Tuesday, April 24, 2012

Lika lång väg tillbaka. Snön smälter grusvägen blir mjuk och svårforcerad. Tillbaka till Vollsjö i tanken. Lappsjukan, ensamheten. Då hade jag ett bibliotek och en affär i alla fall. Även om bibblan oftast var stängd. Köpa tidningen. Gå längs ån. Gå på banvallen. Som nu på våren, dom nya ljusa löven. Jag hade min egen pub, nu har jag bastun. Jag är cykelvillig. Då kunde jag cykla till Sjöbo. Gå på Gondolen och cykla tillbaka, den tunga uppförsbacken. Då kunde jag sitta i Vollsjö och tänka: Jag vill någon annanstans, men det är inte värt det. Inte Sjöbo. Nu har jag ingen affär, ingen tidning. Biblioteket finns också i Sveg. Tjugofem minuter dit, mer än trettiofem hem. En lång seg sugande backe. Jag fick ont i ryggen sist. Jag skulle nog må bra av att besegra backen igen. Jag har gjort den till ett monster. Jag kan gå på Svegskrogen och dricka en läsk. Eller Björnen eller Mysoxen. Läsa tidningen som finns på nätet men inte är samma sak. Men. Är det värt det? Jag går uppför trappan och sätter igång bastun igen, plockar den fjärde boken från biblioteket.

Monday, April 23, 2012

Det är inget annat än april, baby. Vi trodde att det var våren. Sen trodde vi att det var vintern. Sen Norrland. Det är aprilväder, baby. Sa hon till slut. Och då droppade snön överallt. Ibland kom den som bomber från taket, ner på verandan där vi satt. T-shirt, långkalsonger. Ibland tog jag på mej gummistövlarna och gick ut i den tunga snön, luftigt vit. Men först: Malmö. Serviceledare. Redan där kan det bli snett, eller nytt. Första klass. Tåg mot Stockholm, sen Sveg. En blåsig tisdag. Lämnade barnen, badade, packade. Tog en taxi när det blev bråttom. Köpte två biografier i pocket, Kajsa Grytt och Gösta Ekman. Avgång 11.13. Ankomst 21.20. Serviceledare=konduktör, tror jag. Hässleholm. Jag åker åt fel håll. På flera sätt kommer Norrland redan i Hässleholm. Min myt om Norrland, allt som inte är västra Skåne, Österlen eller Göteborg. Min myt: Snörpheten. Granskogen. Och dessa röda trähus. Arlanda och vidare norr. Lyssnar på The Fine Arts Showcase. Det är så sorgligt vackert. Telefoner telefoner. En annan typ av första klass. Andra våningen, och telefoner. Vi ska passera Prins Daniels Ockelbo, Lill-Babs Järvsö. Och Per Perssons Bollnäs. telefoner. Grått väder. Just nu fruktansvärt fult på det här fjället, eller vad det är, utanför Uppsala.

Friday, April 13, 2012

Den trettonde björnen

Det är fredag. I onsdags simmade jag 1200 meter, igår 1600. Och det är en småkall vår att cykla i.
Jag hade glömt sitthandduk till bastun igår. Satt på mina badbyxor istället.
Och någon hade kletat tuggummi på bänken i värmen och mina badbyxor blev kletigt. Vilken värld är detta.
Och riktningen, har vi någon riktning.

Jag har läst Douglas Coupland för första gången på flera år. Hej Nostradamus.
Det är något med Douglas Coupland.
Han kan ... vara en röst för många.

Det är fredag och jag lyssnar på Frida Hyvönen. Hon är mycket bra. Den nya plattan verkar slå den förra.
Frida Hyvönen sjunger om björnar. På tisdag sätter jag mej på min plats i första klass-vagnen och dunkar mot björnarnas land Härjedalen.
Dom mörka nätterna i Hennings hus. Vem bankar så hårt på dörren då. I björnarnas land.
Jag skrämmer upp mej själv.

Moderater är råa. Folkpartister sluga. Sverigedemokrater verkar vara rakryggat okunniga i flera fall. Det kanske inte hedrar. Det kanske ... sossar är, ja, det vet vi inte, tror jag, eller ... Och inte KD och inte Centern. Vänsterpartiet kanske äntligen är på väg att få ut brödet rättbakat.

Det är fredag och jag är en dag nyklippt av ny frisör.
Sen spelade vi Jenga och åt glass.

Och det sjuder i den politiska grytan, såvält lokalt som globalt. Men jag hör inte det tydliga kloka klara rösten som ska stiga upp ur en vulkan eller åtminstone en skorsten.