Inför Så kall efter att ha frusit så länge

Vi åt glass just efter vi hade badat i onsdags. Vi satt just utanför, såg dom som simmade inne i solen på andra sidan fönsterna. Vi var nysimmade, nybadade. Jag åt en glass som kallades Sommar.
Och du, vad jag ville bada.

Jag lämnade barnen i den kalla vinden i solen. Det var fredag redan. Jag cyklade mot Kockum Fritid, tittade in, två utvecklingsstörda killar, och tanter och några till. Jag gick in. Jag var inte sugen.
Men det är alltid skönt efteråt, som någon sa.
Simmade elvahundra och bastade och läste Niklas Orrenius bok om Sverigedemokraterna. JAG ÄR INTE RABIAT. JAG ÄTER PIZZA. Jag får nog återkomma om den. Den kom ut idag, tror jag, direkt i pocket. Köp den, vad du än tänker rösta på. Att ta reda på fakta ä, som jag brukar säga, underskattat och alldeles för ovanligt.

Anna fyller tre om ungefär två månader. Hon har börjat på utedagis. Jag träffade hennes manlige "fröken" på Möllevångstorget. Och ... det gjorde mej glad.

Röd och varm åkte jag till Lund. Gick upp ur tunneln på andra sidan. En helt annan stad. Nässjö kanske. Fick en tygpåse med böcker och brillor, och Windy, ett par svarta bonusbrillor som jag inte vill kännas vid.

Det blåser annorlunda i Lund. Kanske kallare. Kanske att jag inte kan vindens vägar. Kanske att det snurrar. Kebaben i Saluhallen har hängt i länge. Gott.
Vad ska jag säga. Bramleys brukade spela på Spisen och dom har fortfarande plankstek och en gång när jag hade fått studiemedel satt Sture Dahlström vid bordet bredvid, med frugan Anna-Stina. Jag vågade inte säga något. Det var tidigt nittiotal och jag hade Katusstigen och Änglar blåser hårt i väskan. Jag hade fått studiemedel och hämtat ut böckerna på posten, från Bakhåll. Sen blev det kanske Werner & Hansen. Eller ut på Delphi.
Novellen Så kall efter att ha frusit så länge handlar om en julgransförsäljare i Lund.