Sunday, May 17, 2020

Som den sommaren
Kan det aldrig bli
Men det var i ett annat liv
När du log så
Sen stenarna
Sen det andra livet
Sen en senare sommar
Halmstad och cyklar
Jag vill minnas dej så
Tåget till Värmland

Wednesday, May 13, 2020

Vårhösten

Solen går ner över ängarna
Jag har mössan på
De som har alla pengarna
Sover med larmet på
Jag är inte bitter
Jag har grävt min egen grav
Men än är det sol på ängarna
Än finns det flera år
Än, ett levande hav
Sen, när stormen är över
Älskar du mej då


Sunday, May 10, 2020

Vinden

Nu kommer vinden
Nu kommer sommaren
Nu kommer pollen
Skulle bada idag
Men blev sen, och vinden
Jag är uppväxt i staden i vinden
Jag har lärt mej att undvika vinden
Jag vill ha lä i livet


Friday, May 08, 2020

Sexnolltvå

Jag tycker mycket om Toni Holgerssons musik. Jag tycker om Thorstein Bergman. Jag tycker om Barbro Hörberg. Jag är egentligen en viskille. Eller ... en musikalisk "allätare". Jag tycker att Simon and Garfunkel alltid gjorde visor. Visorna kom tidigt in i mitt liv, sen kom proggen (visor?) och punken. Jag har spelat och sjungit i en del band, rätt skränigt ofta. Skrivit fler låtar än böcker. Men det finns något i berättandet. Det tydligt otydliga, som lämnar något kvar åt läsaren/lyssnaren.



Thursday, May 07, 2020

som

som ensam
som tom
som skatorna som äter torra fimpar
som tröttheten
som mörkret
som måsarna som skyddar sina ungar
som fisksoppan
som räkfonden
som då när vi var hela världens kungar
nu blöder jag igen
jag river gamla sår
jag saknar mej själv och mina ungar


Wednesday, April 29, 2020

Vädret

Vädret försvinner
Bänkarna blir våta och kalla
Mitt öga blöder
Som röda tårar
Igår var vi alla
Flickorna och jag
Magnus och Brasse och Eva
Oh, vad det låter bra
Att vara god
Att vara en skam
Det är balans på en knivsägg
Nu kommer regnet igen
Att vara en av alla dårar
Att balansera på en kam

Monday, April 27, 2020

Tisdag

solen syns inte
det är tisdag morgon
det kan bli en bra dag ändå
eller inte
nåden kommer och går
jag balanserar på en lina
hinner inte slicka mina sår
slickar på lyktstolpar
låtsas januari
lämnar spår där jag går


Sunday, April 26, 2020

Fågelskådaren

De här dagarna
När jag läser böcker
Skriver böcker
För att dämpa sorgen
För att dämpa oron
De här dagarna
TV-serier och Pelle Ossler
När jag är en imbecill fågelskådare

Wednesday, April 22, 2020

Ett hemligt rum

Träden kommer nu
Lastbilarna slirar utanför Landskrona
Bussarna kommer nu
Någon har sett en säl
Kommer du
Då när vi gick längs havet
Klipporna i Halland
När vi såg en pingvin
Men det var ingen pingvin
Jag vill ha en upptäcktsfärd
Kommer du nu
Som barn i Borstahusen
Vi kunde gå in i en vals mun
Som kommit vilse
Och sen bli sprutade ut
Det var en cirkus
Det var ett trångt hål
Kommer du nu
Jag vet ett hemligt rum


Fred

En av mina bänkar
Där växer blommor och nån buske
Så var jag nära en kanin
Som låg alldeles stilla
Måsarna kretsade över
Jag blev en vakt
Som jag skulle bli i lumpen
Men jag vapenvägrade
Jag minns min röda tröja
Jag minns ett kvinnligt befäl
Alltså, befäl frivilligt, 1988
Jag blev utftågad och undersökt
Flera gånger
Jag undrar vem
Som borde undersöka vem


Monday, April 20, 2020

Som jag en gång var

De lugna bänkarna där jag brukar sitta
Vid ålderdomshemmet
Fyra fjärilar och en humla
Så kommer skolungdomarna
En exkursion
Och ett jävla liv
Som jag en gång var


Friday, April 17, 2020

Lekplatser

När vi flyttade till Limhamn, 2005, var Elsa tvåochetthalvt. Vi hade ett projekt, att prova alla Limhamns lekplatser. Hon satt i barnstolen, jag cyklade. Hennes uppgift var att ropa när hon fick syn på en lekplats. Favoriten blev till slut, i Hammars park, lekplatsen som vi kallade skepp ohoj. Min andra dotter, Anna, hade en annan favorit, närmre vår lägenhet. Där startade hon restaurang. Det är flera år sen. Men jag satt där idag, läste en bok av Birgitta Stenberg, Apelsinmannen. En gammal favorit. Vad jag gör med mina äldre barn idag? Kollar på Madicken.




