Typiskt norskt

Jag cyklade från Borstahusen till Weibulls i februari 1984. OS i Sarajevo. Slas har skrivit om det. Han frös väl och var förbannad och en smula nostalgisk över ett tidigare järnvägsbygge. Ungdomar från stora delar av världen som förbrödades och försystrades i jobbet för fred och skolgång, och järnvägar att köra tågen på.

Peter Northug är visst en smula paria i det präktiga svenska längdåkningslägret. Nä, det ska inte kaxas. När Northug storledde Tour de ski pratade han om dom svåraste konkurrenterna. Det fick bli Bauer och några till. Men inga svenskar? Nä, dom kommer inte att ha med segern att göra. Folkstorm i ett vattenglas. Rekordmånga ilskna mejl till Expressens skidkrönikör.
Jojo, han kan ju snacka, sa Hellner.
Hellner överträffade senare sej själv och blev storslagen fyra. Richardsson gjorde också succé som åtta. Men i närheten av seger var dom inte. Inte Northug heller, skulle det visa sej. Han blev tvåa. Bauer vann.

Svenska idrottare är ofta extremt tråkiga. Det har dom gemensamt med flera andra nationer. Men jag undrar om inte svenskarna är bland dom allra träigaste.
Den där Northug verkar vara en rolig prick. Och leder världscupen.
Jag hoppas han får en knäpp på näsan av Richardsson och Hellner, och den där Emil Jönsson.
Jag hoppas att vi slipper se magplask och sämst när det gäller.

Jag cyklade till Weibulls 1984. Prao. Jag sorterade fakturor och den gamle boisaren Boris var ledig, jag satt på hans kontor och lyssnade när Wassberg och Gunde härjade i spåren.
Någon gång gick jag genom en hemlig dörr, uppför en trappa, in i ett samanträdesrum med teve. Där smög jag och undrar om det var Tomas Gustavssons OS då också. -88 minns jag, när han vann dubbelt, men knäppte han inte norrmännen på näsan -84 också. Sånt kan man kolla upp, men jag har inte tid. Jag ska ut och stavgå.