Tuesday, August 25, 2009

Folkfesten i Landskrona på lördag (29/8) i Wrangelska Parken

11.30 Lennart Söderberg inviger
11.45 Svenska kyrkans kör
12.05 Landskronas Bruce Lee
12.15 Folkfräs
12.35 La Westcoast Linedancers
12.50 Victor Petersson, uppvisning i POI
13.00 Mary Andersson, berättar
13.10 Lisa Johnsson Unga Röster, poesi
13.20 Irhad Nurkovic Unga Röster, sång
13.30 Harlekin/Kris teater MUCK
13.45 Pog Dub
14.05 Flip Da Mix
14.15 Back on track
14.35 Kulturskolans Gycklare
14.45 The Hokus Pokus
15.05 Harlekin Robin Hood Massfight
15.15 Cabaré Mix
15.35 Firas Dawood
15.45 OlaOla
16.05 Nice
16.20 Lennart Söderberg
16.30 General Knas
17.00 Tequila & Lindah
17.10 Jonas Bergh
17.20 Edge of a circle
17.40 Pale Rider
18.00 Gycklarna från Kulturskolan
18.10 Glöm det
18.30 Pim Pam Pum
18.45 Odåga
19.15 Medborgarskolan
19.25 The Borderline Saints
19.50 Ladies With an Attitude
20.20 Mobster
20.40 Donika Mala Unga Röster, sång
20.50 Katzenjammers
Totte tänker

Det regnade i år.
Jag har befunnit mej i Halmstad några gånger varje sommar sen, tja, i princip sen jag föddes. Kanske inet första sommaren.
Jag pratar alltså om Halmstad City.
Jag pratar alltså inte om Påarp, Laxvik eller Trönninge. Inte om Tylösand eller Haverdal. Där har jag också varit.
Huset i Påarp har varit baslägret. Men alltid en tur till Halmstad.

Jag lyssnade på Gyllene Tiders Flickan i en Cole Porter-sång. Så framkallas vägar åt flera håll i hjärnan. Jag kom att tänka på Halmstad. Jag är inte så förtjsut i Halmstad, men det finns fina minnen från torget. Det finns år av minnen.
Men i år regnade det. Johanna och jag skulle på kusinbröllop i Falkenberg. Stannade i Halmstad för att äta lunch. Först körde vi vilse till parkeringen. Också en tradition.

Jag läste Totte för Anna igår. Totte bakar. Dan Hallemar skrev intressant om Totte i gårdagens Expressen/Kvällsposten.
Jag funderar ibland på hur lätt det är att skriva dom där lätta barnböckerna. Att hitta det exakta ämnet och dom exakta orden. Jag har ännu aldrig försökt.

Det låg en stor korg med böcker och tidningar under trappan bakom gungstolen i det där huset utanför Halmstad. Säkert någon Totte. Eller inte. Tidlöse Totte. Han bakar och står i, klär på sej och hamrar och spikar. och klär ut sej.
Sen blir det Alfons och sen Loranga. Inte konstigt att hjärnan släpper sina linjer åt alla möjliga håll.
Och sen sluts cirkeln när man blir fyrtio. Man läser Totte igen. Man blir Totte. Klär på sej. Lagar mat. Bakar en kaka ibland. Snart ska jag ut och vattna gräsmattan.

Och regnet föll i Halmstad och paraplyet var litet och jag hade för vädret dåliga skor.
Vi gick bakom kyrkan där dom törstiga hallänningarna sa hallå.
Sen åt jag köttbullar på Åhléns medan Johanna tog fisken. Toalettbesök kostade fem kronor. Jag kissade utanför kyrkan. I regnet.

Monday, August 24, 2009

Kärnfull rapport

Igår blåste det mycket mindre. Men ändå kallare i luften.
Jag cyklade ut till Barnviken och satt på en bänk. Det är fint där. Det är där världen börjar. Eller det Europa som unga fotbollsspelare längtar till. Danska ligan. Norska ligan ligger inte i Europa.

Idag kom en varm vind. Men jag hann inte. Jobb och två flickor att hämta och utfodra. Snart ska jag lägga Anna. Sen ska Elsa och jag spela spel. Johanna är på Kick Off (eller nåt) med nya elever.
Det är inte klokt vad en modern pappa ska gno.

Igår var vattnet alldeles klart, sista bryggan innan Europa. Jag dök i från trappan och crawlade mej mindre blå. Plask och armtag på stället och sen dök jag tillbaka. Svag kall vind.
"Det var inte precis årets varmaste bad", sa jag till en dam som kom upp från andra sidan.
"Ah, det var skönt."
Just det.

Någon gång i september öppnar Kockum Fritid igen efter renoveringen.

