Thursday, May 29, 2008

Estaciones-cinco

Jag lyssnar pa Waterboys. Where are you now when I need you. Please don't feel accused when I ask you. Where are you now when I dream about you in nightmares every night.

Jag lyssnar pa Van Morrison. And the healing has begun.
Jag ar en lattad manniska.
Allt man gar igenom.

Vi ska snart hem.
Vada hem? Det kan man alta. Det kan man gora nar man skaller pa Ulf Lundell. Sjalv later jag bara bli att lasa bocker jag tycker ar daliga. Men sa lever jag inte av att recensera heller. Vilka bocker? Ofta sana som kvinnliga litteraturkritiker och lyriker fran Stockholm skriver. Men aven sana som Ulf Lundell skriver. Nej, alla kvinnliga litteraturkritiker/lyrikers bocker ar avskydda av mej. Nej, inte heller alla bocker av Lundell eller liknande forfattare.
Va!? Ar jag en san, Petter Bengtsson. Ga hem och kamma din mittbena.
Jag tycker bara att det ar sa enkelt att hugga benet av Lundell och hans epigoner. Jag tycker att det ar orattvisst.

En duva kommer in i dvd-affaren som har internet. Dom stanger om tretton minuter. Duvan kanske bara vill paminna mej.

Bergen kom. Pyreneerna. Sen Barcelona. Sen Madrid. Jag ar fortfarande kvar i Madrid. Jag blev kar dar, i en hel javla stad. For fulheten, skonheten, den lugna stressen, larmet. Och, anda, ett leende.

Jag ska smalta, och aterkomma.
Som BoIS. Som Sossarna. Man maste resa sej igen, Fenix. Det vet vi.

Monday, May 26, 2008

Estaciones-fyra

Vi kan prata om historia, men vi kommer aldrig ifran Eufrat och Tigris.

For en vecka sen.
En ny dag pa kontoret. Formiddag pa Le Capitole i Narbonne. Blojor fàn Spar. Oliver fran saluhallen. Anna sover i vagnen. Jag laser om Zlkatan pa franska.
Sen tog vi taget till Perpignan.
Sen bokade vi ett hotellrum dar for nasta natt. Nagra parti flipper, antligen. Family Guy. Har jag aldrig spelat forr.
Packade ner det vi behovde i Elsas lilla rosa rullvaska.
Trettio meter till Staden som borjar pa Co, men jag minns inte nu. Ursakta min franska.

Taget mer an tva timmar forsenat. Jag ar pappaledig. Eller .. jag vet inte. Kanske anstalld nagra veckor till. Sverige gnaller och vet aldrig hur bra man har det.
Elsa och jag i en bar dar agaren pratar lite svenska.
"Sten Sturegatan", sager han, "i Goteborg, det var karleken."
Vi ater persika och nektarin och jag lar mej aldrig, det borjar klia i gommen. Allergi. Men jag har piller och sprut.

Ett slitet och skitigt tag. Medelhavets lukt av svett och sand.
Senare, i Barcelona, kommer jag att saga till Johanna: "Antligen vet man att man ar i Spanien, doften av klorin och urin pa toaletten."

Men pa vag till staden som borjar pa Co. Som att aka pa en spang. Vatten overallt. Salt. Och langre bort. Och vid sidan. Och bakom. Bergen.

Hinner inte mer. Det gar en buss. Vi ar i en somnig by och jag vet var spanjorerna haller till.
Ni langtar till Madrid. Jag ska beratta ikvall eller imorgon.
Det ar añlltid tag som ska ga. Fast just nu en buss.

Thursday, May 22, 2008

Estaciones-tre

En smalanning refererar BoIS mot fjontlaget. 0-0. I Madrid. Det kanns som ett Trelleborgsspoke. Traklag som vi aldrig slar.
Kampa grabbar!

Madrid?
Hall dina hastar! Jag hinner inte.
Men Madrid ... Ah, Espana.

Retrospektion:
Tagbyte. Tva snabba i Montpellier. Sov pa taget. Lite stressigt ibland.
Narbonne. Wills hotel. Stort badkar. Tva rum. 62 euro.
Inte perfekt. Men en hederlig jarnvagsbar.

