Nere för räkning i Puerto de la Cruz

Började kanske i januari 2001 när jag slängde mej med kläder och solglasögon i en swimmingpool alldeles nära baren. Kanske, just i den sekunden, ville jag bara drunkna.
Men allt det, om mej själv och om Jonte Sten, berättade jag i Och fortsätta vidare bort.
Men en annan historia fanns kvar. Hon som väntar. Om hon väntar.
Började kanske när jag skrev boken om Sonny och Karola.
Handlar kanske om Sonny och Karola.
Handlar kanske om Jonas och Johanna.
Handlar antagligen om ganska många.
Handlar antagligen om Petri och Sonja när dom var yngre.

Det är vassa klippor och svart lavasand. Och det kan börja regna och blåsa snabbt. Uppe i bergen går getterna med för korta vänsterben runt runt runt. Och man ligger och blir svart på lavasand. Och det sägs att det inte finns någon vulkan. Men något vill sprängas.

Först låg den här novellen bara i något år.
Sen, i en annorlunda version blev den publicerad i Helsingborgs Dagblad och i Tidskriften Serum.
Sen låg den igen.
Sen ändrade jag lite här och där.
Och nu bara ligger den i Till Killor with love. Och kan nog inget annat. Ibland är förhållanden fast i cementen som aldrig blir våt och mjuk och rörlig igen, oftast inte, men ibland.