Efter att ha sett del två av Torka aldrig tårar utan handskar ber jag att få höja betyget till 4,4. Jag tänker på villkorslös kärlek. Detta att förlåta helt totalt. Att kärleken är större än allt. Och det är sorgligt, när någon som borde få villkorslös kärlek inte får det. Kan det då endast röra sej om egoism? Kan man prata om detta? Kan man säga ett tvärsäkert: "Ja, jag kan ge denna kärlek." Utan att spä ut det? Utan att säga ett slentrianmässigt ja? Att tänka sej helt in i situationen, när du offrar dej fullständigt, offrar ditt eget liv för någon annan. Det är inte lätt. Jag tror. Du kan kanske ge till några få, bli given av ännu färre. Tror jag.