När jag tittar på Elsa i pulkabacken. När hon är inne på sitt tredje set kläder, och klockan är bara tolv. Och hon ska vara ute i tre timmar till. Och hon är ändå ett ganska gammalt barn, snart tio, förpubertal, går hem från skolan själv, vill göra saker utan vuxna, skapa sina egna hemlighetr. Men snö men snö men snö. Men: "Pappa, kommer du inte ut snart!"// Jag vill att vintern ska försvinna. Men jag blir en liten pojke, i vuxen kropp, i termobyxor från dom göteborgska hamnarbetarna, som trycker uppåt i skrevet, en ständigt hotande kastration, men backen, men den runda pulkan, tefatet, som går mycket snabbare. Att vara ett av barnen i den lilla proppfulla backen med skavd brun snö. // Som snövintrarna när jag var åtta nio tio. Som att vakna i rummet med fönster mot havet, smälla upp gardinen med elefanter på, och utanför, vitt, havet vitt, och vi frös inte då, i minnet var barndomen varm, vi skottade en rink, och längre ut var isen blank och tunnare och en puck kunde glida glida glida och det var långgrunt, men det glömde vi, det var mörka kalla djup, men inte farligt, spännande. Och vi skulle skjuta lågt och jag var yngst och fick en puck i ansiktet, det gjorde ont i barndomens vintar också, men jag minns dom som goda. Korta plötsliga lyckliga snapshots från en annars glömd grådaskig vinter. Fri hockey, fria barn, fria föräldrar med tillit. // I hockeylaget var allt annorlunda, tråkigare, föräldrar som skulle lägga sej i och bestämma.