Pluras bok har fatt flera fina recensioner. Nagon pratar om dalig redigering. Jag vet inte. Jag tror att den ska vara sa. Boken ar redigerad. Men Eldkvarn har inte redigerats i sitt brokiga liv. Det ska rispa snett. Tror jag.
Vad boken handlar om?
Det ar en karlekshistoria. Tva broder. DET ar det viktiga. DET har recensenterna missat.

Narbonne. Halvkass fiskmix igar. Jag som hade langtat sa. Tony i Sesimbra, vi maste klona dej.

0-0 fortfarande.

Saluhallen. Saluhallar. Jag alskar dom. Jag vill bara kopa och laga. Jag vill bara vara. Och baren. Och manniskorna. Han med Sammy davis jr:s huvud, dom tajta jeansen ner i dom tajta stovlarna. Det tajt bakatslickade haret. Anna bara glor.

Frispark. Satt den nu! Nej. Skit.

Grillad kyckling. Oliver, brod och brie. Picknick vid kanalen, hela familjen. Elsa med sitt standiga spring. Solen och vinden.
Jag far en kansla av Ystad vid torget. Men inte sa mycket.

Narbonne. En stad. Mer en tvatusen ar gammal. Romulus och Remus diar sin morsa vid en viadukt.
En ruin fran innan Jesus. Elsa leker dar.
"Varfor ar det en massa manniskor vid lekstallet", sager hon nasta dag.
"Det ar ett fornminne, eller nat", sager jag.
"Det ar ett lekstalle", sager Elsa som har haft melodifestival for mej vid floden.

En spegel i taket, hackig. Och utanfor kommer morkret. Fonstret ar ocksa en spegel. Och det harda ljudet blir hardare, studsar mot klinkers och kakel.
Vi ska vidare imorgon. Elsa och jag langtar efter havet.
Estaciones-tva

Om tva dagar fyller min mamma 70 ar. Hon ar i Spanien, i La Cala de Mijas.
En gang i en intervju sa jag att hon varit den viktigaste personen i mitt liv, pa gott och ont. Det var nog sant.

Vi ar ocksa i Spanien. I Madrid.

Retrospektion:
Marseille. Fredag. Vaknade vid sex. Var ute pa stan med Anna strax innan atta. Den andra synen pa barnen, pa dom aldre i dessa lander. Nagon sorts likavardesprincip. Och anda mer rasism. Men en helt annan historia. Lander som varit i krig. Inga bortskamda svenskar.

Marseille. Vilket liv. Bilar och mopeder som tutar. Sen kommer regnet. Jag har kopt tva paraplyer.
En blodig men stekt biff pa rabiff-stallet.
En annan kladkod, kvinnor over fyrtio, det ar dar man marker det. Man blir tant fortare har.
De fattiga och tandlosa finns oscksa. De rika och tandlosa ocksa. Min pappa ar tandlakare.
Det brinner en sol nagonstans genom molnen.
Vi badar igen. Ska aka till Narbonne. Vi har aldrig varit dar. Vet ingenting. Vi fuskar med Inter-Rail-passet.
Det finns ett annat Marseille ocksa, men jag hinner inte ga vilse nu.

Sa kommer vi till Narbonne. Vi har varit har. Jag och Johanna vid den forsta foralskelsen. Men vi bor tvastjarnigt nu. Vi har kommit upp oss i livet.
Bara idioter bor fyrstjarnigt over tva natter. Vem behover internetuppkoppling mer an femhundra spann?
For more information. Stay on line.

Sunday, May 18, 2008

estaciones

Den hardaste vagen ar fyrans buss till Centralen.
Danska slatten. Var och sol. Nagra hastar. In i igar. Allt liknar Sjobo.
Rakmacka pa farjan.

Hamburg ar ju ocksa nan sorts borjan. Och slut, nar vi satt har for tva ar sen och firade VM-guldet i forfattarfotboll.
Och Rickqrd och jqg pa Reperbahn for nastan tjugo ar sen.

Nattag. Dan Hylander. Elsa och jag i en sang. Anna och Johanna i den andra. En tredje tom;
Vi satt pa golvet sen, rodtjut och ol i nattan. Som riktiga tagluffare.

Pluras bok och Ian Rankin i Paris. Anna sover. En man med manga nycklar dricker tva snabba pastis pa lunchen. Vi ska vidqre till Marseille. Ryggsacken sitter inte bra.

Pool inomhus. Elsa och jag har badat.
Rabiff pa lokalt brasserie. God stammning.
Salud.

