Det sexhundrade inlägget ...
... blir vanligt gnäll. Varför ändra på ett vinnande lag.
Det fanns ju en tid med det australiska musikundret. Det var ju dom med den skallige långe sångaren, inte min godaste kopp te, men visst. Midnigth Oil, just det.
Och i Malmö pratades det mycket om han som bodde här i stan. The Saints. Ed Kuepper var med i det bandet också, honom såg jag oförhappandes på en pub i Köpenhamn. Just det, Chris Bailey.
Visst, Nick Cave.
Jag var och är väldigt förtjust i, framför allt Triffids och Go-Betweens, men även The Church har haft strålande stunder. Marty Wilson-Piper (det var ju ett namn man tyckte var coolt när dom spelade The ungarded moment i Måndagsbörsen) och Steve Kilbey bodde ju också lite i Sverige, var ihop med två medlemmar från Pink Champagne, nu minns jag inte deras namn, men den ena av dom (Martys tjej) gjorde en soloskiva som jag tyckte var ganska bra.
Nä, det är inget vidare. Och nu spelar dom The Sounds på radion också, där går min gräns. Vänta, jag måste stänga av .............................. Så. Go Betweens istället, Tallulah,deras bästa skiva, tror jag. Den börjar med Right Here, fantastisk. Senare kommer The house that Jack Kerouac built. 10 000 Maniacs har gjort en låt som heter Hey Jack Kerouac, den är väldigt bra. REM:s Peter Buck spelade gitarr i det bandet. Nä nä, inte från Australien.
Jag skulle egentligen gnälla. Om detta förbannade väntande och alla förbannade småsaker som ska göras och skapar en förbannad oreda i mitt huvud.
Jag tycker ofta att det är kul att göra det mesta själv när det gäller böcker. Antingen ett stort förlag som fixar allt, eller så fixar jag biffen själv (med en del hjälp).
Men att ta emot böcker. Det är inte kul. Ännu tråkigare är att vänta på att ta emot böcker. I fredags eller idag, ska böckerna komma. Jaha. Från Lettland i en enorm lastbil och buttra chaufförer som måste ställa sej längst bort på gatan och bara skaka på huvudet när jag visar ett ställe hundra meter närmre. Tyska, engelska, teckenspråk, så muttrar dom iväg och det gick visst lätt somen plätt, trots allt. Och hjälpa till att bära, knappelunda.
Men jag skickade några färdiga och en längre halvfärdig novell till W&W. Jo, det var bra, men du vet vad vi tycker om novellsamlingar. Går inte att sälja.
Jag pallade inte konbtakta andra förlag. Mer äm GME. Hade Helmuth varit i livet hade jag gett ut hos honom. Nu blev det GME,och då gör jag det mesta själv. Johanna har gjort omslag och inlaga. Hon har hjälpt till med korrläsning och varit lite halvredaktör. Och Elsa har tagit foto på mej. En familjeaffär.
Men kom nu då! förbannade böcker.
Första novellen heter Första maj, Folkets park (Katja). Den handlar om en tjej som Bruce Springsteen bara nämnde i förbifarten i nån låt från det tidiga sjuttiotalet, som han inte orkade fördjupa sej närmare i. Från Greetings from Asbury Park, kanske. Du vet, när the higway låg som en dröm och allt var romantik och crazy. Inte fan hade han tid med Katja då, eller senare.
Det blir en tuff match ikväll. Jag tror bara vi gör tre. Det skulle inte förvåna mej om Syrianska stänker in ett också.
4 comments:
Det är ju märkligt det där med noveller och stora förlag. Jag läser så gärna själv kortprosa. Det måste väl flinnas fler som är som jag? Om det aldrig ges ut nån kortprosa, hur vet förlagen då att det inte säljer? I dessa bråda, jäktade tider borde väl folk älska att sitta och ströläsa kortare texter på bussen?
Som jag har sagt tidigare - jag hade önskat att något förlag ville ge ut dina fina bloggtexter. Älskar det formatet. Men förmodligen måste man heta Bodil Malmsten eller Ulf Lundell (med all respekt - jag gillar deras grejor) för att överhuvudtaget kunna få ut nåt i sånt format.
Hursom, lycka till!
I Sverige för tio femton år sen hade vi en novellboom, det var i kölvattnet av filmen Short Cuts då Raymond Carvers noveller sålde som smör. Ninni Holmqvist, Oline Stig är två författare som debuterade då och som fortfarande skriver bra böcker. Det ges ut novellsamlingar i Sverige, men ganska få. I USA är noveller stort, där publiceras dom i många tidningar/tidskrifter. Jag har en känsla av att noveller är ganska stort i England, Frankrike och Spanien också.
W&W ger ut skådespelaren Jonas Karlssons noveller. Jag har inte läst dom men det sägs att dom ska vara bra. Men givetvis hjälper det till att han är ett känt namn.
Jens Liljestrand har skrivit en uppmärksammad och bra novellsamling. Även Hans Gunnarsson började med noveller, just under tidigare nämnd novellboom, men han skriver romaner nu, och film.
Jag läser också gärna noveller och kortprosa. Det tror jag många gör.
Jag skriver själv noveller. Det är ett bra format, tycker jag.
Men det borde förstås finnas fler tidningar och tidskrifter där man kunde publicera noveller.
Jag hittade i alla fall något som heter Brevnoveller, ett nystartat projekt. En ny novell skickas varje månad ut till prenumeranter. Hemsida finns.
Jag ser mej som romanförfattare, att bygga upp och berätta längre.
Det är ett svårt hantverk, novellskrivandet. Jag är ingen mästare där. Men då och då bättre än många.
Och BoIS fick däng. Säger du det.
Post a Comment