Jag dricker kaffe och dricker vatten ur en snygg och enkel butelj. Det är ett hotells café. Ganska gammalt. Turkos galon, klinkers och stolar som raspar högt. Det är tidig eftermiddag. På andra sidan den lilla gatan, under palmerna, framför kyrkan innan havet, står en staty föreställande två spanska konstnärer kring 1900. Nu kan ni komma,mina vänner, så snackar vi en timme, innan vi ger oss av för att arbeta eller bada igen. Ja ja, vi ses ikväll igen, som vanligt, fruar, män, barn, böcker, tavlor, tidningar, sangria, dom där fräsande räkorna, och skinkan.

Sitges är underbart och jag är glad att jag tog tåget hit istället för att stanna i Bracelona. Barcelona och Berlin, världens mest överskattade städer. Det beror inte på att dom är dåliga eller trista, säkert tvärtom, men överskattade, du trodde alltid att det skulle bli ännu bättre, nu var det bara fantastiskt. - - - - Nä, jag hoppade av tåget i Sitges, homostan, toplesstan. Dom salta vågornas stad, glasstaden, och vid ett av dom sjaskigare centrala torgen som jag alltid hittar i främmande städer, stod en tatuerad, slank och muskulös kille och frågade mej något, han såg skälmsk påtänd ut. Jag skakade på huvudet, han började jucka i luften, skojlog, kåtlog, rånlog, jag vet inte men skakade på huvudet igen och han lämnade mej ifred med mitt café con leche och boccadillos. Jag sysslar med show off, visar att jag kan prata lite spanska. Det gör jag av en anledning, att kunna språket ger trygghet. Det vet Kristian Johannesson som skrev den fina debuten Vi måste börja med orden. - - - - Jag är här i egenskap av ensam. Ensam kan vara skönt och ... ensamt, sorgset. För min del är det lite av varje. - - - - Nu handlar allt om arbete och motion, om drömmar. Jag skriver minst tre sidor roman om dagen, Pange har hamnat i Götebprg på jakt efter Charlotta Anderson, där bor Göte, men det var längesen, allt var längesen, det var längesen Pange sålde sexuella tjänster i Sitges, längesen han gick på tjack. - - - - Jag promenerar minst två timmar med musik i lurarna, saltvatten och sol, vågorna stångas, surfarna och tennisspelarna väntar och hoppas, en dag, en vacker jävla dag får man den perfekta träffen. - - - - Vad gör man sen? När allt är gjort? Jag vill inte veta. - - - - Åldern ger mej den tillförsikt som säger: Du vet ju att det går över, det gör ont nu, men det går över, tårar späs ut och blir till regn som solen till slut torkar. - - - - Men jag slutade gråta över mej själv för nästan ett år sen. Jag har inte slutat vara ledsen, men jag gråter endast över mina barn nu. Det är inget jag har bestämt, det blev så bara. - - - - Det är givetvis sympatiskt, att vara i en stad dit homosexuella gärna tar sej. Det finns så klart en acceptans i luften. Och jag förstår hur kvinnor kan känna sej ibland, uttittade, raggade på av fulla slemmiga killar. - - - - Bögar som grälar. Bögar som haltar gamla. Bögar som är svartsjuka, som tar ett stadigt grep om sin pojkvän när vi möts i en trång gränd och pojkvännen tittar på mej, kanske lite för länge. Jag klarar inte atttitta på dom tajta badbyxorna, vissa verkar ha stoppning, Kvinnorna med dom bara brösten kan jag titta på, alla tror att jag är bög. Kuriöst. - - - - Bögar som köper skor av bögar, och jag. Bögen i hotellobbyn vill låna ut en cykel gratis, "vi skriver ett kontrakt", han kan visa mej bra cykelleder, "on the map, off course, on the map", säger han och blinkar. Vid ett annat torg luktar det marijuana. - - - - Det är en verserad stämning, diskret, kvinnorna som håller om varandra ser allvarliga ut, andra kommer i tydligt heterosexuella gäng. Jag vet inte hur många som är homosexuella, en tredjedel kanske. - - - - I mörkret lämnar någon strandpromenaden och smygger ner mot vattnet, den mörka sanden. Strax efteråt kommer någon efter. Jag går förbi skuggor på bänkar och försöker dölja det feminina, bögiga i min uppenbarelse. Det blir givetvis fel. - - - - Jag vet, jag är bara en observatör, subjektivt ser jag vad jag ser. - - - - Igår på eftermiddagen simmade jag i poolen på lägenhetshotellet, några tjocka tyska bögar kring 50 60 spanade in mej, drack öl, jag var ensam, dom skrattade och tittade och jag dök alla femton metrarna, show off. - - - - Nu har jag fått tillgång till internet på hotellet där jag inte bor, där den homosexuelle portiern jobbar, på något sätt är hotellet inblandat i uthyrningen av min lilla lägenhet. Jag frågar vad det skulle kosta om jag bodde här istället, om man drog av priset för min lägenhet. "136 euro." Jag nickar och tänker, kanske kanske, det är halvpension, fri tillgång till internet, tidningar, gratis cykel, alldeles vid stranden, stor pool där ingen verkar bada. "Per natt." Glöm det. - - - - Flera gånger om dagen lovar jag mej själv att ta hit mina barn, håller man sej bara borta från stranden när det är mörkt är här mycket barnvänligt, man bör nog undvika pundartorget kvällstid också, som i alla städer.