Monday, May 12, 2008

Träskdrömmar

Allting börjar ju med Rödby.
Köpenhamn har jag sett så många gånger. Det luktar huvudbangård, men det luktar Köpenhamn, och Köpenhamn och Köpenhamn.
Rödby är porten till kontineneten. Upp på däck med måsarna.

Hamburg. Restaurangen i tevetornet i Hamburg. Hemliga öl i tonåren när vi väntade på biltåget. När allting pirrade.
Det pirrar nu.
Rickard och jag som missade färjor och tåg. Hamnade i Hamburg. Hamnade ändå i LOndon till sist.

Och Paris. Det är bara ett år sen. Johanna och jag utan barn. Svarta kläder. Cigarettfimpar på golvet och flipperspelet nedanför hotellet. Där jag hängde i baren och försökte läsa sportsidorna på franska. Fick frispel.

Jag har aldrig varit i Marseille. Jag har aldrig ätit grodor. Men man måste ju anpassa sej. Man måste ju se en råtta i restaurangen i Lyon, eller dansa disco i Aix en Provence. Fast det har jag gjort redan.
Man måste gå i saluhallar med sina döttrar.

Perpignan. Där har jag aldrig varit. Men man måste ju.

Barcelona på en dag. Det har vi gjort förr. Det räcker.

Madrid. Platåliv. Jag tänker bara på Lucky Luke och Apacheklyftan. Och dom stekheta dagarna. Och dom iskalla nätterna. Som i min bod.

Två timmar och fyrtio minuter till Malaga. Tågen ska rusa fram.
Det slutar alltid där. I södra Spanien. Jag har ingenting emot det.
Man kan vända på sin pesetas. Man kan vilja till andra ställen. Men man måste anpassa sej. Man har barn och fru. Man har ett visst antal dagar på sej.
Och jag kan fortsätta längta till Sesimbra. Jag kan fortsätta drömma om ceremonierna i Burgos. Och alla andra länder.
Man ska alltid ha något kvar.
Och det börjar i Rödby.

Thursday, May 08, 2008

Lugnet innan mötet med idioterna

Det var ju lördag. Jag gick in i det gamla garaget, förrådet, som hade varit ett brygghus från början. Lågt i tak, några spindlar hade börjat vakna och väva. På hyllor stod en sorts skulpturer av trä bredvid färgburkar och intorkade penslar. En skinnoverall och en vanlig blå. Flera gamla cyklar och två par gammeldags långfärdsskidor som såg nästan nya ut. Allt i ett virrvarr.
Jag hukade mej genom fram till en dörr och öppnade. Fönstret var mot havet och den steniga stranden. Ljuset kom in på ett annat sätt. Den gamla fåtöljen stod kvar i det inre rummet där taket var öppet upp i nock. Rummet var nästan prydligt. Det lilla bordet och snickarbänken. I skåpet stod historiska böcker och en flaska calvados. Jag tog en liten klunk, för att få fukten att dofta gott av jord. Jag tog en klunk till, för att få upp värmen lite, få upp ångan. För att få upp aptiten inför lunchen. För att få tankarna att flyga åt rätt håll. Det finns alltid en anledning.
Mitt minne av farfar var svagt. Det var fragment. Det handlade om mod, och lugn, om Evert Taube, Spanien och solidaritet.
Farmor brukade berätta:
”Det finns alltid en anledning, brukade han säga. Annars får man konstruera någon, brukade han säga. Vi drack alltid kaffet tillsammans, men påtåren tog han med sej in i boden. Sen satt han där med calvadosen, böckerna och kniven och alla träbitar han släpade med sej från sina morgonpromenader. Jag må ha min kontemplation, brukade han säga och le med ögonen. Han hade så stora ögon bakom dom stora ögonbrynen.”
Det var som att ta sej dit. Sen var det som att vakna upp. Jag gick tillbaka till den låga takhöjden och bråten, hittade farfars inoljade moped. Ledde ut den och fick igång den på fjärde försöket.

Tuesday, May 06, 2008

En kille från Landskrona

Fyra-noll borta mot Sirius.
Vi ropar inte hej förrän den feta damen sjunger.

Jag började gå på BoIS någon gång i mitten av sjuttiotalet, med min brorsa, pappa, kusiner, farfar och farbröder.
Vi har åkt ut förr.
Vi har gått upp förr.
Jag minns segern hemma mot Halmia. Jag minns förlusten på Örjans vall när vi åkte ur allsvenskan, när det nu var, åttio eller åttioett.
Och sen rätt ner en division till året efter.
Precis som i mitten av nittiotalet när Greger var en skadad kung.

