Thursday, October 31, 2019

rekordmånaden

nu är rekordmånaden snart över. jag hoppar över simningen idag, tror jag. för många lovungar, inget fel på dem, glada. men meditationsaspekten försvinner. sticker kanske till sibbarps kallis. ska i alla fall cykla ner till havet. är rätt sugen på att dra igång det dokumentära skåneboksprojektet, bild och text, om människorna. söka pengar alltså. men det som krypspringer i pipeline är romanen om kyrkorna, om människorna. ja. det var rekordmånaden det, små steg, men de går framåt, uppåt.


Sunday, October 27, 2019

Tågen och tristessen.

Den råkapitalistiska tiden, den skamlösa kommersiella tiden.
Det finns en bra sak jag kan komma på med den nya tiden,
Det är söndagarna. Det är långfredagarna. Det är att allt inte är stängt.
Det har blivit ett annat ljus, i denna vintertidens första dag.
Igår var jag i Borstahusen med Elsa. Det var ett annat mörker, och regn. Kring mina föräldrars hus alldeles nära havet, vinden från sydväst, och regn, känner man verkligen hösten in i märgen.
Men en trevlig kväll inomhus.
Pappa körde mej till stationen. som så många gånger förr. P2.
Vinden på perrongen när i alla fall tåget kom i tid.
Elsa stannade hos farmor och farfar.
Några förfulla 25-åringar gapade och jag saknade alla trasiga freestyles som ligger i mina trasiga lådor.
Lördagkvällarna på tåget är sej lika, som 80-talet när vi tågade (turade på pågatåg) några varv till Kävlinge.
(Är det för övrigt någon som vet hur tågtrafiken såg ut 70- 80-tal i LA, visst var det väl tågfritt några år?)

Friday, October 25, 2019

Kallis osv ...

Lokala nyheter på radion. Och Ring så spelar vi. Gråväder. Trådens grenar vinglar i vinden.
Nästan normal sömn inatt. 08.32 nu, och jag har ätit frukost och mediciner. Druckit tranbärsjuice.
Igår drack vi kaffe och åt morotskaka på Sibbarps kallbadhus. Janne och jag och de andra gubbarna.
Att sitta i bastun och se ut över havet. Vedträn brinner. Och sen ut på bryggan. Tretton grader i vattnet. Två dopp. Det var härligt, en smula värk i fötterna av kylan. Värk till en viss gräns kan vara skönt.
Men det är inte så skönt med temperaturen i min lägenhet, för kallt, ska ringa MKB på måndag.
Nu pallar jag inte mer Ring så spelar vi. Ska skriva lite bok istället.

Thursday, October 24, 2019

Nattvak igen

01.40. Min sovmedicin biter inte alltid. För svag. För att jag inte tar starkare och blir tablettmissbrukare. Men när jag måste gå upp tidigt går jag upp tidigt. Som i morse. Det gjorde att jag somnade tidigt. Och nu är jag vaken och äter fryst ananas för första gången. Jag som alltid avskytt ananas, förutom glassen split. Jag kollar på en Nils Poppe-film, Fabian Bom. Skrattade åt sådana filmer som barn. Nu är jag inte så förtjust i när det springs i dörrar och det blir missförstånd som en blind elefant skulle se på tre mils avstånd. Men han snubblar bra och jag tänker ibland på tidiga Chaplin. Men många vill ha färgat kosknn till sin melodifestival. 01.59. Var och en får bli  salig på sin sätt, en nerregnad hopfällbar plaststol från Ullared på buskisteatern i Falkenberg. 02.01. Jag pallar inte med Poppe nu, ska kolla deckare med Frost istället, sova snart, hoppas jag. Den här månaden har jag slagit  rekordd i inlägg, efter femton år i bloggofären. Vad gör det mej till? Min egen rekordhållare, I suppose, Med samma men annorlunda längtan,