Thursday, April 16, 2020

Bänkliv

Den här bänken gillar jag
Älskar och retar mej på måsarna
Nu grönskar det
Över stock och sten
Över spindelnäten
Spindlarna har lämnat min soffa
Flyttat ut
En rutschkana
Det är livet
Och kapris

Saturday, April 11, 2020

Påskafton

Torget sprutar inte ut liv
Några kanyler
Tågen har slutat gå
Några ungar på betonglekplatsen
Solen, vinden är lugn
Måsarna sover äntligen middag
Ska vi sluta skrika
Burksamlaren tar en paus på bänken
Vad fick du av livet
Vem bestämde det
Vi har likadana jackor
Det blir grönare nu
Det blir gråare nu
Det blir grymmare nu
Jag önskar att jag var du
En som kunde leva
Att vi var John och Elsa
Drog runt i din cheva
Solen, solen, solen
Eller ett körkort och en husbil
Fontänen sprutar inte
"pappa, jag är kissig"
"du får vänta några mil"
Över Hallandsåsen
Solen, solen blir till regn
Det är som att allt...
... är förbi
... tiggaren på bänken




Thursday, April 09, 2020

Långfredag

Morgon igen. Tidigt igen. Och då är det dessutom Långfredagen. Minns du dem förr, hur långa och trista och mörka de var? Det enda bra med kapitalismen, att Långfredagen blivit ljusare, mer öppen. Om han fanns, Jesus, så hade han en sketen dag. Jag ska försöka piggna till. Genom mer sömn eller genom bad. Man tvagar bort sin skuld. Men när man blir äldre, sitter skulden lite här och var. Jesus, om han fanns, blev väl 33 eller 34. Det kan man ju glädjas åt: Att man överlevde Jesus.

Så länge jag lever

Så länge jag lever
Stenarnas vingliga mönster
Den här vägen
Så ska jag älska dej
Huset i Sarajevo
Dina läppar
Komma fram till Samarkand
Tältet i Turkiet
Så länge jag lever
Alltid fåglarna
Den friheten
Hela havet
Hela himlen
Så länge jag lever
En påle rakt i mitt kött
Jag lever nog inte länge
Så ska jag älska dej
Minns du ormen
Minns du öknen
Kommer du ihåg när vi fick vatten
Ge mej vatten
Så länge jag lever
Komma fram till Samarkand



Wednesday, April 08, 2020

John Prine

John har kilat vidare
Han skulle nog aldrig skriva så
Delar av hans sång, fantastiska sång, Lake Marie, är det starkaste jag hört
Och så mycket annat
Farväl, John


Sh!

Jag lyssnar på musik
Lite kallare idag
Jag vill tillbaka till velvet och lou
Känslan jag hade när jag skrev om charlotta
Korkat egentligen
När jag borde bli lättsam
När jag borde jaga lätta pengar
Men jag funkar inte så
Livet funkar inte så
Så jag lyssnar på sh!
Så jag skriver om död, otrohet och hiv

Tuesday, April 07, 2020

På trappan

Jag sitter på en trappa till ett hus jag en gång ägt
Det är solen, det är katten, och jag
Och ett glas proviva
Och de nya grannarna
Jag tänker på svenne berka
De har rivit hans uterum
Inget mera dansband, ingen 60-talsmusik
Du träffas alltid av nya vindar
Tills du inte träffas alls
Livet är konstruerat så
I min äldsta dotters rum
Bland klänningar och konst
Ligger böcker jag skrivit, kvar

Friday, April 03, 2020

Kebab

Jag tycker mycket om turkisk peppar. Jag vet inte varför det heter turkisk peppar. Jag bryr mej inte heller. Men ibland kan jag noja in på allt om något. Förr om golfspelare. Idag mer om skådespelare, musiker, författare. Eller om vad som helst som vid vissa tidpunkter fyller min hjärna, mina drömmar, allt. Jag åt min första kebab i Malmö på 80-talet. Jag var på utflykt, bara mamma och jag, om jag minns rätt. Så förbluffande gott. Den starka såsen. Sen blev det något av en grej (i alla fall i mitt selektiva minne), när vi åkte till Helsingborg under höstarna och vintrarna, för att ta sprutor, injicera det vi var allergiska mot, pollen, när det var off season. Sen åt vi kebab. Och lyssnade på mina blandband i bilen. Och jag slapp skolan som jag inte trivdes i.

Wednesday, April 01, 2020

Socker

"socker, ge mej socker"
Jag glömmer aldrig det
Duvorna som undrade
Hennes raka hår
Hennes tunna kropp, skakade
Hon hade en bror i Ystad
Han var hiv-positiv
Hon pratade ofta om honom
Deras uppväxt i Vimmerby
Hon var äldre
Han var skör
Han var rädd: "jag dör"
Hon skulle betala en miljon
Hon pekade upp mot skyn
"där är livet, där är fåglarna
Sen dog hon i en attack
På en nerpissad station

Saturday, March 28, 2020

Har påven en lustig hatt

Ännu en tidig morgon. Solen stiger senare, går ner senare. Det gillar jag. Lyssnade på Jimmie Åkessons tal till nationen. Vilket jävla dravel. Självklarheter tillsammans med populistiskt skitsnack, och, (skiter björnen i skogen?) jodå, så kom han in på bistånd till utsatta länder. De ska bort, allting ska bort, som KDS:are Lindeman sa. Jag blir så trött på människan Jimmie (för han är väl människa?) och hans väljare (för de är väl också människor?) och deras omänsklighet, deras förakt och deras sugande efter lättköpta poänger. Jimmie klandrar regeringen för att inte ha förutsett Coronaskiten, undrar hur det hade sett ut om han och hans fascistpolare hade skött saken. Tro mej, SD-puckon, det hade inte funkat alls. Jimmie och hans skitsnack: "jag ska tala direkt från hjärtat", som en mekanisk idiot, och det köper ni. Jag säger bara: Lär er läsa en god bok och förstå, lyssna på bra musik.




