Dom dagarna när man fortfarande var ett barn. Men, dom dagarna kom vuxna känslor, som man inte kunde greppa, eller förstå. // Harry Bernstein. Märta Tikkanen. Läser jag dessa dagar. Som så ofta tittar jag i något av Per Hagman eller Lukas Moodysson ibland. Som vanligt finns Paul Auster i bakhuvudet, alla hans böcker som jag inte läst, inte en enda. // Dessa dagar, nu blev det vinter igen. Nu var det en sådan kväll igen. Stjärnorna, ingen vind. Gummistövlarna. Dunrocken från 80-talet. // Jag är mitt i det nu. Medelålders. Jag har barn. Jag har föräldrar. Jag har syskon. Och några andra viktiga relationer. // Och jag går och går och det blir bara skönare och skönare och jag blir mer och mer säker på att någonstans, ska jag komma fram. // Men en sådan kväll igen. Malmborgs stänger tio och jag hann. Köpte ICA:s billiga deodorant till min simpåse. Jag är annars en Nivea-man, men Nivea är av glas, och jag är en sådan typ som tappar saker. Glas går sönder. // Ja, ibland är detta en blogg där jag gör reklam för intimprodukter, för att dryga ut hushållskassan. // Ibland tänker jag att jag är en sådan av glas, en sådan som går sönder, går i kras. // Ibland tänker jag på en fin sång av Ulf Lundell, från den fina skivan Evangeline. "Men du vet, en sprucken vas håller längst." En sådan fras som kan te sej alltför lätt och självklar, lite kvasifilosofiskt mumbojumbo sådär. Tänker du så så tänker du fel, eller för grunt. // Du vet vad vi brukar predika: Det enkla är det svåra. // Dom dagarna, det kunde vara i sjuan, på våren, att man cyklade i den våren, och upptäckte den så för första gången, den obeskrivliga sorgen och lyckan, storheten, när knopparna brast. Att inte ha ett enda ord att kalla det. // Jag är en sådan som man tappar, som man limmar ihop, och märker att nu blev han ju mycket mer användbar, när man inte behöver vara så försiktig hela tiden. // Åtminstone önskar jag det. // Åtminstone var det en sådan kväll, när snön är som is och gatorna som av saltat glas. Och man har sina gummistövlar, och dom där byxorna som man köpte begagnade för att det är det man har lärt sej tycka om, och dom är en del av mej och jag använder ogärna några andra, och mina kläder är kanske lite slitna, lite sargade, men jag trivs i dom. // Och musiken i mina hörlurar, men jag känner hur snön knarrar under stövlarna, en krispig kväll, stjärnorna som tindrar stilla. // Och man går vidare vidare. // Och ibland spelas en speciell sång och man kan tänka på en speciell händelse, eller en speciell människa, och man tar ett djupare andetag och då kommer den från Imperiets Synd: "dom flyger igen, dom flyger igen, och dina läppar skriver mitt namn, och dina händer smeker som napalm", och det är ett evigt krig, ett evigt krig, som vi måste göra så mjukt vi kan. // Och man går och går, svänger in på en extra omväg, och andas och andas. // Och dagarna. När man, i ett omedvetet ögonblick, var så vuxet allvarlig som man aldrig mer skulle bli, så ... full of it, sej själv.