För nästan fem år sen gav jag ut den förra boken om Jonte Sten. Ett hål i huvudet där ljuset tar sig in. Jag hade tjafsat med Wahlström & Widstrand och lämnat dom eller dom lämnat mej eller vi varandra. Jag gav ut boken på Gondolin Förlag, Helmuths förlag. Idag ångrar jag inget, det är meningslöst. Jag har lärt mej mycket på vägen, igen, den krokiga stigen snarare. Men kanske var det korkat av mej att inte ha tålamod, för jag tror att det var problemet. Jag ville ha ut en bok snabbt, böcker ger jobb och stipendier, så enkelt. Dom bästa förlagen är dom kunniga och dedikerade småförlagen, eller dom likaledes kunniga och dedikerade anställda hos dom stora förlagen, dom resursstarka, det är bra när man vill nå ut. Jag kände mej sviken när det inte blev som jag hade tänkt. "Det är klart att jag ger ut dej, Jonas, jag behöver inte läsa", sa Helmuth. "Men ..." Men Helmuth tyckte inte att jag borde ge ut på hans lilla förlag. Idag skulle jag ge mycket för att samarbeta med någon bara en femtedel så bra som Helmuth, eller Christian eller Camilla. Man får bita samman läpparna och bita av sej tungan och börja räkna till åtminstone sju innan man säger vad man egentligen inte tycker.

Käre Helmuth. Jag saknar dej ibland. Vi jobbade ihop en del gånger, aldrig gick det perfekt, men alltid det goda humöret när vi for i diket, köpte en ny bil. Jag saknar dej ibland, Helmuth, one of a kind, det är tråkigt att gå med håliga skor i diket ensam, utan körkort. Jag är färdig härnere, styr uppåt mot vägen igen, eller om jag ska åka tåg. Och vi ordnade den där releasefesten på Victoria, Andrzej Tichy och Pontus Lindh läste, Åsa Bällsten och L.T. Fisk spelade. Helmuth blev sjukare och sjukare. Helmuth dog den tredje september för fyra år sen. Jag fick skjuts av Jan Sigurd till begravningen. Och några röda rosor. Och när vi gick runt kistan fick vi ett sista farväl och ett leende finger där det kändes, man spelade Internationalen. På fredag och lördag spelar Andi Almqvist på Victoria, slutsålt hörde jag nånstans. Men till "genrepet" på torsdag kan man nog knöka in sej, Poeten på hörnet var det ja, 19.00. En kväll som tillägnas Dan Turéll och Helmuth Glöck.