Systrar

Jag har många systrar
Att bry sej om
Att bli ombrydd
Vi pratade om det igår
På bänken i solen
Att vara 50 år
Att jubla för att det är vår
Vi gjorde det i Lund
Vi längtade till havet
Vi läste Bodil Malmsten och Sture Dahlström
Vi försökte förstå
Vi läste om Wooster
I solen, alltid i solen
Vi var lyckliga då
Hon hade ett hårband
Hon var konstnär
Vi älskade varandra
När jag hade permis från fängelset
Stötte vi på Sture på restaurang Spisen
Vi var stumma då

Friday, March 27, 2020

problem

jag måste bara säga
jag är trött på problem
läser Landskrona BoIS historia
datorn trasig igen
jag har en bok i mej
den får inte komma ut
jag är så trött på problem


Wednesday, March 25, 2020

Jag kyste henne våldsamt

Jag var elva år, mitt pojkrum, havet utanför. Jag hörde den första gången på Poporama eller Discorama. Jag hade en klockradio med bandspelare, spelade in. Det var domedagstider, kärnkraft och kärnvapen, Det kalla kriget. Det vi upplever idag är inget nytt. Kriser kommer och går. Det är som livet, upp och ner. Jag minns den dagen. Jag skrev i min anteckningsbok: "tjugoen vita svanar idag, ser jag från mitt fönster." Kaj Kindvall var programledare, Anders F Rönnblom sjöng ut smärtan och rädslan, utan att skriva någon på näsan. Nu skiner solen igen, Det verkar blåsa lite mindre kallt. Jag är lite snuvig, det skyller jag på allergi och inte Corona. Det blir en bänk, Lucia Berlin och min skrivbok. Man går sin egen väg, den man måste gå. Annars kan man lika gärna skita i det.


Tuesday, March 24, 2020

Brobygatan -94

så liten i världen
Brobygatan
gräsplanen med hundskitarna
vem följer dej på färden
Evangeline
och kokvrån utan stolar
en trång sovalkov
du går på gatorna i Sverige
hon går bredvid, fast långtifrån
en pannbiff på gamla Nobes
det är nittiotal
så liten i världen
var tog de vägen, dina ideal
sov, människa, kan du inte sova nu
en sista öl på Nobes
hon står i skuggan, lite sidanom
ut bland bilarna
pengarna slut
den allra sista färden
vänd dej inte om


Monday, March 23, 2020

Änglarna

Så går tiden
Hennes hosta
Hennes halvrakade armhålor
Hennes drömmar som lever
Ser du dem
Ser du huset i Gladsax
Brevbäraren på sin moped
Hans förlamade dotter
Har en annan moped
Det är bluesen i Gladsax
Örterna och tomaterna
Det halvvilda gräset
Allt som växer
Allt som slutar leva
Molnen flyger snabbt
Men nu huttrar hon i Stockholm
Det är bluesen i Stockholm
Nu smyger döden in
Du har glömt änglarna
När de lyfter dej iväg
När solen blir varmare
Andas ut
När vinden blir varmare
Andas lugnt
På bussen idag
På simningen
Andas inte
Dyk bara, bara dyk
På bussen idag
Andas inte
Allt är falsk medicin
Sug inte i dej sjukdomen
Lyssnar på en psalm
Jag smakade på döden
Ingenting ingenting
En psalm om: jag håller om dej
Var inte rädd
Ljuger du
Älskar du
Jag är på väg, på bussen och hostan
Vill du hjälpa mej
Var går du dina steg i moln
Vill du hjälpa mej
Haglet börjar piska
Just när jag kliver av
En kvinna i jeans
Ligger på cykelbanan
"socker, ge mej socker"
Jag ringer 112
Hon skakar
Jeanskostym från - 72
"socker, ge mej socker"
Tittar och går förbi
De rädda människorna
Vad gör de vid busstationen
De med sina viktiga bilar
Tittar och går förbi
Hon dör ifrån oss
Själarna som flyger
Själarna som finns
Tittar och går förbi

Thursday, March 19, 2020

som det kunde vara

som de allra första dagarna
som solen i lä på bänkarna
som förälskelsen när den just träffat
som rådjuren som skrämmer
som du skrämmer
som den ganska öde gläntan i Hammars park
som att ha en cykelvagn
ett tält och en sovsäck
som frihet
som att göra vad man vill
som att cykla norrut
som ... mot de salta haven
sno en elcykel
sno ett trangiakök
sno den svarta tiden
sno en tunna att slänga den i
som staden när den vaknar
som det daggvåta gräset
som dagarna för längesen
som ... spännande, vad händer idag
som 23 igen
som svampjakt bland koskitarna
som att vara ett naturbarn
som att ha pengar för några månader
som att inte ha en fet restskatt
som att inte fly
som att bara dra
som att lämna det trånga trista


