Ner för landning. Budapest. Ett lätt lager snö. Taxibilen. Elsa och jag. På tisdag fyller hon tio. Snön försvinner, gråheten vinner. Och det något bruna. Och flygvärdinnan pratade halvknagglig engelska med tyst hes röst, lät ointresserad. Färgerna. Wizz Air försöker pigga upp det gråa. Eller ... jag vet inte, kanske bara extrapris. Det är något smaklöst vulgärt som häller sin klibbiga smet över prakten. Hotellet. En sliten trappuppgång, en fjärran tiders forna glans. Kameror. Som en vanlig pampig trapp. Rummet. Gedigna trämöbler, från förr. Takhöjd, från förr. Jag kom att tänka på den (kanske skenbart) dryge ungerske författaren, fotbollsspelaren, gnällspiken, underbarnet. Vilken fullständigt annorlunda kultur han kommer ifrån. All denna gårdagens glans, förgråad brun.