Lust for life är en mycket bra platta. Iggy Pop kan ju vara ganska töntig ibland, amerikanskt underground. Han behöver en styrande hand, som en crazy Bowie. Oj, nu lyssnade jag på Brick by brick, den är ju stundtals lysande, det hade jag glömt, och Blah blah blah, bra, Bowie igen i väloljat 80-tal. Han kan ju vara väldigt cool ibland, Iggy. Och viktig, tempen i häcken på USA, het som i Helvetet. Så blir jag gärna elitistisk. Utstötta människor utan framtidstro utför kriminella handlingar som blåses upp av media, utstötta unga människor som inte bryr sej om dom åker fast. Dom har försökt och försökt. Och hatet gror. Utan rättigheter, bara skyldigheter, och spott och skit och regn som regnar in. Och dom rika blir rikare. Klart att man tar en chans. Klart att shit happens. Och detta kommer moderaterna att fortsätta kämpa för. Ni vet vilka jag pratar om. Ni vet att jag säger det man inte får säga. Jag pratar om packet från söder, söder i Stockholm på 30-talet. Jag pratar om arbetarlitteratur, arbetslöshetsliv, underklassverklighet. Jag pratar om Gustaf Rune Eriks, han som en gång i Paris på ett hotellrum, enligt legenden och Slas, bad den unge Jan Myrdal hålla tyst en stund, vänta i en av flera utläggningar, så att han (Gustaf Rune Eriks) kunde kräkas i Myrdals skor. Och Niklas Rådström skriver om Stig Claesson och bastubad och om mycket mer än så: "Ännu en gång konstaterade vi att om man har gått och haft tvättning på schemat i Sofia folkskola så duschar man inte kallt. Aldrig någonsin. Sånt är för folk som har vant sig vid varma duschar och tror att man måste göra sig till och bevisa något. Det får de ha för sig själva."