Ny sladd

Ny sladd. Samma gamla sol, känns ny. Min äldsta dotter har distanslektioner. Corona. Mitt liv är inte annorlunda. Hemma och jobbar. Cyklar och simmar. Träffar barnen två gånger i veckan. Spelar kort, ser Vi på Saltkråkan, drömmer om en oproblematisk vår och sommar. Läser att Shane MacGowan spelat in fem nya låtar till första plattan på sådär tio år. Det gläder mej. Man får plocka det man når på lyckans träd. Ny sladd. Ny novell. Ska vara klar med bok när skolorna slutar. Kanske skaffa mej ett tält och en cykelvagn. Hyra ut lägenheten och överleva ekonomiskt.

Wednesday, March 18, 2020

80 år

Imorgon fyller min pappa 80 år. Jag har honom att tacka för mycket. Vi har törnat mot varandra också, som livet är. Men vi har kommit ut igen, på någon sorts ljusare sida. Jag har skrivit en del i böcker, om en pappa, som några, rätt många, tror sej veta att det är min pappa. Det är det inte. Jag skriver bara om påhittade personer. Nu ska i alla fall pappa fylla 80, pga Corona-viruset ställdes en Spanienresa in, sen allt firande över huvudtaget. Jag har köpt en bok som jag inte kan lämna. Den handlar om Piraten. Jag tror att pappa skulle tycka om att läsa den nu. Tack för allt, pappa. Tack för Simon och Garfunkel, Thorstein Bergman, Dan Andersson. Och så vidare.


Tuesday, March 17, 2020

morgon

somnade innan elva för första gången på månader
vad gör man då av dagen
denna morgon klockan sex
när datorn inte funkar
väntar på en ny sladd
tänker på gamla postorderkataloger
drömmer om min brevlåda full med stipendiepengar
äter yogurt med hallon
drömmer om en jordgubbsäng
dricker te med citron
önskar mej att simma
önskar mej en vattensäng


Monday, March 16, 2020

darkness of Orsa

Detta är ett sorts koncentrat av den fjärde och sista novellen i kommande samling. Det är en fri fantasi som bygger på en verklig händelse.

Hon dansar mellan småborden
Hon dansar med en docka
Dockan är en hund
Som bor i hennes lekstuga
Där hon har en griffeltavla
Där hon har en restaurang

Men det är gamla sagor
Vi träffas aldrig nu
Jag är själv på tåget 
Eller i en stulen bil
En påse amfetamin
När jag körde på pojken
Den snöhala vägen i Orsa
Han flög han föll han dog

Jag får inte träffa min dotter
Jag är släppt från fängelset
Men fångad fångad ändå
Jag är portad från systemet
Jag umgås bara med Kjell
Hemkört och sjukommatvåor
Det är inte synd om mej
Jag gjorde bara som pappa sa
När jag ramlade på skidor
”det kommer aldrig bli nåt av dej”

Monday, March 09, 2020

ischiasdagar

när jag var i tonåren spelade jag mycket golf, åkte runt till olika banor för olika tävlingar. jag var ganska duktig när psyket var med mej. men det var inte alltid. att vara i boxen. jag tränade mycket, slog bollar, gick själv på banan, eller med kompisar. golfbanan var vår fritidsgård. min satsning avtog sådär kring 18, som i så mycket annat, man får välja, tiden räcker inte till allt. jag valde, musik, litteratur, teater och ett bohemiskt leverne. men jag lämnade aldrig golfen. då, när jag spelade som mest utvecklade jag lumbago ischias akuta. den har jag kvar som ett minne. den är inte konstant, dyker upp ca en gång om året. som nu, efter storstädning. den försvårar fysisk aktivitet, och värker.
idag fick jag matgåvor av mamma och pappa som var på besök. det är jag väldigt tacksam för. mycket fisk. och när jag låg på sjukhus efter min jobbiga cykelolycka, försvann mina favoritjeans och en svart tröja som jag tyckte mycket om. så jag blev glad (och tacksam) när min bror skickat med en svart tröjkofta. sen läste jag att Max von Sydow gått bort. sorgligt och naturligt. jag har alltid sett upp till honom. speciell karisma. Pelle Erövraren har jag älskat sen den kom. nu ska jag se om jag kommer upp på sadeln igen. det är det enda rätta, res dej upp och gå.
(jag har fått återstående ex av Uppför backen baklänges, två kortromaner, humor, allvar, berättarglädje, bara hör av dej för ett bra erbjudande).

Friday, March 06, 2020

tidig marsrapport

mycket bär. en del yoghurt. Lättdryck, citron/lime eller ananas/passionsfrukt. tv-programmen är slut i min dator. tittar på dansk tv: Spise med Rice. två bröder som hygger sej, drar dåliga skämt och lagar mat med mycket smör. men nästan allt verkar gott. och sömnen då? ja, den är konstig, ingen regelbundenhet. men jag cyklar. jag söker jobb, något måste hända. som med idioten Jimme Å som åkte till Turkiet, sa sej representera svenska folket. sa jag idiot? fast en smart idiot. nu har han blivit tagen av turkiska polisen för att ha delat ut flygblad. och pöbeln gastar, ibland tror jag att de är gastar. hur var det nu med att ta seden dit man kommer? hur var det nu med allt fritt som sd vill inskränka? jag orkar inte. jag har mitt. men städat idag och gjort någon sorts grekisk sallad.

