Wednesday, July 27, 2016

Att förundras

När jag var ung på golfbanan i det tidiga åttiotalet. Landskrona golfklubb var bäst i Sverige. Jag hade ingen dröm om att bli bäst. Jag bara älskade att spela golf. Gärna ensam. Gärna med freestyle. Jag bara hatade hösten och vintern. Det enda som höll mej uppe på vintern. Jag var kanske tolv. Jag läste böcker och lyssnade på musik. Det enda som höll mej uppe var att gå trappan upp i klubbhuset, där satt de, Magnus och Magnus, Håkan, Nisse, mina idoler (kanske de enda jag haft), spelade kort mellan träningspassen. Att få vara där, att få synas där. Att vara i något större. Deras skämt. Jag lärde mej inte allt där, men jag lärde mej mycket.

Kom och älska poesi!

Helt utan källor hävdar jag att den enda dikt som lästs på Landskronakarnevalen är mitt sorgligt bortglömda beatpoem "Var får man tag på gräs i den här stan av sten och hav", eller nåt (jag kommer inte ihåg den själv), innan Skalatones spelning på 90-talet. Den handlar inte ens om Landskrona. Eller? Jag vet att jag skrev den i Portugal vid Atlanten, att det fanns ett flipperspel och en jukebox och halta hundar. Att jag kände mej ensam. Det är sällan nödvändigt att försätta en dikt på rätt plats. Var du har varit formar dej alltid. Ja ja. På fredag kommer Josefin Brodell, Petra Mölstad, Thomas H Johnsson, L.T. Fisk och jag att sprida poesi. Och poesi kan lika gärna vara foto och musik. Kom! Slottscaféet i LA, fredag, 14.00, gratis.

Tuesday, July 26, 2016

minnenas allé

på tåget. för dålig ro för roman. dikterna är i det närmaste klara. vad ska jag göra? novellerna? kanske. är det inte bara en flykt? jag vinkade av henne vid flygbussen. vi ska ses i Frankrike i augusti. jag haltar fortfarande. skulle slå ihjäl tid. tänkte åka till Söder. men tiden går. gick Vasagatan. kom till där skolan låg. där det är stor uteservering nu. minns inga namn. Vasagatan. 2001 var jag med i SM i poetry slam. kom sjua, och tvåa i lag. var nynykter på riktigt för första gången. var ensam och vilsen och rädd. gick till Systemet på Vasagatan och köpte några flaskor alkoholfri öl. tog några lugnande piller och kände mej hyggligt hemma igen. det har runnit både vatten och alkohol under broarna sen dess. men jag lever. firade ett litet jubileum där idag. medan jag väntade på tåget. vi ses om femton år.

Mer vatten


Först upptäckte en pojke en död mus på botten av bassängen. En i personalen kom med en stor håv. Senare upptäckte samme pojke en mus till. "En levande mus, den simmar!" Någon fick tag i håven. Musens små ben. Den rörde sej mot linorna, försökte klättra över till motionssimmet där vi var. Jag hjälpte till. "En levande mus, den simmar", skrek pojken glatt exalterad. Jag tog över håven och gick mot bassängkanten medan musen försökte klättra ut, gav håven till en sommarjobbare. "Släpp ut den i skogen", sa jag. "Det är skandal", sa en kvinna med torrt permanentat hår. Djuren som vi älskar på jorden vi ärvde. Men inte i våra bassänger. " Sen dök du. "Man ska fråga innan man hoppar i", sa kärringen men vi ignorerade. I en simbassäng blir man blöt. I en simbassäng får man hoppa. I en simbassäng glider man fram rofyllt inuti om man vill det, ta din frustration någon annanstans. Och det är likadant i kajaken. Jag är ingen expert. Jag tycker bara om ron och glidet. Men man blir våt om rumpan. Men det gör ingenting. Du paddlade med hunden. Sen paddlade jag kring en förfallen, stor brygga, och tänkte på tegelbruken nedanför Glumslöv eller på Ven. På tiderna och männen i grovare, mer slitna kostymer. På förgänglighet.