Thursday, August 20, 2009

Känsla för feeling

Windy och jag såg Stefan Sundström i lördags. Förvånansvärt mycket folk i Folkets park. Förvånansvärt bra konsert. Stefan hade band med sej, Strängen och gitarristen från gamla Apache. Och Wilmers gamle basist i någon sorts rockuniform. Och svängigt piano. och och ... Hulken vakade över tillställningen.

Elsa var helt fascinerad av ormarna utanför Terrariet. Klappade den gula flera gånger. En gång trampade jag nästan på en huggorm. En gång på en golfbana kring Medelhavet slingrade sej en flera meter lång orm över puttinggreenen nära klubbhuset och baren. Många öl och drinkglas som skakade då, kanske. I bäckarna simmade vattenormar. Sånt ryser jag av. Reflexmässigt. Precis som jag skrattar åt bajsskämt. Reflexmässigt.


Stefan Sundström hade långt gråsprängt hår och en Kentamustasch. Någon sorts Vilda Västern-jacka som man kunde se på ... Kenta på åttiotalet. En söderalkislook helt enkelt. Och bandet spelade en sorts rock med vitala bluesinfluenser. Låt oss säga Layla. Och Stones. Det liksom hoppade och svängde fram.

Den sommaren när Just idag är jag stark kom. Jag minns den i huvudet på piren i Borstahusen.
Idag: Just idag är jag stark är en sång och ett liv som berättar om alla dom andra dagarna. Dom dagarna när man är svag. Alla dom dagarna, eller timmarna. Eller bara sekunderna.

Jag tycker om Malmöfestivalen. Man kan alltid hitta sin vrå. Och det är en lyx att kunna få alla dessa upplevelser gratis (ja ja, skattepengar).

Tuesday, August 18, 2009

Lammkött

"Medan vi ser det här hoppet i slow motion, vad är det vi tittar på", frågar Peter Jihde när jag äter lunch framför teven denna blåsiga dag.
Snälla. Snälla Mattias Sunneborn, säg det.
Alltså, rakt upp i Blanca Vlasics tajta skrev.
Det är rysligt vad lite kläder dom har på sej, dom tunna och muskulösa friidrottskvinnorna.
Varför? Kommunismen? Minns sovjettiden, såg dom ut så då?

Apropå USA och friidrott. Jag åt fläskkotlett och majskolv, rester från grillen i förrgår.

Det hade varit roligt att få ge ut Marcus (och min) bok på ett större förlag. Det kanske inte är omöjligt. Den känslan fick jag idag. Men jag är hyggligt insatt i branschen och vet hur ett nålsöga ser ut, gång på gång.

Apropå muskler och hud. Hur ser det ut när bildproducenterna delar upp jobbet inför friidrottssändningarna. Könsfördelningen alltså. Dom flesta är väl män. Vem får damkula och vem får höjdhoppet. Sitter dom och skrockar åt den enda kvinnan och säger, noch noch, ta du herrarnas hundrametersfinal. Jodå.

BoIS vann igen. Sju poäng upp och sju poäng ner. Jag var inte på matchen, straffet för all dynga vi sett tidigare under säsongen. Vågar jag mej dit igen?
Skulle tro det.

Något för lite ilska i mej. För lite poesi och samhällsengagemang. Det var den där fyrtioårsdagen. Jag är gammal och trött nu. Sitter i radhuset med fläskkotletten och ser på idrott i teve istället för att idrotta själv. Stänger av när damerna börjar stöta kula.
Så blev det, livet.

Monday, August 17, 2009

Ljuvliga tider

Den första måndagen. Elsa har längtat i månader.
Alla barnen på skolgården. Någon som grät och tryckte sej mot mamma.
Elsa pilade snabbt in. Anna och jag fick tränga oss efter för att säga hej då.
Första skoldagen som inte ens är första skoldagen. Hon börjar det vi kallade lekskolan. Nollan säger vissa, men inte på Geijersskolan. Där heter det förskoleklass. Låt gå för det.

När jag var mycket yngre, åtta eller nio, gick jag i småbåtshamnen i Borstahusen. Tittade på båtarna och tänkte på allt man kunde göra, åka iväg.

Jag är äldre nu, men modern. Jag har två ipods. Försöker ladda dom med musik. Det börjar likna något, men innan jag har den rätta knycken är jag väl omodern igen. Då börjar väl vänner tjata om nästa pryl jag måste skaffa.
Men jag uppskattar mina små musikmirakel.

Vi brukade åka till Spanien. Vi brukade då besöka hamnen Puerto Banus utanför Marbella. Där kan vi snacka om båtar. Där kan vi snacka om längtan. Att vara där man ville och längta iväg ändå, på en båt.