Thursday, February 27, 2020

London (2)

Vi tog tunnelbanan till Brixton. Vi hade en osäker adress. Engelska radhus, sjaskigare och sjaskigare. Husen tog slut på ena sidan gatan. Ett sorts uppgrävt industriområde, eller en soptipp. Shakespeare Road. Vi hade båda läst en del av den store, men detta var något annat. Men vi hittade en pub, ryggsäckarna av. Biljard. Sen nya tag. Så hittade vi adressen, 156, eller vad det var. Jag hade en mössa som hipsterna som inte var födda än, hade dött för. Och röda jeans. "Kan det verkligen vara här", sa jag till Rickard. Men vi knackade på, och ut kom en kille med ståltråd i håret. "What time is it?" "Three." In the day or in the morning, well those jamaicans ... Liam", sa han och sträckte fram handen, "you must be the swedes." Sen lyssnade vi på Specials och han var kusin till Mark och Brian som Rickard kände, alla var kusiner eller bröder i det ockuperade huset, från Nordirland, på flykt till London. "We use to meet up at the pub, by now, most of us are working, shitty jobs, but ..." Så vi gick till puben, mer skamusik, och där träffade jag Mark och Brian för första gången.




Tuesday, February 25, 2020

ska nya röster sjunga

då, när det nästan brister
och där! ett flygplan som dyker under bron
kan jag älska någon så
att fullständigt dyka
jag tänker på mina flickor
jag tömmer mina fickor
sjuttiofyra spänn
åk hem åk hem åk hem
att trampa runt i klister
nu, när det snart ska brista
ska nya röster sjunga
jag är inte den ende, inte den sista
nu, när det kanske ska brista





Monday, February 24, 2020

Helsingborg (2)

tredje dagen nalkas i Helsingborg, jag ska äta blodapelsin och basta. skriv klart det sista. redigera får jag göra när jag är hemma ikväll. galenskap, ja. jag har svårt att definiera. har försökt ta reda på det i novellen jag skrivit, och att förstå den utlösande faktorn, och det latenta. får se hur havet ligger. kanske en tur till Helsingör, antagligen inte, för lite pengar. men rätt nöjd ändå.


Helsingborg

hade bonushotellnätter som skulle gå ut. åkte till Helsingborg av alla ställen. badat bastu. åt på Mc Donalds för första gången på minst fem år. förstår varför jag låtit bli. men var hungrig och fattig på Knutpunkten. ätit frukost, mycket frukt och såna där energishots som blivit så populära. rätt goda men inte kalla. ska till bastun igen snart, måste bara skriva två sidor till. jag älskar tidningar och bastu. sen ska jag väl glo på Helsingborg, eller åka till Helsingör om bankkontot säger ja.

Friday, February 21, 2020

Bullen

oh oh oh Bullen
dina tidningar som hängde
i början av 90-talet
oh oh oh Bullen
när vi satt med hennes journalistkompisar
när hon beställde fisk
när jag hade en svart kavaj i manchester
oh oh oh Bullen
alla öl på krita
happy happy
även om det grävde i sinnet ibland
på Pelikan på söder
Stockholm
min förlagsredaktör:
"det är levande, så som du beskriver Bullen."
då kommer Lasse och Vicky in
glada i hatten efter en whiskyprovning
"ja, det här är personalen på Bullen", sa jag till redaktören
"Jonas, Jonas, vad kul", sa Lasse och Vicky
oh oh oh Bullen
vad jag kan sakna dej


Thursday, February 20, 2020

natten, Bosse

vad gör du, natten
varför väcker du mej så
dina tassar, lilla mus
dina klor
fast ändå inte här
på bröstet och det svider
varför drömmer jag ändå
dina tassar, lilla mus
jag vill inte hata
jag vill inte sakna
gatan tom och tung
skimrar våt, kanske blå
den här bluesen, Bosse
Robert Johnson, weiter weiter
jag drömmer om en hund
en lunkande Basset
jag passade en som hette Texas
han var en springande sten
jag var en åttaårig vante
längs havet ska vi gå
jag ska smeka dina snoriga öron
du ska heta Bosse
min lärare i Skurup
han lärde mej att så
fröna till att skriva
gå och gå och gå
gatorna i Prag
jazz som litteratur
feeling inom ramen
en Basset, en hund i moll
som lever i dur
vad gör du, natten
varför väcker du mej så
och alla dessa drömmar
jag vet
för att gå och gå och gå





regnet

regnet. det gråa. knäet och ryggen. skönt att litteraturen finns. att läsa. att skriva. att förflytta sej. ja, regnet, hur skulle det vara i tältet nu. inte så kul, antar jag. skrev tjugo sidor igår. skrivit fem idag. vem hade jag varit utan litteraturen. en rik snubbe i en kostym från Dressman, kanske.