Där rök några tusen

Gastroskopi idag. Det är inget jag har något emot. Jag blir sövd. Det ärr lite skönt flummigt när man vaknar. Problemet är att fasta och, den här gången, gå upp tidigt och inte veta exakt var kliniken ligger. En privatmottagning som var specialiserad på flygmedicin. Men det gick bra, doktorn var nöjd, och jag. Lite snurrig sen i bassängen, och sur över en inbetalning på några tusen som jag trodde att jag fixat. Åt potatisgratäng och marinerad kall fläskfilè, tomatsallad och oliver. Eftermiddagslur sen. Imorgon åker min tolvåriga flicka till Spanien, utam syster, mamma och pappa. Med kompis familj. Och i nästa vecka åker min sextonåriga flicka jälv med pojkvän till Stockholm med pojkvän, de ska bo på hotell, de två. Alla hotell tar inte emot omyndiga, har vi lärt oss. Jag ska fesata till det på höstlovet med att åka till Kockum Fritid, och en dag till Landskrona för att hälsa på mina föräldrar. Jag ar pengar så att jag klarar mej ett slag, men några tusen mindre än jag räknat med. Det måste hända något positivt ekonomiskt innan våren.


Tuesday, October 22, 2019

tretton bästa

jag lyssnar mycket på musik.
men det är inte på liv och död längre.
som under de formativa åren.
många lägger ut sina viktiga album på fb, skickar vidare.
men jag har inga vänner som vekar bry sej om vad som brunnit i min skalle, snyft.
så jag ber mej själv, och då råkar det bli tretton och inte tio album.
snabbt nertecknat.
alla är exakt lika strålande, ingen är bättre en någon annan.
det skulle kunna bli en annan lista imorgon, eller exakt samma.

this is the sea - waterboys
born sandy devotional - the triffids
diamond life - sade
sentimentalsjukhuset - toni holgersson
the boatmans call - nick cave
if i should from grace with god - the pogues
... sjunger sonja åkesson och lars forssell - ulla sjöblom
den andra världen - kajsa och malena
tracy chapman - tracy chapman
tonårsdrömmar - noice
evangeline - ulf lundell
easy pieces - lloyd cole
songs for drella - john cale & lou reed


tidigare än vanligt

vaknade sex. åt hallon och mediciner. somnade om.
jag har inte lärt mej min nya telefon, kan inte ställa in larmet.
mamma ringde (som överenskommet) och väckte mej halvåtta.
bussen till Gustaf och i gott om tid till Öppenvården.
varit här förut, tre fyra år sen.
tillbaka. Bertil har slutat, ny terapeut. verkar bra.
sen Kockum Fritid. Hann precis simma 1000 innan det var äldre damer överallt, tog platser till vattengympan.
det blir lite stressig när de ska ta sina gympingplatser tio minuter innan de börjar.
bara stå. som att vänta på en buss.
så inte bästa simningen, jag söker ju inte bara motionen, jag skriker även efter lugnet.
fick inte riktigt det i bastun heller, då de renoverar duscharna, oljud och fullt påklädda hantverkare.
men ångrar jag ett bad? nä.
lugnet kom i Kockums lunchrestaurang (som av någon anledning heter FreDa).
pocherad lax, hollandaise, bra salladsbuffé.
skrev klart ett bokkapitel till kaffet.
hemma nu. betinget för idag är klart. jag skrev verkligen mycket på kort tid. ett stycke jag tänkt mycket på.
resten av dagens jobb är bonus.
tidigare än vanligt.
nu skiner solen.
nu blir det skriva in i datorn.
sen ser ni mej långsamt på en låg sadel, cyklande längs havet i Limhamn och Sibbarp.
nu kommer våren. tidigare än vanligt.


