Monday, September 03, 2012

Claes Hylinger, yngre, alla var vi yngre, fotograferad av Ulla Montan. Jag får Sju månader med posten och den blev som jag ville, inte alls perfekt, men som jag ville. Och jag tänker på Claes Hylinger. Att inte ha distans till det man skriver, publicerar. Det är inte Claes Hylinger. Det är jag, just nu, idag när jag får Sju månader med posten. En fin tänkvärd liten bok. Det är Claes Hylinger. Claes Hylinger född tidigt 40-tal i Göteborg, jag född sent 60-tal i Landskrona. Vi har våra tider och platser att handskas med. Men tankarna som snurrar, villrådigheten, nyfikenheten vill jag hävda, har vi gemensamt. Och Claes Hylingers små böcker med lågmält stort innehåll, en dikt, en dagboksanteckning, en novell, och en tunn röd trå som träs igenom och håller samman. Och nu är det september och jag har badat och jag hoppas att Claes Hylinger är frisk nog för ett pass på löparstigen, upp och ner inbillar jag mej, över klippor och det friskar i lite kring lunchtid, och en smörgås med leverpastej och en kopp te kanske, Claes Hylinger är en mästare och inte ens i mina största stunder känner jag mej så, ett bastubad och det är tidig september och det är ganska längesen nu, som jag satt med Claes Hylinger och Maria i en bil från Skurup till Malmö och jag hade just slutfört manuset till Och fortsätta vidare bort och sa att jag visste inte om någon skulle tycka om boken. "Tycker du själv om den", frågade Claes Hylinger. "Ja." "Det är det viktigaste, att åtminstone du själv tycker om boken." Så är det. Så får man hoppas att man har god smak. Och det finns en poäng i att skildra något när man är där, utan distans, nästan. Att komma nära, att inte tillrättalägga utan säga som det är, och ändå har jag mixtrat så mycket med sanningen och det verkliga. Det sa Claes Hylinger, när han gjort smärre succé med Ett långt farväl. "Är det inte jobbigt att lämna ut sej själv så." "Jag bestämmer själv vad jag väljer att lämna ut, och att huvudpersonen heter Claes behöver inte betyda att det är jag." Exakt så, Jonte Sten hade inte kunnat säga det bättre, absolut inte. Jag var något yngre, fotograferad av HD:s fotograf som jag glömt namnet på.

No comments: