Charlotta: I natten i sängen i tystnaden, ensamheten. ”Jag måste bara komma bort lite”, sa du, älskade Pange, älskade du, ”jag måste bara andas lite”, sa du, kanske inte törstiga Pange, men uttorkade Pange. ”Jag måste röra mej lite, röra om lite, i grytorna, Charlotta, jag ska vara ärlig, jag är alltid ärlig mot dej, det vet du, det vet du, jag ska bara skaka om lite, lite”, sa du Pange, men du rör inte om lite i en liten gryta, du virvlar upp stormande hav, inte tjusigt, inga bultande hjärtan, ingen sådan romantik, bara stormar som skövlar och förstör, och eldarna brinner. I natten, i ensamheten, i ångesten, min klaustrofobiska mage med den klaustrofobiska bebisen, fostret, embryot. Pange! jag håller om min mage. Du vet inget. Jag vill inte störa din börda, tynga den tyngre. Du var så mjuk i skinnet idag, luktade som fuktig jord, som ... riktigt. När vi orkar eller kan ska vi bygga en bastu. Det är december Pange, du får inte bli sjuk, jag förstår inte att du kan simma i bäcken, eller gölen, ditt hemliga ställe Pange. Du vet var mitt hemliga ställe är, jag tror jag vet var ditt ligger. Men våra huvuden, Pange Pange Pange, hur hemliga är våra huvuden?? Jag reser mej upp Pange, I natten, i kylan, i tystnaden, bara fostret som skvalpar. Jag ska berätta, Pange. När jag är mogen, Pange. När är du mogen. I natten, i trappan, så smal så vinglig så vindlande, på vinden, här spökar alltid tvätten, allt är hemligt och jag var vidöppen här Pange, innan allt stängdes. Här bor dom döda barnen. Här tog min barndom slut, Pange, alla skriken, alla människorna som knullade som djuren, kaninerna, alla barnen, alla vuxna som skulle förverkliga en dröm om solidarisk frihet, glömde något, Pange. Jag ska berätta när jag är mogen. Storma du upp din frihet, vår frihet, medan vi väntar på päronträdet att mogna, äppleträdet, dom sura jordgubbarna, så länge.