Wednesday, February 19, 2020

ett värdigt liv

jag vill inte flytta. men kanske måste jag. jag trivs bra i min lägenhet. men pengar, men gatan, eller ett tält borta vid bron. nu har jag fått nys på en lägenhet. Holma. 31 kvadrat. inte plats för matbord. ingen balkong. inget badkar. är det värdigt. ja, för många. jag måste fatta det, jag är underklass. några hjälper mej ibland. men jag är underklass. jag söker jobb. 50 år utan körkort. inte ett riktigt jobb på nästan 20 år. bara en simpel författarjävel med 17 böcker, sju åtta antologier, ca 100 kulturartiklar, ca 200 uppläsningar och föredrag, har hållit i ett tiotal skrivarkurser. en liten fattig skit. men Holma. det är nära till Hylliebadet och relaxen där, om jag nu får råd att betala inträde. och var ska barnen sova.

Monday, February 17, 2020

Cyklade ensam hem i regnet

Jag minns första gången jag hörde plattan Purple Rain. De var på en est på Öster i LA, Jag minn Let´s go crazy:  Are we gonna let the elevator bring us down down, oh no, let's go crazy". Jag minns att det satt folk i en soffa på gården och rökte joints. Fönsterna var öppna, allt dunkade. Så kom Purple Rain och jag letade efter henne, men hittade inte, vågade väl inte. Så många jag har velat skriva Purple Rain till de senaste 35 åren. cyklade ensam hem i regnet.

London (1)

Det var i slutet av 80-talet, när Rickard och jag åkte till London, via Hamburg istället för Esbjerg pga ett försenat tåg.
Vi hade druckit whisky. Rickard sov. Konduktören kom in: "Ni kommer inte att hinna till Ejbjerg, men kanske kan ni skifte billetterna i Hamburg, och åka färjan därifrån", sa han. "Då gör vi det", sa jag, lät Rickard sova, 19 år äventyr. Jag älskade det.
Jag har kanske skrivit om detta förut, so what.
Vi kom till Hamburg sent på kvällen, träffade en snubbe från Australien som visste ett vandrarhem. Vi hängde med. Där var en kille från Sydafrika och en ung ungrare och hans farbror som hade en Mercedes men inget körkort.
Vi stack till Reperbahn och såg en sorglig stripshow och drack dyr öl.
Sen ungersk korv och ost och lite annat på vandrarhemmet, vi klättrade in genom ett fönster då det var låst och stängt. Vi smugglade med oss sydafrikanens tjej och hennes kompis också. Somnade vid fyra, sen upp sju och utkörda åtta, letade efter färjebolagets kontor. Drack kaffe i hamnen, åt frukost. Frågade efter vägen och en snubbe ritade en karta.
Men först en äkta tysk pils på ett äkta tyskt sjapp. Det stod skrivet på en skylt att om det tog mindre än elva minuter att hälla upp ölen, fick man en till gratis. Vi tog tiden, tolv minuters lång väntan. När vi fick ölen sa vi genast: "Två till."
Sen fick vi bytt våra biljetter och träffade en man som höll i underhållningen i en av barerna, vi lovade att framföra en sång. Men det blev aldrig av. När de ropade våra namn i högtalarna. sov vi sött i vår hytt. På morgonen vaknade vi Harwich, den nöjesansvarige mumlade något surt.



Sunday, February 16, 2020

natt, igen

vaken natt, igen
jag längtar efter morgonen
jag ska sova så länge sen
inte ens sopbilarna
inte ens råttorna
fåglarna är någon annanstans
jag träffade några vänner igår
sportspegeln sen
somnade, min vän
vaknade nyss och önskade morgon
men endast natt, igen


Saturday, February 15, 2020

Två underbara tanter


Jag ringde till Stina, hon fyller 94 idag. Hon bor granne med sin syster Karin som jag tror är 97. Det är så enkelt. de blir så glada. "Du vet att jag alltid har tyckt om dej", sa Stina, "det är synd att du är så ung bara." Jag börjar ju också bli äldre, Stina, man vet aldrig," "Ah, du är för kär." Sen fick jag prata med Kerstin om tårtor, vi gillar båda hallon och maräng


Friday, February 14, 2020

Claes Hylinger

Jag minns bara en Alla hjärtans dag. Det var när Elsa var någon månad gammal, Karin och några andra nu framgångsrika radio- och tv-journalister passade henne. Johanna och jag lyssnade på Claes Hylinger på bibblan. Sen gick vi på Bullen. Jag har träffat Claes Hylinger några gånger. Under en bilfärd från Skurup till Malmö intresserade han sej för mitt skrivande. Jag höll på att skriva min fjärde bok, som skulle bli mitt genombrott. Jag var osäker.
   "Tycker du själv om den, stilen?"
   "Ja."
    "Fortsätt så då. då har du åtminstone en beundrare, man måste gå sin egen väg."
   Det har jag gjort. Det var ett bra råd. Det tackar jag för. Jag saknar Claes Hylinger i litteraturen idag. En stor och ödmjuk författare.




