Eller, pågarna låg bakom målen och äppelknyckarbyxorna var fulla av drömmar eller bara snusdosor eller salmiakpastiller, eller kaksmulor. Eller, varför inte: som en bild på när BoIS spöar AIK på sextiotalet.

Eller, det måste ju vara samma snorungar som idag satt i ett politikerrum med dålig luft, en ensam högljudd borr genom fönstret som måste öppnas, vi måste ha luft, och det är sjätte våningen och vi måste ha ljus och det är just där, havsnära, som luften finns, den klara havsrena, om vi bara skjuter måsarna och dödar fiskarna, fisk ska lukta grillat.

Rabarber rabarber rabarber. Det äldsta tricket under stumfilmsdagarna, för att det skulle se trevligt ut när folk pratade goja övertydligt, rabarber rabarber. Just där har inte mycket förändrats, och då ger jag mej bortåt och det finns alltid en annan tid ett annat liv, kanske just i Sture Dahlströms tidiga böcker, även om han var 35 eller 40, det är så friskt och rent, och oskulden, rabarber rabarber rabarber, know what I mean ...

Okej, det är alltså detta vi måste fly eller krossa: "Nä, så det fick vi flytta", och vi pratar alltså om gratis underhållning, kultur, för människor, vanligt folk, men på bilhandlarmanér: "Folk har bara en plånbok, så det får vi flytta." Och vi pratar om någon som har ett uppdrag, bröd och skådespel: "Nä, vi flyttar på det. Folk måste hinna få sin lön, det är bra, inte minst för cityhandlarna." Rabarber rabarber rabarber.

Det är vad jag menar: Att vi skulle lika gärna kunna lägga rabarber på ett eller flera gevär och välja: Skjut dom eller oss. Kultur och underhållning går hand i hand och har aldrig, kommer aldrig, ska aldrig, göras av fel anledning, kan inte göras bra om det sitter en ål med trådar och styr oss som döda dockor. Över mina döda kropp. (Bilderna är tagna av några som jag inte vet vem det är. Hade detta varit en blogg som drog in pengar så skulle jag sökt och sökt och hittat. Nu gör jag inte det, om någon tar berättigat anstöt, tar jag bort bilderna.)