Det är samma, till synes, osympatiska attityd, som hos lamadjuren på Järavallen, när man var där ute och gick eller orienterade. Men det var väl inte där, jag har bara orienterat en gång, eller var det där. Utanför Saxtorp och Häljarp och allt vad det heter, Barsebäck, det är ett så sumpigt ställe för korna, korna är helt annorlunda, mer dryga i sin dumhet eller vad det är, slänga med huvudet och tungan, jaga flugor. Och lamadjuren sägs ju spotta. Jag tycker att det är äckligt med dom som spottar, som på krogen och jag är nykter och någon är mer eller mindre full och jag försöker vara artig men lyssnar bara lite halvt, allt som tuggas om, allt som har tuggats i den spottande munnen, och någon börjar bli ganska dragen och tror att jag skulle bli mer intresserad om dom stod närmre, böjde sej över mej, saliv, saliv har aldrig varit det jag älskar mest. Men, i alla fall, jag cyklade där jag brukar cykla, badade där jag brukar bada, det kliar lite, det ska klia, jag badar gärna i våra skitiga hav, men ogillar alltså saliv, och fascineras över dessa snören som är staket och dom spotska kamelerna, eller dromedarerna, dromedar är ju ett så mycket roligare ord, står och ser allmänt dryga ut, osympatiska, barnen och deras föräldrar fotograferar, några japaner, kamelerna ödslar inte ens saliv, och vi krälar i exkrementer vid deras fötter och det är då jag tänker på Järavallen, bakom lamadjuren kan det ha varit som jag kom vilse den enda gången i mitt liv som jag orienterat. Rättelse: Försökt orientera, och det pågår nu och hela tiden, försöken till orientering och göra halt, och jag minns min termin i Jönköping, dom som inte spelade innebandy med någon frikyrka, orienterade, dom verkade veta precis vart dom skulle.