Ibland glömmer man. Hur viktiga några få personer är i ens liv, och att man är en viktig person för dom. Det finns sånt som är större än det mesta, människor. Det är blindheten och det kortsiktiga som tränger sej på för ofta. Det är gnälliga, självupptagna,och halvviktiga saker som blir oförtjänt stora, man gör små kullar till omöjliga berg. Det är blindheten. Sen kan man stå i en höst vid ett sjukhus med någon som man ibland glömmer, att man har så mycket bagage med. Att man glömmer, att om det sa poff, och han var försvunnen, skulle allt eller mycket sjunka.