Annas avdelning hade flyttat. Jag vet inte om Anna minns den förra avdelningen. Jag vet inte om hon kände igen fröknarna. Nio veckor och ett tvåårskalas. Det kan bli mycket för en barnhjärna. Hon ville inte att jag skulle gå, hon klamrade sej fast. Efter en kvart lämnade jag henne, väntade i kapprummet. Efter en halv minut hade hon slutat gråta.

Vi trampade cykelbåt i Tunisien i mitten av åttiotalet. For förbi ett stort sjörövarskepp som tillhörde en filminspelning. Jag undrar om inte Jack Lemmon var med i filmen. Jag tror att den hette Pirater. Vi såg den på video, en vinter eller höst. Jo, då satt man där och längtade igen.

Thursday, August 13, 2009

Jag är så trött på dej

Överallt språket som blir fattigare och fattigare.
Överallt ... Men, så hör jag det enkla som jag aldrig hört det förut. Då smälter jag och gruset på gången knastrar på ett annat nytt sätt, grinden gnisslar vackrare.

Överallt nyckelpigor och gäss som skiter. Överallt nerklottrade skällsord som säger samma sak samma sak, men bara mer och mer parodiskt och allt blir till luft. Tror du. Allt ligger kvar, dovare och dovare för att till slut sprängas.

Dom finns överallt. I hettan som blir mättad nu. Vi blir aldrig av med dom. Språket blir fattigare och fattigare i dom fattigas hjärnor som inte har plats för det nya längre. En dov och dunkel deg tar all plats i det cykelhjul som snurrar med dubbel punktering, snurrar runt runt runt på exakt samma ställe.

Och där är isen lika hård men ljusare.
Och där kan du borra ett hål.
Eller när bävern har flyttat och hans fort har hål och det sipprar ut därifrån, det mörka som trycker sej på.
Eller när fjärilen tar sej tillbaka till sin puppa, för att vila, för att bli ännu vackrare.
Plommonen som mosas till kräm på gräset, åt koltrasten som också är hungrig.
Det är det jag menar: det kommer alltid nya världsgitarrister. Nya betydelser i gamla ord.
Bloggkontinuitet

Vi sov i en liten stuga på Ven, lyssnade på radio och åt knäckemackor med skinkost. Filmjölk med kiwi. En cykel med barnsadel och en cykel med en barncykel fastsatt baktill. Och backar man susade nerför och backar man travade uppför.
Norreborgs vågor har alltid tilltalat mej.

En sverigedamokrat skickar mejl till mej då och då. Massmejl som går ut till medier i hela Sverige och en del till Danmark, och till mej. Korkade mejl med lättköpta poänger om invandring.

Mycket är en fråga om människors inställning: Anser du dej vara mer värd än andra? Är du tacksam för vad du har? Tycker du att du redan vid födseln var värd den guldsked du hade i munnen? Tycker du att den som föddes i total misär (en stor del av den skapad av ditt välstånd) får skylla sej själv?

Jag håller på att slutföra två böcker som inte så lätt låter sej slutföras. Mina tankar är någon annanstans. Tre personer hemma har sommarlov, och jag försöker mixa jobb med ledigt. Svårt att hitta kontinuiteten då. När man får börja om varenda gång. Två dagars arbete tar en vecka. Men nu ser jag ljuset.

I slutet av augusti ska jag göra tvbå olika framträdanden. I gamla Lerberget för tredje gången, poesikvällarna bland tända ljus och en ganska hög medelålder hos publiken. Sen Folkfesten i Landskrona med en förhållandevis ung och kulturellt blandad pubklik. En timme i Lerberget och tio minuter i LA. Vad säger det? Ingenting.

Wednesday, August 12, 2009

Berg är till för att flyttas?

Billy Bragg är från Landskrona och du skulle sett hur ljuset föll in en halvtrappa ner, på allt det bruna och det som skulle kunna vara ett dansgolv.
Det var ett dansgolv för längesen, ett mindre kapell spelade och man hörde kärvheten och den hårda humorn bakom fasaden av glättig brännvinspolska och sjömanshistorier.
Fast det var i källaren. Nä.

Venbåten, den gamla, och det var ett magiskt skimmer igår när vi var på väg hem igen. Geten som Elsa matat med äppelträdets grenar grät av hunger, tillbaka till dom taggiga björnbärsbuskarna igen.

Jag sitter och saknar Bengt Westerberg när jag läser om kravliberaler och den utdöda socialliberalen, och i dessa bibliotekskandaltider tittar jag på skivan av Paul Westerberg som jag köpte för en tia på Limhamnsbiblan förra veckan.
Slänga böcker. Kreti och Pleti skriker och är rädda att alla Keplers och Larssons och Mankells och Läckbergs ska ryka all världens väg.
Sällan hostar hackspetten.
Böcker som inte varit utlånade på tio år. Det handlar det om i första stadiet. Bara så vi vet på vilken sten vi spottar.

