Tre-ett till BoIS

Så börjar ännu en säsong. Och bättre än förra året, bättre än åtta.
Och som varje år kommer den viskande, den hoppfulla rösten: En bra start och sen hänger vi i, kanske inte direkt upp, men en kvalplats. Det borde gå.
Men vi är luttrade. Vi lever med vad vi får.
Jag tar cykeln snart, sen tåget, och känslan kommer och försvinner och kommer tillbaka. Kommer solen att fortsätta skina, ska jag ta långkalsongerna ändå, och hängslena och livremmen.