Anna Jörgensdotter ...

... och jag var nog ganska fulla eller annat när vi för första gången pratade på ALLVAR med varandra på La Barca i slutet av nittiotalet.
Sen gick vi Skrivpedagoglinjen tillsammans.
Sen var jag nog lite avundsjuk när hon debuterade på Bonniers med Pappa Pralin.
Sen tyckte jag nog att det var för lekfullt, men bra.
Sen tyckte jag mycket om Bergets döttrar, och, hej och hå, hade den varit lite mer lekfull, hade den varit perfekt.