Saturday, October 19, 2019

blodhund

natt till söndag. 00.48.
jag träffade en blodhund på bussen.
den var stor och vackert brun,
vackra bruna öron.
vackert bruna ögon.
jag minns när jag var sådär fem.
en blodhund ryktades lös i vårt kvarter.
jag tänkte på vampyrer.
det var då jag lärde mej Mumintrollets ensamhet
att vara vaken när alla andra sover..
jag tänkte på en basset jag kände en gång.
han hette Texas och jag var i tioårsåldern.
jag älskade den hunden.
hur den drog o mej i sin vittring.
jag borde kanske skaffa en hund.
istället för att trakassera blodhundar på bussen.
den längtade ut vi varje hållplats,
sen bastade jag, simmade jag, bastade jag.
sen skulle jag äta indiskt på Möllan.
men åkte hem till lin lax och spenat, somnade framför nyheterna.
nu är det natt mot söndag. 00.56
nu kan jag inte sova.
nu skulle jag vilja ha en blodhund som låg vid mina ben, värmde dem mjuka.


Skiss

"Fyrtio år", sa han och det glittrade i det bakåtslickade håret, "nästa nyårsafton", sa han och en discokula snurrade i taket.
Det var på restaurang Dallas, en sylta på Södra Förstadsgatan.
"Ett till ..."
"Är du säker, grabben du blir tjock ..." sa han, vit skjorta och väst, "det här är min kyrka, här är jag gud ..."
"Jag tror inte på gud", sa jag, nitton år. Pappa och farfar hade tagit tåget hem till Landskrona. Vi hade lyssnat på en orgelkonsert med Bach, Johanneskyrkan alldeles i närheten. Farfar hade gett mej en femhundring, det var ovanligt, han hade haft tårar i ögonen.
"Såhär nära har jag nog aldrig varit", hade han sagt när vi skakade hand och de tog bussen ner mot Centralen.
"Ett till ...", sa jag, hade sexton, blev tjock. var nära att köra en runda till, som jag brukade tills jag blev pank. Men mannen suckade och la skyddsduken över Black Jack-bordet.
"Nä, fyrtio år, det tar ut sin rätt", sa han, "jag tar långpaus nu", sa han och viftade mot bartendern, "... med lingondricka", sa han och satte sej i ett av båsen, fick en grogg. Det var mörkbrunt. Det var inte så mycket folk. "I fyrtio år har jag firat nyår vid rouletten eller Blackjacken, det borde vara över nu, men ... jag har ingen aning ... jag har inget annat ..." Skrik av ensamhet. Jag måste ut.
Klockan var snart tio. Jag drack upp och gick ut, det blåste löv och rullade kastanjer, sneddade över Möllevångstorget och in på Tjugosjuan, där spelade Sara, Kalle och Lalle flipper. Det var varmt innanför höstblåsten.


Friday, October 18, 2019

Ett ständigt fumlande och snubblande.

Dricker te i den tidiga morgonen. 4.42.
Om en stund ska jag koka två ägg. Äta mina hallon.
Och de förbannade kortisontabletterna. Håller på att trappa ner. Men är svullen.
Men de ska ju hjälpa, så ...
Men de gör mej trött.
Sovit mycket under gårdagen och fram till nu.
Det blev ingen simning.
Hjärnan är fylld av energi, men kroppen är trött vissa dagar.
Idag går jag ner till två kortisontabletter, om två veckor är jag färdig med kuren som då varat i ca två månader.
Jag försöker tänka på roliga historier. Det är särskilt en som jag minns som väldigt rolig, men inte minns.
Hur vi kunde sitta hemma hos någon, eller på krogen, berätta vitsar och trivas.
Jag vantrivs inte nu. Är bara så trött på att vara trött.
Två veckor kvar.
Jag förväntar  mej inga underverk då, men piggare, och att all vätska som kortisonet samlar på, försvinner, att kilon försvinner, att mitt anlete blir mindre runt.
En gång tömdes jag på 17 liter vätska, det är sju åtta år sen.
Nu går inte det, vätska finns i olika fickor i framför allt magen. De kan inte sticka in sju slangar.
Jag får hoppas på de vätskedrivande piller jag också knaprar.
Jag uppskattar sex månader. Att skriva klart min bok.
Mindre förlag: utgiven 2020.
Större förlag: utgiven 2021.
Jag ska försöka ha tålamod att vänta.
En sak som jag har lärt mej långsamt under denna halv- och helkonvalescens, och jag är inte fullärd: Tålamod.
4.55. Snart dags att koka ägg. Sen en tidig förmiddagslur.
Vissa dagar längtar jag efter julen. Inte presenter och hysteri och stress.
Julskinka och lax. Barnens glädje.
Jag vet inte hur det blir i år. Det verkar som alla ska vara någon annanstans.
Det får gå det med. Jag kan ensamhet. Men jag hoppas att vi seglar vår traditionella gubbjul på annandagen i hamn, att vi angör den bryggan.
Men ägg nu. Sen jobb. Sen simning eller kallbad i Sibbarp.
Jag ser på Att angöra en brygga. Jag kan bli stressad av allt fumlande och snubblande.
Det är livet, sa Bull, ett ständigt fumlande och snubblande.

