Uppvuxen i Landskrona, färgad. Lycka är avsaknad av akut olycka. Små korta stunder. Och du kan säga det igen och igen och igen, tuta dej blå i huvudet. När jag går hem i fåglarnas natt som blir gryning, när det är som vackrast och i den dagen som gryr nu ska jag bara sova oroligt och störas av solen och skratten från dom glada. Men i några timmar till ska jag snubbla runt och höra fåglarna sjunga sitt vackraste, otillräcklig. Och jag måste tänka på bra saker jag uppnått, några finns, men flyktiga, försvunna, en fras där, ett skratt där. Puff. Så. Borta. Otillräcklig. Och jag måste tänka att jag är inte sämst, jag är han som passade fel och orsakade 1-0-målet, men jag reste mej och vi kvitterade, nosade på ledningen och jag kämpade, ramlade, stukade, bet i det våta gräset, en halv pris snus upp i näsan och jag nös och det är med blommorna som med fåglarna, det vackra skadar mej, avgörande förlustmål på övertid. Och ge dom nu en fyndig slutkläm, ett galghumoristisk hopp för framtiden. Glöm det, allt jag består av är otillräcklighet. Så vann jag till slut på Lotto, tjugotvå spänn.