Sanningen är att jag blev försenad, det är inget ovanligt, men att jag fick en sån oemotståndlig lust att lyssna på Dan Tillberg. Som ibland med Hasse Kvinnaböske eller Alf Robertson, Dan Hylander. Inte på crazy, inte på skoj eller för att få dansa på ett lustigt sätt eller ha cowboyhatt. Men det var verkligen otippat, detta med Dan Tillberg, det är flera år sen senast. Och det är det jag säger, det har med åldern att göra. Människor i medelåldern är roligare. Inte alla, jag och några till jag känner, några jag känner till och en del som jag bara sett på teve, eller Youtube. Jag läste någonstans att Youtube är ute, gammalt. Lättare än att leta upp gamla videoband i alla fall. Men det var detta med bibliotekarierna och min kärlek till dom, förälskelse, nä nä, hold your horses, det är något mycket större, har varit sen tonåren, med bibliotekarier, män kvinnor unga gamla svarta gula röda vita, you name it. Men det händer inte varje gång, ett fåtal är utvalda (och jag utvald av dom) att klicka. Men jag minns en kvinna på gamla bibblan i Landskrona, henne var jag förtjust i när jag var sådär sexton sjutton, jag tror att det handlar om respekt, han som jag träffade i badbyxor och utan brillor, det tog ett slag till vi kände igen varandra, fel plats liksom. Och i Köpenhamn finns det en man som jag träffat två gånger, bibliotekarie, brun sliten manchesterkostym, båda gångerna, en äldre Kim Larsen från sjuttiotalet, dom polisongerna, luktar pipa eller cigarr, brunrödhårig, ett ögonkast, sen är man hooked och vill så gärna fråga om vi inte ska ta en bajer, men det är respekten, distansen, du sköter ditt och jag sköter mitt, beundrar varandra i smyg. Det är likadant med lärare, försvinnande få, men när det sitter så sitter det. Som Bosse och Maria och svensklärarinnan på gymnasiet. Respekt. Hon tittade på mej: Du är en förbannad snorunge och slarver, men du har nåt. Exakt, du också, surkärring. Det finns några stycken bibliotekarier i Malmö som jag tycker om på det särskilda sättet, två eller tre, och han som nog gått i pension, jag ser honom på stan ibland, vad gör han nuförtiden? Han ser ut som han gått fel. Och hon som brukade komma på mina releaspartyn förr, nja, två kanske. Det är kluvet, när en bibliotekarie har läst nån bok som jag skrivit, det är inte så jag vill ha det, fast lite. Och nu är det en ganska ung kille och en något äldre kvinna i Limhamn, jag tror att dom är semestervikarier, han är tatuerad och jag tänker att det är vackert, han älskar den hårda rocken, men han älskar dom hårda (ursäkta) pärmarna mer. Och hon vill nog hamna på barn- och ungdom inne i stan. Jag har verkligen absolut ingen aning. Jag känner ingen av dessa bibliotekarier. Man kan jämföra denna, min angenäma åkomma, med mitt gillande av människor som heter Pelle Ossler.