sportlov

vi brukade ta färjan från Limhamn till Dragör. mina föräldrar, mina två syskon och jag. pappa körde Volvon och var lätt stressad.
det var fredag. det var idag. fast längesen. en låda på biltaket med skidorna i,
efter färjan körde vi till Rödby och nästa färja, till Puttgarden. Sen Hamburg. Mamma läste kartan. Vi hamnade fel ibland.
"nu ska jag köra som tyskarna", sa pappa en gång på autobahn, gasade och körde över en spärrlinje. Då kom några civila snutar i en skåpbil och var stränga och gav oss böter.
Vi kom oftast i god tid till biltågsstationen i Hamburg. Lite ensligt, lite trist. Men snart dök de andra tandläkarungarna upp, roligast var det alltid att träffa Annika och Jesper, men det fanns andra, Patricia under några år, hon fick en tonåring att känna speciellt.
vi brukade köpa några bruna flasköl i den lilla baren i den lilla stationen.
sen körd fäderna upp bilarna på tåget. sen fick vi vår liggkupe'. den årliga proceduren att lufta filtarna (som får mej att tänka på leken visa snorrarna, men det är en annan historia) för att man visste aldrig vem som hade legat i dem.
sen brukade vi ungdomar hitta en tom kupe' där vi drack några öl och pratade om Pink Floyd och spelade Skitgubbe. Detta var mitt paradis.
framme på morgonen. ibland snökedjor. susa ner på skidor. vid sidan av någon man trivdes med i liften. kvällarna. bastu. ett piano på ett hotell där vi fick liksom ett eget fritidsrum.
detta pågick i ca tio år. för några år sedan började vi åka till Orsa. Men det är på uppehåll nu, jag saknar det. Vinden och farten, tårarna i ansiktet. Fast bastu kan jag bada.


galenskap?

det är svårt att skriva om det som har hänt. eller inte har hänt.
det är svårt att skriva om galenskap. ens egen. om en eventuell psykos.
det varade några dagar. jag var skadad efter cykelolyckan. jag kunde inte gå. jag kröp till toaletten, jag åt inte, drack knappt.
allt som hände i min hjärna, och bara där. som jag trodde hände på andra platser.
jag var ju inte på ett inomhusvandrarhem som var sjukhus i Skövde.
jag åkte ju inte taxi mellan Kalmar och Skövde.
men det grävde sej in i mitt huvud.
jag var ju inte med i en sjukhussåpa. jag låg på akuten. åkte dit med ambulans.
när jag kom till sans på en annan avdelning, berättade de att jag var uttorkad och undernärd.
livet. allt man är med om. på olika sätt.
nu skriver jag en novell om det. det är en balansgång. för den knäppa verkligheten är för knäpp att skriva rakt av.


den här solen

den här solen, den här nästanvåren, den här känslan av möjligheter.
får mörkret jag ibland lever i,  försvinna.
att gå långsamt, men gå, att älska livet, igelkottarna vaknar snart. solskenet växer sig närmare, varmare.
jag ska skriva klart, gå ut, jag ska hinna.
du minns väl badmössorna i Budapest. Fyra timmar på det gula badet. att njuta så.
du kommer väl ihåg saluhallen, där vi köpte inlagda gurkor. sen åt vi grekiskt vid floden.
vi pratade om badmössan på, igen och igen och igen.
nu går jag ut i solen, jag hoppas att vi ses sen.

Thursday, February 13, 2020

solen i vackra sånger

tog en taxi. åttio spänn i blåsten. måste lämna lägenheten.
tog en kinamåltid. åttio spänn i lugnet. kyckling och grönsaker. soja. stark sås.
haltade in på toaletten.
solen i vackra sånger.
jag har suttit där så många gånger.
julgranarna är virke.
järnmalmen kanoner
att inte känna ånger.
jag gick hem i medvinden. svårt att hålla balansen.
jag tänkte på en käpp i Halland, kaninernas långa gångar.
morfars gamla gummistövlar. jag, en yngre godsherre.
salongen säljer naglar. min skosula har lossnat.
att inte känna ånger.
att peka med käppen: framåt.
bänkarna så många gånger.
solen i vackra sånger

Wednesday, February 12, 2020

Lojalitet

våren har sina olika röster och stilar. nu är det inte ens vår.
jag längtar och längtar inte.
för det blir nog en fattig vår.
på våren är jag ute. nu är jag inne. det är bevis.
för jag förändras aldrig.
ibland slår solen in genom arbetsfönstret. då rullar jag ner gardinen.
novellen heter Lojalitet. Den är ganska ren.
jag håller på med en annan också, den har en annan ton, febrigare kanske. mer desperat.
men jag längtar efter min cykel. det är trist att bara gå långsamt.
en sorts släktord, lojalitet och solidaritet.
i en allt trängre och snålare värld.




Tuesday, February 11, 2020

Det påminner mej om Belfast

Det påminner mej om veckorna på Nordirland och Irland. Alla årstider på några timmar, osäkerheten. Jag tänker på det lilla vandrarhemmet i Spiddal, stenarna vid Atlanten, flummarna vi lärde känna. Jag tänker på den lilla puben där Waterboys brukade jamma efter inspelningarna av Fishermans Blues på dagarna. När haglet slår mot rutan. Jag köpte en Tin whistle i Galway, vi satt vid en liten å med bröd och ost och öl, en råtta. Det påminner mej om att vara ung och bara halvförstörd, matcherna i gaelisk fotboll, halmtaken, Pac man, biljard och en liten golfbana på den gamla åkern.


