtid. Bosse kom som vanligt och väckte oss vid åttatiden. Vi hade varit ute med studenterna. Men det var bara att marschera iväg på Bosses guidade tur. Vid tio sa Bosse på sin sundsvallsdialekt: ”Nä, nu börjar det väl bli dags för vår första öl.”
Så gick vi in på någon genuin ölhall. Det skulle vara genuint. Karel beställde så att allt blev rätt. Så tog vi en öl till innan vi gick ner till bunkerrestaurangen vid floden. Karel började bli en skolpojke.
Vi andra hade läst en del Kanturkova, men vadå. Vaclav Havel var en stor man i Tjeckien. Men vadå. Det var ju inte vår kontext. Jag tyckte om Hasek. Och Kundera.

Det är dags för presidentval i USA och man häpnas. Men vad spelar det för roll. Allt är strategi och taktik. Det är teater. Puckot från Alaska. Den svarte gode. Den ärrade krigsveteranen. Den demokratiske vice-snubben med familjetragedier i bagaget.
Och alla dom som drar i trådarna bakom. Dom som verkligen bestämmer. Eller?

Vi tog varsin öl i den på gäster tomma bunkern. Men Karel tog två snabba liköraktiga glas också. Han var nervös. Han skulle tolka det vi inte kunde få fram på engelska, det Eva Kanturkova inte kunde få fram. Vi skulle förstå varandra.
Vi hade skrivit frågor och förberett diskussioner.

Hon var en liten kvinna. Hon var barsk. Hon satt i den tjeckiska riksdagen. Hon hade skrivit flertalet böcker. Hon var som många, i det vi kallar östeuropa, mycket politiskt intresserad.

Drömmare ska kanske inte styra ett land.
Optimister ska kanske inte styra företag, om dom drömmer.
Romantiker ska kanske inte ta och utföra krassa och nödvändiga beslut.
Men ... det måste vara en ynnest att ha en del av dom i en demokratiskt vald styrelseform. För balansen.

Eva Kanturkova var en kvinna som drack sherry och hade ett pragmatiskt sätt. Hon verkade besitta en stor kunskap om politik, utrikes och inrikes. Hon var mycket litterärt och kulturellt kunnig.
Och Vaclav Havel har uträttat mycket inom (förutom politiken) dramatiken.
Vad säger du Reinfeldt? Da Buzz?