Märta och Marianne

Jag har träffat Märta Tikkanen några gånger. En gång när vi båda läste på litteraturbaren Stanza. Vi kom att prata om Stig Claesson, Slas. "Han gillade aldrig mej", sa Märta och berättade om när Slas kom på besök och ville ha Märtas make, Henrik, för sej själv. För att supa. Han var oförskämd mot Märta som skrev böcker, jobbade och hade hand om barnen, försökte hålla Henrik i hyfsad schack, skick. Det var svårt. Så hon blev ett hatat huskors innan Slas for hem sjuk, ibland akut med dille.
Jag tittar p Min sanning med Marianne Mörck. Hon berättar rakt och öppet om giftermål med en alkoholiserad körsångare. Hur hon inte vågade gå hemifrån innan han fått i sej en 37:a, "annars klarade inte hans nerver dagen", hur hon tog hand om barnen, hur de drev teaterrestaurangen hur hon ständigt oroade sej, hur hon hämtade honom hos andra kvinnor, hur hon drack med honom, hur hon hotade honom att gå, hur hon gjorde allt som en medberoende gör. Hur dåligt hon mådde.
Vi män. Vissa av oss försöker. Vissa av oss försöker inte. De finns en godhet hos alla, vill jag tro, men den kan vara svår att hitta fram eller in till. Särskilt när missbruk är involverat. Ett missbruk ingen bett om.

Thursday, October 17, 2019

Bara jag på stegen


Solen sover på sidan
Röken stiger rakt upp
Höstens vackraste sånger
Skorna hänger i lyktorna över vägen
Hela gatan sover
Bara jag på stegen
Bara jag som vinglar
Bara jag som jag faller
Asfalten luktar regn och jord
En lastbil dundrar förbi
Nuddar mitt högra öra
Bara jag som kryper
Hasar mej uppför trapporna
Skorna hänger kvar
Allt är blått, jag är blå
Somnar till slut, blå



Monday, October 14, 2019

Nästan samma fåror

Grått väder. Lyssnar på lokalradion. Trött men okej. Det blåser. Någon får Nobelpriset i ekonomi. Jag bryr mej inte. Jag brydde mej inte när jag ekonomisk linje på gymnasiet. Jag var en dålig student. Jag var en störig elev. Hela mitt huvud var störigt, sorgset, ledsamt. Då började flykten. det var kul att dricka öl, spela teater och spela musik med Windy. Det var nätterna, de vakna, de rädda. Orkar jag verkligen skriva en bok till om att gräva. Ja, jag tror att jag måste det. Jag gör listor på roliga händelser. Allting måste balanseras. Nu ska jag äta fisksoppa till lunch. Jag gjorde en härlig räkbuljong igår. Sen blir det simning och bastu. Dagarna plöjer nästan likadana fåror, nästan.