Monday, July 25, 2016

Några dagar i Stockholm - händelser i urval

Hon fyller år den tjugoandra och jag den tjugotredje. Vi ordnade en mindre middag i fredags. Vi inledde min 47e födelsedag med simning på Svedenbadet. 1600 meter utomhus mellan träden. I bastun. Läste om Hemingways svinerier mot första frun på 20-talet. Sen rodde vi i en rankare båt på Brunnsviken. Åt lax på uteserveringen med alla hundarna. Igår badade vi tidigt vid Sjöstugan. Träffade en man som körde båttaxi. Sen cyklade vi mot Gärdet. När ett sådant sommarens dunkande regn kom från nästan ingenstans. Hur den heta asfalten rann och luktade underbart i busskuren vid Östermalms tennisstadion. Cyklade till kolonistugan när himlen var blå igen. Pumpade upp hybridkajaken och turades om att paddla. Ett ljuvligt stilla glidande. Linsgryta till middag. Fetaost. This is England 90.


Monday, July 18, 2016

Sjöarna och motorerna

"Vadå, det är minst sexhundra hästkrafter, sexhundratio!" Jag är tillbaka i Malmö och jag vaknade till en molnfri himmel, som blev mörkare och det duggade lätt när jag badade. Det saltare vattnet. "Noll till hundra på tvåkommatre sekunder." Jag äter lunch. Extra sallad. Jag saknar golfen ganska ofta. Jag saknar profilerna. Jag saknar roddbåten och bastun. Jag kan inte släppa det, inte än. "Fan, det går fem liter bensin bara man startar." På fredag i nästa vecka ska jag presentera några författare, och Thomas, fotografen, Och L.T., poeten och musikern, på Slottscaféet i Landskrona. Jag kanske läser något ur den kommande diktsamlingen. Jag vet inte. "Bensin i blodet, bensin är som blod." Jag vet inte. (Jag döpte en bok till Någonting i blodet en gång, ändrade sen. Jag var 34 när jag köpte min första och enda moped, vilket antiklimax, en instängd mullrande känsla. Jag bryr mej lite om motorer. Det fanns en båtmotor i skjulet i Småland. Den fick ligga kvar. Vi ville bara ro. Jag har börjat lära mej att älska sjöar.)


Saturday, July 16, 2016

natten vadå?!

du vaknar! det är en marsvind som inte är varm. men den skänker ändå någon sorts värme. igelkotten. vadå!? jag bara tänker på dagar i LA på nittiotalet. jag bara pratar om då. det är väl min business. jag är trött och har ett plåster på pekfingret som jag skriver med mest. oh! kom till mej. håll min spegel. du vill resa med mej blind. jag hittar dej. nej. du hittar mej. du måste hitta din egen väg. du måste leta själv. jag stakar inte ut några snövita stöttor.

Den objektiva lyckan


Roddbåten gungar lätt. Det är den objektiva lyckan i att ro. Jag trodde inte på det först. Jag har ju ont i foten. Jag är ju van vid havet. Jag är van vid klarare vatten. Jag är van vid platta vägar. Att det bara är vinden att tänka på. 

Backvägen är brant och hela tiden en rädsla att bara orka halvvägs. Att få punka på cykeln.  
Men det var alltså de första dagarna: Backen var ett monster. Nossen var ett sugande hål. Nu är allt objektiv harmoni och lycka.

Roddbåten rör sej stilla framåt. Vi är en mjuk kniv i det mjuka smöret. Den branta stigen ner mot bryggan är svår att gå med min halta fot. Men så värt det. Barnen plockar körsbär och hallon. Hunden hälsar på hos alla grannar.

Den objektiva lyckan i att ro. Att glida fram till campingens brygga. Lägga till och jag tar inte av mej den snygga flytvästen. Jag blir den båtsman jag alltid ville bli.

Bastuflotten gungar när vi går ut på den rangliga bryggan som är en bro. Vi lämnar brännässlorna. Vi dyker i sjön och in i värmen och, olé!, in med ett vedträ till! Låt kokande vatten bli ånga.

