För vi bryr oss inte om andras smärta, det är inte därför vi vill att de ska försvinna. För det är inte för deras skull. Vi vill bara inte se, vi vill inte veta, allt vi sviker, allt vi pissar på.
Och på torget mellan livsmedelsaffärerna i Limhamn (på förmiddagen när jag kommer från simningen på Kockum) står det falska snåla packet, har sd smällt upp ett partytält och det är givetvis inte alla som är bjudna på lögnpartyt för nu är det bara pensionärer och mammalediga kvinnor som frekventerar, och några av snubbarna (och en eller två kvinnor) vid bänkarna som druckit några folköl men nu har Systemet öppnat och någon släntrar förbi sd:s fula tält och de fula människorna där försöker sej på en lögn men den som har ljugit alla själv redan, som bara har kvar den bespottade gemenskapen på några få bänkar bryr sej inte, ser igenom men orkar inte protestera.
Och när det glansiga lokala livstilsgratismagasinet (med "prisvärda" vintips och "intressant" arkitektur i Sydafrika och "spännande" nya glassorbeter, osv osv ...) frågade vad som bör göras i Limhamn för att "alla" ska kunna trivas i centrum: "Få bort alkisarna mellan Willys och Malmborgs (fast idag hade det väl varit tiggarna, nu är alkisarna fridlysta, i alla fall enligt sd-retorik: alkisarna är ju "våra", vi måste ta hand om "de våra" först, vi kan inte rädda hela världen).
Och sd står vid sitt fula partytält i sina fula kläder och ljuger.
Och de trygga pensionärerna får höra att de är otrygga, det mörka hotet tornas upp, målas med breda penseldrag.
Och medelklassmammorna (papporna är inte med idag) med barnvagnar får höra hur svartmuskiga sjuttonåringar massinvaderar för att stjäla de rågblonda oskyldiga älsklingarnas dagisplatser.
"Så är det bara, sä är det bara, ja, så är det bara", säger den fulaste sd-gubben, "det står här", säger han och viftar med en felstavad snömosbroschyr, fullproppad med lögner, "det står ju här."
Och säga vad man vill om Lasse Dahlqvist, men han hade ett betydligt mer öppet sinne när han skrev om indianer och amerikaner och kållar och ador för sådär sjuttio år sen.
Och det vrider sej verkligen i magen på mej, dessa fascistiska sverigedemokrater och deras mer oborstade nazistvänner.
Och vi måste kalla saker vid dess rätta namn.
Och om inte rasisterna vill kallas rasister så är det alltså bara att sluta vara rasist.
Och kom ihåg att Hitler också var demokratiskt vald.
Och kom ihåg att saker inte förändras av sej själv.
(Jag hade tänkt berätta om mannen med käppen på Kockum fritid,hur vi brukar småprata i bastun eller i omklädningsrummet, om den underbara kvällen i Folkets park när Anna fick en ny kompis, och om den utländska barnfamiljen som vi pratade med vid plaskdammen, om de öppna mötena, om nyfikenheten, men allt smakar beskt, förpestande sverigedemokrater!)