Saturday, September 08, 2012

"Låt dom prata, vi trivs, vi känner oss sköna och fina." Det räcker för mej. Låt dom prata, som Ulf Lundell sjöng i en låt där han gjorde som han ville. Inte sådär underbart fantastiskt. Men en man som hade slipat sina verktyg, som hade den äkta känslan av måste kvar. Han gjorde exakt det han ville göra, med rå ärlig känsla. Att jag inte haft anledning att lyssna på sången på sådär tio år är oväsentligt. Som Bob Dylan. Han är mästerlig, som Leonard Cohen eller återigen Lundell i senare romaner. Det är gjort precis som dom måste göra det, ett hantverk fullt av feeling och att det bara måste ut, och Dylan sjunger om Lennon och Titanic och det är fiffigt, roligt, och vackert och ömt. Nu hoppar jag över en gammal dammig blues i kanske någon sorts ny skepnad, vad vet jag, det är bra men jag pallar inte lyssna. Vad jag menar, sätt en penna i handen på Bodil Malmsten eller Kristina Lugn, när dom är på rätt humör. Och du får aldrig skit. Vad jag menar, det finns mästare, sen kommer dom som är bra ibland, och sen finns alla dom andra, kul en stund, viktig en dag eller en vecka. Fair enough. Min yngsta dotter var på släppfesten för dom nya böckerna. "Du läste en saga om en flicka som hade blöja", sa hon igår, "det med blöjan var roligt." Så kan det gå, när man läser om en pappa som ligger på sjukhuset i en månad, som kunde ha dött där, som har en femårig son som ... pappan tänker bara på eventuell skada han gjort, jag har svikit mitt barn, mina barn, självföraktet äter honom. Och sonen, eller dottern, hör bara en rolig historia om en flicka med blöja. Livet ser alltid annorlunda ut, det är korkat att vara säker. Det är ett sorgligt samhälle där fotbollsjournalistiken når nya bottennivåer, vadå, han gjorde det bra. Vad är det där förbannade det, som alla gör så förbannat bra? Om man ska analysera och skriva om en fotbollsmatch så får man ta sej ur latheten, inte gömma sej bakom ett korkade klubbens sammansvärjnings stumma nickande: "DET gjorde han bra, mycket bra. Det var längesen jag såg DET göras så bra. DET har aldrig gjorts bättre." Tejpningen av benskydden? Tänk på det, om du flyger extremt billigt måste det finnas någonstans där flygbolaget drar in pengarna, just det, skriv ut ditt boardingkort själv, fattar du inte det, hur ska du då kunna få på dej livvästen om olyckan är framme. Ni måste sluta vara så dumma och lata, ni som är dumma och lata. Ja ja ja, tyck vad ni vill, elitist, snobb, messerschmitter. Låt dom prata, låt dom babbla, dom har ändå inget att komma med. Det här är jag, det här är vi, ni kan inte hitta något som skrämmer oss, för vi gömmer inget. Allt syns, det är upp till dej att titta ordentligt.

3 comments:

MagnusJ said...

Alla känniskor läser in sig själv i konsten; i böckerna, tavlorna, filmerna, pjäserna, sångerna.
Kan man inte få tag i din nya bok i helt vanligt bokhandel? Är dagens bokhandlar så strömlinjeformade?!
Har nu kört senaste singeln som ett soundtrack till romanen.
Om sången: Man kan hävda att det är populistiskt av Lundell att skälla på alliansen, konsumismen och avregleringarna. Att det kan bli lite plakat-retorik över det. Han avfärdas som gubbe som ligger i grannfejd med Kivik art Centre.
Jag tycker att "Är vi lyckliga nu?" fångar in känslan av att ha blivit (ekonomiskt) blåst på ett bra sätt. Det kan ju de flesta uppleva någon gång i livet utan att för den sakens skull dra särskilda politiska slutsatser utav detta.
Att Lundell tillhör en generation som upplevt ett annat slags Sverige och därför ser starkare kontraster dåtid-nutid än efterkommande generationer är ganska naturligt. Det som kan störa mig är att Lundells (långa) perspektiv inte anses vara ett vidgat perspektiv, utan ett inskränkt gnälligt perspektiv av den yngre generationen.
Såg ett web-tv-inslag hos Alex Schulman på aftonbladet häromdagen där han intervjuar hollywoodfrun Isabelle som tydligen är gift med en medlem i Swedish house mafia och jag blev så j-vla beklämd av alltihop och då kan man spela "Är vi lyckliga nu?" högt och känna "Yes, vad skönt att höra detta sägas!"
Om boken: Tillvaron består av delar utan någon fast kärna. Vi och allt omkring oss består av små delar, som ständigt är i rörelse. Allt är förgängligt. Det finns ingen fast punkt i tillvaron. Ungdom övergår i ålderdom, hälsa i sjukdom, skönhet i fulhet. Även människans tankar och känslor kommer och går.
Men huvudpersonerna i Lundells romaner består. Skulle man kunna säga. För det finns något paradoxalt över boken med dess flytande ostrukturerade form och det fasta Jaget som befinner sig i detta flöde. Någon anledning att skapa klassisk fiktion och bygga intrig i boken finns inte hos författaren. Så var det även i ”Vädermannen”. Sidohistorier startas som aldrig riktigt följs upp, lösa trådar lämnas oknutna, allting BETYDER inte så jävla mycket, allt är inte avsiktliga komponenter som leder fram till en välplanerad final. Det blir lite valhänt och vingligt som livet självt. Det är inget mästerverk men det är f-n så mycket bättre än mycket annan litteratur.

Jonas Bergh said...

Båda böckerna går att beställa i bokhandeln. Men det är nog bara i Malmö och Landskrona den är inköpt och finns på plats. Det blir mer och mer strömlinjeformat, ja. Men dom här två böckerna är utgivna på ett litet förlag (jag ska återkomma till det i en senare blogg) som inte har säljare som åker runt till bokhandlare, ingen särskild marknadsföring heller.
Är vi lyckliga nu? är textmässigt bra, bra att Lundell visar var han står. Musiken är av det något tungrövade och osvängiga slaget, inte mitt godaste te men drickbart.
Jag läser Allt är i rörelse och den är alltså som den ska vara, tycker jag, bra. Sen om jag kommer att läsa ut den eller ej är en annan fråga. Jag kan tilltalas mycket av Ulf Lundell, men jag är inte alls alltid sugen.

MagnusJ said...

Tack för ditt svar! Jag ska leta i bokhandeln. Dina tidigare böcker finns åtminstone i de göteborgska biblioteken!
Jag ser när jag läser början av mitt tidigare inlägg att jag stavat som en j-vla kratta. Hoppas att du inte dömer mig för hårt. Jag slarvar. Det bör författare undvika att göra. Så är jag ingen författare heller.
Keep it up!