Sunday, October 13, 2019

Feeling

Söndagkväll är P3 Soul. Konstig dag. Vaknade normalt vid sju. Åt ägg och hallon, drack te. Skrev någon timme. Sen cykeltur och inköp av ingefära, sej och och lite glass. Hemma vid halvelva. Skulle bara vila lite i soffan. Sen simma på em. Men somnade. Vaknade kvart i fem, helt förvirrad. var är jag, vilken dag är det, vem är jag. Citrondryck med ingefära. Hann inte till simmet. Regmkläder och cykeltur. Nu är det soul och jag gör räkbuljong.

Saturday, October 12, 2019

Kom igen, solen

Jag började mitt läsande liv med Tvillingdetektiverna. I sjuan gick jag över till Agatha Christie. Det visas en dokumentär om henne på svt-play. Den ska jag se vid tillfälle.Det var något exotiskt. Det lever kvar, att ta sej in i andra världar med hjälp av litteraturen. Jag hängde på högstadiets skolbibbla, Bibblan som en stark kraft av luftintag, av liv. Sen kom Saabyes Christiansens Beatles, Lundell, Kerouac, Bukowski, och Birgitta Stenberg Marguerite Duras som jag kämpade för att ta mej in i. Willy Vlautin är mitt senaste fynd, jag längtar så efter en ny bok av honom på svenska. Nu kommer solen igen. Jag har tvättat kläder i duschen, finge de bara torka snart. Jag vet inte om jag ska ta en cykeltur och spara simningen till imorgon när Kockum stänger senare. Jag vill basta, tar kanske Sibbarps kallis idag, men vill gärna ha sällskap. Det är verkligen gott med frysta hallon, limejuice och lite socker. Jag är glad att det fortfarande finns ett ljus att skönja. Jag är glad för min nygamla soffa.

Friday, October 11, 2019

En tung stång dånar

Efter två nätter med normal sömn, är jag nu vaken i natten igen. Klockan är 3,32 och jag trivs. Det är mörkt utanför, sparsamt med ljus härinne. Det är stilla. Det är inte vargtimmeångest. Det är inte högintensivt arbete, det är skissartat, idéer och skeenden som skrivs ner. Kyrkoutfärden för tre generationer män, kanylerna i kyrkan på Vesterbro, Hviids vinstue och varsin pölse vid Kultorvet där bakfulla byggnadsarbetare fumlar med ett två meter långt järnrör till en ställning, som ett tungt spjut från fjärde våningen landar det en meter från pojken, hans farfar blir alldeles darrig och de måste gå en halvtrappa ner och det är lördag och tradjazz och tända ljus och ett elektriskt element. Och farfar måste tända en ny cigg på den gamla och berätta om hur nära det var, hur nära döden man alltid går, om järnvägsrälsen på 20-talet och ett dndrande tåg som var osynligt i den tidens sol. 3,42, när jag har storyn, När jag ser de där tre generationers musketörer, på jakt efter kyrkomusik, eller om det är något annat.



   

Busväder

Busväder. Som politiken. Det blåser snålt och starkt. Jag förstår inte i närheten av allt. Men jag fattar egoismen som styr allting. Som mer och mer breder ut sej. Det är självklart nu, att skita i andra. Ingen ifrågasätter dej när du pissar vasst i öppna sår. Det är en sådan stark "skit i andra"-attityd som accepteras. Så slipper du skämmas själv, när du vräker ur dej ditt förakt. Och här sitter jag och drömmer om hallon. Och jag  var på soc igår, jag får hjälp av en kvinna där. Inte ekonomisk, social hjälp, vi samtalar. Jag dricker kolsyrat vatten. Jag ser människorna i väntrummet, många ser inte ut att må bra Hur många miljoner människor blir de föraktade och hatade av. Det är fredag och ikväll ska du lyssna på Tomas Ledin. Någon ska öppna en flaska  vin för hundrasjuttiorvå spänn, ett fynd. Jag är  lycklig över min spenat och mina hallon.Jag är lycklig över att jag känner människor som ställer upp för mej. Jag är lycklig över att jag inte blev vräkt under sommaren och den tidiga hösten. Utanför bankar busvädret på och vill tränga sej in. För en stor del människor är det busväder nu och hela tiden, ständigt spottande mot kvävning,

 

Thursday, October 10, 2019

Sav

Nyklippt. Äntligen. Och fem olika bussar. Simmat. Köpt sushi, barnen, deras mamma och jag. Milt väder. Någorlunda stabil i humöret. Telefonsamtal, telefonköer, omkopplad. Men några saker löste sej, några andra kvar till i morgon. Det saknas, det där speciella måstet i bokskrivandet, men det kommer, det är bara att hugga djupare in i trädet, vänta på saven. Under tiden dricker jag grape tonic.



