Musik. Så stor del av mitt liv. Det är några låtar som dundrat in i mej. Sexnolltvå är en. Barn av vår tid en annan. Men jag var vuxen nu, jag förstod att detta var något helt annat, helt utanför allt, och så klassiskt enkelt, så genialt. Jag pratar givetvis om sommaren -96 och vi var inte ihop längre, var nog kära på varsitt håll. Men vi målade det där huset i nordvästra Skåne, det var sommar och ett nytt band, The Soundtrack of Our Lives, det var P3 hela dagarna och jag minns det på en stege, som om och om igen, ljusbrunt skinn, att jag längtade, en gång till, igen igen igen. Nermålade i gamla kläder, och musik som en väg någon helt annanstans. Och havet var saltare och sved härligt i skinnet. Och någon kväll blandade vi groggar, och glömde kanske verkligheten. Instant Repeater 99, åh, tar mej alltid tillbaka och framåt.