Ljusen rena i mörkret, himlen, gnistrar. Tomtarna, slädbjällrorna som blänker, snurrar i huvudet, lyktorna i livet, bussarna sladdar. Inte skånsk vinter, den är så mycket gråare. Nu. Nu, vinter i ljus, så mycket kortare än sommaren, två sådana nätter, tre eller fyra, kanske sju, i livet. Hela vanliga livet snurrar runt därnere eller mittemellan, virvlar upp och bussarna blir varma varelser och den kalla luften blir renheten, som lyckan också kan vara, längre och kortare, skör, alltid skör. "Det är därför du berusar dej, för att förhöja stämningen." Det är kanske så jag berusar mej, rent, bygger det stort och vackert, för att det är så, för att stämningen stämningen ... ren, hög och klar. Det är kanske alla tårarna, då, innan, du sått och vattnat med rena ärliga tårar, som får dina ögon att ... tåras, på ett gladare sätt ... bara korta stunder ... bara få gyllene ögonblick ... få lyckan skjuten in i dej renaste klar.