Monday, October 07, 2019

stilla som ett regn

natten är sej lik
stilla som ett stilla regn
stilla som ett långtbort skrik
allt jag inte hör
men något skaver, stör
men jag blundar in i mej själv
ingen dansar, ingen för
bara natten, går på tomgång
bara ekot av en sång
jag minns en stig vid en brant
som stupade neråt havet
att balansera på en en kant
som långsamt eroderar
natten är sej lik
jag lämnar mörkret utanför
det är hanterbart
det som stör


Sunday, October 06, 2019

Släckta fönster

Måndagmorgon. 4.37. Släckta fönster. Tom gata. Joel Almes nya. Bra. Andra koppen te. Kvällste. Jag ska låta det bli ikväll igen snart. Ta en eftemiddagslur vid sex på morgonen. Måste bara skriva lite mer först.
Jag simmade och bastade tills de stängde på Kockum igår. Jag får vänta några dagar till att låna på bibblan. Har inte råd att betala skulden där nu.
Släckta fönster. Utom mitt. Jag går igenom mina bokhyllor. Måste ha en säker bok till bussresan och bastun.
Tror att jag ska köpa blomkål sen.
Igår var det ljuvligt vid lunchtid. Satt vid hoddorna i solen och läste Max Lundgren.
Vågar jag be om någon bänksittardag till.
Cyklade lite längre igår. Ska höja sadeln lite till. Steg för steg. Tålamod.
Det händer att jag känner mej ensam. Det händer att jag känner mej nöjd. Och jag ska ju träffa socialsekreteraren om någon dag.
Det händer att jag saknar sjukhuset, att vara inlagd. Tryggheten.
Jag försöker komma på vad jag längtar efter. Tryggheten. Solen. Att kunna bada salt. Att kunna springa och leka. Jag vet att en del är försvunnet. Jag vet att en del kommer tillbaka.
4.48 nu. Veckan är ett oskrivet blad. Lite klotter och släckta fönster.

 

Saturday, October 05, 2019

Kanalcyklar och annat

Jag höjer min cykelsadel steg för steg. Det är jobbigt att cykla med för låg sadel. Men det är vanskligt och jag blir lite rädd, om det blir för högt upp. Det är inte höjdrädsla, det är min otydliga balans.
Jag vill ha en damcykel. Jag hade det i vintras och våras, men snodd, så klart.
Jag minns kanalen på 90-talet. Hur vi stod med någon sorts stör med krok och försökte fiska upp min orangea damcykel som någon slängt i. Det var vid Centralen. Jag minns att vi gav upp och gick över gatan in på puben med järnvägen i taket. Spelade dart och satt i skinnfåtöljerna vid fejkbrasan, pratade om Peter Kihlgård och Suedes Trash som vi alla tre, trots olika musiksmak, bara kunde älska.
Den senaste damcykeln var egentligen Annas, En Skeppshult. Den gjorde mej lycklig och fri. Också försvunnen vid Centralen.
Jag får pengar i veckan. Ska jag offra en tusing på en damcykel. Eller ska jag fortsätta höja min herrcykelsadel och bli en riktig man.
Sådant kan man fundera över 3.34 en söndagmorgon, den första i oktober.


