Mord in Roma. Då blir det kanske äntligen intressant. Men nu blir det dansband. Nu ska jag berätta gamla fina historier om en lägenhet på Ystadsgatan, på andra sidan Nobelvägen, i Malmö. Det var under den tiden när Malmö Grill hade öl- och vintillstånd. Man behövde inte lämna Svinaryssland. Och jag hade hittat min gamla attachéskivspelare och när vi ibland hade efterfester spelade vi dansbandsbitar från 70-talet på för hög hastighet. Det kallades att smurfa upp låtarna. Dom kvarteren då på nittiotalet och min tes att absolut dom som skriver dansbandstexter och högst troligen även Per Gessle, hade datorprogram, rimprogram, t ex dansbandsrim eller lättpopsrim med sökord som: sommar, sol, Tylösand, skenekivok. Mord och rena avrättningar, kliniska. Det var i alla fall min dröm, att kunna skriva trallvänliga dagislåtar med skittexter. Istället skrev jag en deckare om en musiker som vill skriva "riktiga" sånger, viktiga sånger. Och han romantiserar Folkets park på femtiotalet och sin påvra men kärleksfulla malmöuppväxt, vagabonderna och frihetskämparna i släkten, och Första majtåg, och Limhamn och Borstahusen, överallt där sillen går. En sympatisk kille, småkorkad med tur. Och den boken kan man alltså köpa nu på litenupplaga.se. Och passa för guds skull på att drömma om Rom, om gladiatorer i tajta brynjor, välväxta kvinnor i skinn-bh:ar, och inget annat, en tärd hjälte betalar överpris på Harrys Bar och drömmer om Venedig, men sitter fast i ett kallt Rom, Roma, med skitig heltäckningsmatta på hotellrummet. Och det kan för all del vara Paris också, skoskav som skoskav, Nizza, eller Hiroshima, mon amour. Det finns väl ingen kärlek där? Du har inte fattat mycket du. Och nöjer du inte dej med det? Då bifogar jag fotografier på temat: Självporträtt utan mustasch i bastuliknande miljöer. Eftersom den där andra boken, Sju månader, som jag också gör reklam för på detta spännande sätt, handlar en hel del om det.