Monday, February 10, 2020

Born Sandy devotional

Nu har jag skrivit i fyra timmar, bara lyssnat på Triffids Born sandy devotional. Jag föll direkt 1986, sen dess har den skivan funnits väldigt nära mitt hjärta. Ja, det handlar om ödslighet, tomhet, kärlek, försvunnen. Det är det jag skriver om. Det är det jag lyssnar på. Nu ska jag kolla på Fawlty Towers innan sömn. Dricka lite sovte, äta lite yogurt med frysta hallon.

att vara knäpp

sömnen in i epidemin
en vardag, hur ser den ut
halt, en tärning snurrar runt
jag sover på golvet
jag vet inte varför
jag har slagit i huvudet
jag tror att någon stulit min lägenhet
jag lever vaken i äventyr som jag tror är sanna
vi är ett gäng på rullskridskorna
hala nerför trapporna
vi ramlar huller om buller
jag tror att jag är någon annanstans
i verkligheten kommer snuten och ambulansen
en låssmed
jag kan inte gå
jag gör röntgen av hjärnan
att smyga intill sinnessjukdomen
"vet du var du är"
"jag kan inte gå"
"vet du var du är"
"hemma"
"vet du vilket år det är."
"2020, slutet av januari, eller februari"
en av ambulansmännen hjälper mej nerför trapporna
en sorts rullstolsstege, jag har inga skor
jag minns kvinnan på sjukhuset
det var höst
hon fyllde år på syttende maj
"men jag har inte fyllt år än, det måste vara vinter."
hon snodde min rollator
nu är det jag som är knäpp
jag tror att jag är på en folkhögskola som är ett hotell och ett sjukhus
det är mycket verkligt
jag tror det är i Skövde
sen är jag med i ett radioprogram
och en sjukhusdokusåpa
hela tiden är jag på akuten
efter några dagar blir jag förflyttad till ett ställe jag känner igen
jag börjar gå igen
jag duschar och rakar mej
jag får mediciner och dropp
jag får ett hopp för min kropp
jag börjar äta
när jag kommer hem städar jag
svabbar golv med mitt onda knä
jag är normal igen
vad fan det nu är




Jag gav mej ut i stormen

Ett par skor hängde över vägen, gatlyktorna dinglade. Jag med mitt värkande knä, måste komma ut. Det gick långsamt men det gick. Mycket hallon och te. Jag hade knappt varit ute på två veckor. så är det att vara skadad, att ligga på sjukhus, gå med rollator, fast utan nu. Du som är minsta intresserad av bra berättade historier i Limhamn/Möllan- och Röstånga/Hbg/Helsingör-miljö, råder jag verkligen att köpa min bok Uppför backen baklänges. För din skull, och för min. Jag behöver pengarna. Skulle jobbat extra nu, men kan inte pga knät. Men det känns ändå som att det kommer en vår, och jag blir bättre hela tiden. Jag har fått hjälp att handla. Men jag måste handla själv ikväll, det är okej, det går bara lite långsamt och gör lite ont. Ska laga mat till mina flickor imorgon. Skriver vidare.

Saturday, February 08, 2020

Novellskrivande och cykelskräck

Skriver novell till en tävling. Novellen är en avknoppning på romanen jag håller på med. Behöver vinna. Behöver pengar. Ont i knäet men okej. Vann i alla fall Löjliga familjen mot mina döttrar. Det blir ekonomiskt kärvt fram till hösten, om inte vissa projekt blir av. Vackert väder. Längtar efter frisk vår. Kollat på längdåkning, impad av Linn Svahn. Man skulle ha haft en liknande skalle. Måste upp på cykeln igen, idag eller imorgon, men lite rädd efter olyckan. Måste in i den flytande, lätt ödesmättade poetiska prosan, som både är hård och mjuk.







Friday, February 07, 2020

Böcker

Efter  en ganska rå cykelolycka är jag hyfsat på banan igen.
Det var någon som ville köpa den berättande diktsamlingen Jag letar efter halsband, det går bra.
Jag har även några ex av hybridromanen Jag fastnar i Love will tear us apart samt av min senaste bok med två kortromaner; Uppför backen baklänges. Hör av dej bara.


Sunday, January 05, 2020

Fuck off

Jag håller på att plocka bort alla sverigedemokrater från min vänlista på facebook.
Det är märkligt att alla är män som jag halvkänner och alltid tyckt vara halvkorkade,
Är det så politiken ska se ut.
Den största lögnaren är ju Donald Trump.
SD-människor hotar vår statsminister, demokratiskt vald.
Ulf Kristersson ljuger.
Akta dej en stund innan du röstar på SD, de är ett fascistiskt parti som inte drar sej för diktaturskap, hur småleende och fint Jimmie än talar.
Ni som inte håller med mej, ta gärna bort mej som vän, jag behöver inte er.


Saturday, January 04, 2020

2020

Okej, januari, kom och ta mej.
Det var ofantligt grått i morse.
Men nu anar jag solen.
Idag ska jag skriva klart novellen.
Sen fortsätta med romanen.
Sen cykla innan mörkret.
Fast nu tittar jag på längdåkning.
Jag saknar Orsa.