Livet på en bastuflotte. Vi dyker i sjön och allt är ändå glasklart. Att skaffa en motor och proviant och obegränsat med ved. Och bara ge oss av. Livet på en bastuflotte. Den objektiva lyckan. Den objektiva fulländningen.



ta det coolt

från stugorna till vimmerby city. till linköping. till den kassa krogen som jag älskat om jag vore en ensam man som skulle dricka öl bland de ensamma männen. en trut på balustraden. pannbiff med lök utan lök. jag äter så sällan kött nu. blir tung i magen. hon åker mot stockholm med hunden. jag och barnen åker till malmö med lördagsgodis.
nu stämmer trubaduren vid nossens camping gitarren. men vi är inte där.
nu lägger någon vedträ så att bastuflotten blir varm och livet.
nu saknar jag redan lugnet.
nu skulle roddbåten avgå, eller nu eller nu, den avgick när vi ville att den skulle avgå.
imorgon ska jag börja välja igen.
jag ska fylla 47, jag har lärt mej något igen, man kan färdas in i ett lugn, man kan inte stå i en stad och säga: "jag har inte tid att ta det lugnt." fjäril!: du måste bli puppa och kokong och allt det, födas långsamt.
snart malmö. vi tar visdomarna som sakta trycks in i oss med oss. vi blir visare. vi blir en grogrund för generationer som inte har bråttom. vi som inte dödar för makt.


Tuesday, July 12, 2016

Stugliv i slappa kläder

Lite snabbt med begränsat internet: Det är en lång backe, grusväg upp till stugan (eller stugorna) utanför Vimmerby vid sjön Nossen. En härlig utsikt och jag har besökt Stora hotellet, och något ställe till, annars är det mest att såsa omkring, nu är jag inne i rytmen på den sjunde dagen. Jag var här själv först, sen kom en till med en liten hund (som rymde i skogen i flera timmar igår innan chefen på campingplatsen ringde och sa att hon var hittad), idag fyller vi på med mina barn. Det är som en liten by, den lilla huvudstugan, den mindre gäststugan, dasset, snickarboa, och vedbon. Flera årgångar Buster och det är den litteratur jag läser, förutom min egen som jag redigerar. Och roddbåten, och bastuflotten, men det återkommer jag till om jag får nätkontakt igen.

Monday, July 04, 2016

snart åker jag till Småland

nya dagar och nya sår. jag försöker paddla kajak. det går inte. foten gör för ont. jag är en idiot. men jag skriver bra. snart åker jag till Småland. det är ett komplicerat förhållande. jag saknar vädret. jag saknar havet. men det är skönt att bada bastu. skriver böcker. det är mest det. och kul att träffa vänner. men jag längtar efter henne. känner mej korkad och klok samtidigt. på ett ställe där jag bodde kunde man gå in i ett annat rum som en annan värld. jag vill se John Holm. jag vill simma. det finns en kärlek mellan människor. en gång satt jag i ett träd med en anteckningsbok. jag skrev ner bilnummer. om det skulle ske ett brott. då skulle jag steppa upp med mina siffror och bokstäver. jag läste många ungdomsdeckare. det är den fina tanken som kanske är sliten men sann. att ha barnasinnet kvar. att ha en fri tanke. jag känner mej låst ibland. i tankarna. men kärleken mellan människor. jag känner den ofta från vänner och familj. från människor jag träffar helt kort. jag undrar var alla snåljåpar kommer ifrån. vi skulle paddla kajak igår. alla leenden. alla som förstår. var kommer snålheten på röstsedlarna ifrån. nya dagar och nya sår. ny glädje. snart åker jag till Småland. jag vill ro.




Sunday, July 03, 2016

åh, farmor

dina trappor ovanför kyrkogården
dina trappor och lukten av sås
dina kraftiga vader
din radio som alltid stod på
det varma och det mjuka
”inte ska väl jag
vill du ha lite lemonad”
att hjälpa dej ut ur bilen
”dessa förbaskade käppar”
dina avhuggna historier
ditt blyga skratt
tystnad genom dina läppar
”inte ska väl jag”

jag träffar en tant på piren
jag känner sug med badbyxor på
i blåsten i oktober
en försenad sommardag i vinden
”är du författaren, Ruts lille påg
hon badade alltid här”
åh, farmor, jag är där du är