Jag såg sex-två mot HIF på textteven i ett hotellrum i Göteborg, lyssnade på Ralf Edström. Köpte alla tidningar som fanns dagen efter.

Det finns folk i Malmö som försöker retas med mej ibland. Som om en boisare skulle ta åt sej av en katastrofsäsong.

Som om staden Landskrona inte har ridit ut värre stormar än en invasion av sd-dårar och ungdomsproblem.
Det betyder inte att man ska skoja bort det svåra och allvarliga.
Det betyder inte att man ska tillåta brott.

Jag har själv varit nere på botten.
Man tar sej upp.
Det är svårt att sparka ner någon som är glad för att bara vara vid liv.
Jag trodde aldrig att jag skulle komma hit.

Sunday, May 04, 2008

Björn Skifs ...

... har funnits under hela mitt liv, som ett varuhusskval i bakgrunden.
En novellsamling står snart färdig.
Peter Kihlgårds Kicki & Lasse är givetvis mycket bra.
Och Jesus and Mary chain.
Solen in i min bod.
Vi har grillat flera gånger, premiär för det i kolonin igår.
Jag hörde Jimmie Åkesson på radion igår, fostrad hos Moderaterna, hans två slipade tungor av drypande olja kommer att lura många, glädja många. Var så säkra.
Det är människorna man måste utbilda. Femtiotalet var inte så fantastiskt. Femtiotalet är över. Femtiotalet var ren tur beroende på bristande europeisk och värdslig solidaritet, från svensk sida. Feghet.

Så tänker jag på vidare. Hittar vad jag skrivit på min roman om Pange. Hittar ett kort utdrag. Han sitter i Simrishamn, Pange, han har träffat sin fängelsepolare Killor kvällen innan. Han väntar och längtar efter sin dotter. Dom ska till fädrens spår på Bornholm:

You don`t make business sitting on your ass. Hyrbilen i USA och bilen full av hårvårdsprodukter. Och pappas historia om professorn i försäljningsteknik som blev ifrågasatt av en kvinnlig student. Då, någon gång på sjuttotalet, när pappa var på kurs- och försäljningsresa Från Denver till San Francisco. Professorn satte upp sitt långfinger, satte sitt rödbrusiga ansikte nära den kvinnliga studentens.
"Stick it right up your ass", fräste han.

"Du får inget gjort om du bara sitter på din röv”, sa pappa med sin lätta danska brytning på åttiotalet, bilen full av pulversoppor och Pange hade bara undrat om dom inte kunde stanna för att kissa. ”Det växer ingen mossa på en rullande sten”, sa pappa och Simon och Garfunkel nynnade nickande i högtalarna, lai lai lai, lai lai lai lai lai lai lai. Ut genom luckan i taket som fick håret att fladdra. ”Att vara på väg, Paul-Magnus, känner du det ...”

Thursday, May 01, 2008

Välkomna

Same same as last year.
Same same as every year.
Fast lite annorlunda.
Cyklar in till stan. Annas premiär i Kungsparken på Första maj.
Vi lyssnar, Kamrater!
Vi betraktar och funderar.
Springer eller går runt. Hälsar på några man känner som man inte träffar så ofta.

Någon har beställt regn. Men starkare krafter har tagit bort det.
Fåglarna sjunger som pigga fåglar gör. Alla lukter från våren kommer fram starkare när det är vått. Ikväll ska solen skina.
På radion är det en konsert med musikalbitar. Jag dväljes.

Jag eldade gamla tidningar i grillen igår som valborgsbål. Vi hann inte till det riktiga. Elsa och Amelie sjöng egenkomponerade vårsånger.
En kvinna har dött i Lund.
På andra håll dör ännu flera.
Det är viktigt att tänka på och handla i solidaritet då.

Sen går vi till Bullen och äter mat. Istället för blaskig soppa. Såna är vi, hycklarna.

"Man ser ingen vinter, man ser inget kallt.
Nu ska ingen frysa. Man kan bara bli så varm."
Ett utdrag ur Elsas vårsång.
Känn på dubbeltydigheten denna Första maj.
Hennes far är författare. Han har aldrig nått så långt.