Jag ringde upp igen. "Jag orkar inte vela. Jag kommer, köp en biljett till mej." Så cyklade jag till Bo Widerbergs plats och ner i Tuben som luktar så jordigt stenigt gott. Till Lund. Dom går på ett annat sätt i Lund, osäkrare och drygare, ändå mer väluppfostrat. Med en medelklassigt akademiskt touch kanske. Och Ariman är ju Ariman. På väg till mötet med janne vid Domkyrkan, mittemot biografen Kino gick jag förbi ett större partytält där någon sjöng på ett främmande språk, någon eller några knäppte på strängaspel. "Välkommen till romskt bröllop", stod det handtextat på en skylt. Det är skillnaden, i Malmö och Landskrona gifter sej romer för att dom gifter sej, som vanligt hederligt folk. I Lund blir det en publik händelse för utomstående, ett studiebesök i en annan verklighet. - - - - Vi gick en sväng i Lundagård. Vi hamnade på Kino, varmt, kulturellt, vi skulle se filmen Pojktanten, om samtal i ett badkar, ånga. Vi ändrade oss, sålde biljetterna till två unga kvinnor. Sen gick vi ut och såg korta stumpar av olika sorters musik, på olika ställen i Lund. Sen var Ariman Ariman och vi var vi, hamnade vid fontänen bakom Kungshuset och där stod ett lysande konstverk i mörkret, Kung Fu. Och innan hade vi sett ännu fler unga kvinnor, som rullade som dansade, föll som vågor eller berg och dalar, fast mjukare upp och ner, Aikido. Och det var en ljummen september som lyste.

Jag minns det som en lycklig tid som lyste. Anna var nyfödd eller skulle bli och Elsa var fyra fem. Jag minns det genom ett lyckligt skimmer, när vi cyklade till Spegeln för att se film med stillbilder, Sailor och Pekka. Jockum Nordströms underbara barnböcker, vuxenböcker, viktiga böcker. Varför-Därför inleds med en dikt av Werner Aspenström, och slutar med en annan: "Jag väntar på min ankomst / men som en brinnande vinge / föll även denna dag i havet" Just innan slutet av boken skriver Jockum Norström att bara en sista sak, att Sailor och Pekka finns i verkligheten, och Fru Jackson har tagit bilder i parken förra året. Detta blir för mycket för Anna att förstå, för mej att förklara. Så jag läser Aspenström: "En söndag eller någon annan dag med regn / jag minns att jag strövade längs kajen / i kyrkan under de orörliga kranarna: / blankt oljat stengolv från port till port / en långt hunnen tystnad över hamnen. / Ett skepp som låg för ankar hade tre master / tre höga rop kan tvinga oss till avsked. / Jag minns legenden om främmande länder / jag minns en resa jag minns minnet / av den alltid andra stranden. / Det var en söndag en dag med regn. / Vi är försvunna sedan ganska länge / den som ropar den som söker den som ropar" Exakt. "och nattens vattenringar övergår till morgon." Exakt så. (Bilder: Jockum Nordström)