Jag är mot överdriven bokgallring. Bara så att ni vet. Jag är heller inte så säker på att jag önskar en scen (det finns ju faktiskt två "rum" som används för framträdanden redan) och en restaurang. Allt förändras, men ett bibliotek bör nog inte gå alltför långt för att bli "allas" och populärt. Likriktningen i dagens samhälle är förbluffande otäck redan. Måste alla institutioner bli strikt kommersiellt ängsliga.

Charlie Chaplin på teve. Chaplins pojke. Humor och tragik och kärlek. Inte nostalgi. En dos sentimentalitet, möjligen.
Dit kan ni längta, ni ständiga motståndare till allt.

Själv skrattar jag åt Peter Apelgren när han berättar historier på youtube. När han är vissångare.
En annan underskattad sångare är Loke Martinzon.

Jag minns hur vi vaknade i en Renault i Västerviks hamn, för längesen. Det sluttade neråt och någon av oss hade kommit åt handbromsen. Vi han vakna innan vi hamnade i vattnet.
På vägen hem hörde vi två timmar Hassan på radion. Alldeles overkligt då. Sketcherna, busringningarna, och … musiken.
Det är alltså dit jag vill komma. Visst, man måste vara begåvad. Men … man måste ha koll, man måste ha kunskap. Det ä'r så man blir framgångsrik, i stort och smått.

Billy Bragg i hörlurarna och två halvtrappor upp håller Elsa och Anna låda. Snart ska vi gå några halvtrappor till upp och se piraterna ta över det enda vettiga fästet som fortfarande förstår skönheten hos ett dött träd, Gråen.
Det sista var en tävling. Ett lämpligt pris vore den där Pentagon-boxen. Om den finns.

Friday, August 07, 2009

Summer in the city

Sommarkortet till LA.
Alltmer sällan den senaste tiden. Ett fotbollslag som sladdar utan rätt kunskap eller inställning.
En kolonistuga med trädgård som ägs av någon annan. Som ser alldeles annorlunda ut.
Landskrona på en dag. Bussen till city, promenad genom stan.

Nedanför Stadshuset. Mittemot Venbåtarna. Solen skiner. Läser James Crumley, En sista riktig kyss. Road trip. San Fran och överallt. Hit och dit. Bra sväng i den kontrollerade stilen. Härlig handling. Fin översättning av min gamle skrivarkompis Niclas Nilsson.

Bussen till Borstahusen. Lånar min pappas cykel. Bort till hamnen och ut på piren. Där fiskar Elsa krabbor med gammal salami. Anna och Johanna badar. Jag hälsar på ungefär tio personer, kan namnet på nästan hälften, känner igen några och har ingen aning om vem några är. Badar två gånger. Segeltävling. Går hem till mina föräldrar med Anna på axlarna.

Bruce Chatwin. I Patagonien. Har den som toalettbok hemma och saknar den när jag sitter och funderar medan Anna går ner till bryggan med sin farfar, hon ska göra soppa av tång och saltvatten.
Johanna och Elsa kommer med cykeln, jag ger mej av.

Thomas Löfströms Liftare är en söt bok. Och bra. Och inspirerande. Och allvarlig. I min pocketversion finns ett ärligt menat förord med viss distans, men ändå med stoltheten över vem han var, författaren som ung man.
Det är alltså en liftande man, Spanien, Marocko. Den klassiska rutten. Exilamerikaner och politiskt intresserade blomsterbarn. Ibland naivt, alltid sant.

Cyklade längs havet, sen förbi kolonistugan. Dom satt och åt i trädgården, dom nye. Jag är alltid välkommen, har dom sagt, men jag cyklade förbi.
Vattentornet. Ett förbjudet bad i hamnrännan. En alkoholfri öl och ett manus att granska och ändra. Sen runt slottet och förbi Strand, satte mej längst ut vid kanonen. Läste lite manus till.
Medvind hem och min bror grillade. Arne spelade dragspel och barnen hejade på och dansade, ville ha mer. Tills Elsa sa: Stäng av.

Monday, August 03, 2009

E-Type

Coming up coming up:

Noice-Gustavsberg-Landskrona-QK

Tivoli-Åkrädsla-Hästar-Hundar-Landskrona-Krogar

Regionalhatkärlek-Mats Jonsson-Love Olzon-Gunnar Krantz-Broder Daniel-Göteborg-Landskrona-Varv-Förändrad socialdemokrati

Idioti-Moskébyggeförfrågningar-Okunskap-Ointresse-Infantilism-Landskrona-Sverigedemokraterna-En dumsmart spindel i nätet?

Att suga på för dom som är tillbaka på jobbet.