Friday, October 04, 2019

spenat

dessa tidiga morgnar.
jag skriver bok.
det går onormalt långsamt.
det är koncentrationen som fallerar ibland.
det är vissa tvivel om vad jag vill lämna ut.
det är så mycket annat att tänka på.
men det är lördag och antingen blir det Sibbarps kallis, eller Kockum Fritid för tredje dagen i rad.
det är rätt ensamma dagar.
nu blev klockan fem.
jag måste nog snart ta en tupplur.
jag måste äta spenat till lunch.
jag måste köpa citron.
det är sådana saker, lördag morgon i oktober.

Thursday, October 03, 2019

Kockum Fritid

Första gången jag besökte Kockum Fritid var 1988, när jag tentade naturvetenskap för att få fullständiga betyg från gymnasiet.
1991 bodde jag i LA, gjorde vapenfri tjänst i Rosengård. Då fick man ett medlemskap hos Kockum. Någon gång simmade jag, men oftast spelade vi bowling. Sen drack vi enlitersöl på Rådhuskällaren,
Det känns som ett liv sen.
När jag flyttade till Malmö, 1994, blev jag medlem, och har varit det sen dess. I perioder har jag simmat fem dagar i veckan.
"Ditt andra hem, pappa", sa min dotter efter middagen idag.
Men jag varit borta sen tidigt i våras.
Men idag var jag tillbaka.
Jag tog det lugnt, först två basturundor med en bok av Max Lundgren.
Sen stillsam simning. Vilken njutning!
Sen en bastusittning till. Bytte om, träffade Janne.
Älskade Kockum Fritid, så härligt att vara tillbaka, lugnet.

Wednesday, October 02, 2019

Klor

Jag brukar bada in i oktober, åtminstone någon gång.
I år badade jag inte ens i september.
En sargad sensommar till viss del.
Min längtan efter att komma tillbaka till Kockum Fritid, till bassängen, överskuggas bara av min längta efter bastun.
Jag vill åt värmen.
Jag vill simma, men kortisonen får min kondition att svikta något.
Och balansen är lite knackig.
Och jag orkar inte cykla, det får bli buss.
För idag måste det vara dags att få lukta älskad klor igen.




Tuesday, October 01, 2019

en kantstött byrå

tolv minuter över fyra. grannen på andra sidan gatan vaknar också. jag är något frusen. ska jag ha långkalsonger idag också.
jag har sovit i knappt fem timmar. ska jag ha raggsockor när jag gör det sista till ansökan som ska in idag. ett halvtidsjobb. som klippt och skuret åt mej.
att komma ifatt med ekonomin. att åka tåg två dagar i veckan, till en sjö och gamla trähus. jag undrar vad grannen jobbar med, något med oregelbundna tider, mad tanke på tända och släckta lampor. man lär sej mer och bättre när mörkret kommer tidigare. dagen kommer senare.
men många fåglar verkar ha tagit semester. måsarna har tystnat.
04.21. jag tror att jag ska göra klart ansökan snart. ta mina mediciner, koka mitt ägg och kaffe, yogurt och frysande hallon. och medicinerna.
jag vill inte vara någon annan. för ett halvt liv sen, ville jag vara en kalv på en särskild äng vid ett särskilt hav.
då vakade jag också i natten. då såg jag också ljus. då kände jag också gemenskap med dem jag inte kunde nå. bilarnas ljus på väg mot morgonen. någon som lyssnade på nattradion.
ibland borde jag gjort annorlunda. men jag ångrar inget. det är inte lönt ändå. jag är lite frusen.
jag undrar om grannen har en bastu i källaren. det hade jag i lägenhet jag bebodde något åt. det var under den tiden jag fortfarande kunde ånga saker. en maskerad som spårade ur.
det var på den tiden när utställningen Betong visades på Malmö konsthall. jag var där flera gånger, tittade ner i det svartaste svart. det omöjliga.
jag tänker mej att grannen på andras sidan gatlyktorna, är en ensamstående man i min ålder.
jag tänker mej att han såg utställningen Betong tre gånger. att  han åt soppa en gång. precis innan lunchen tog slut. att han gick och spelade flipper sen. att hans cykel var snodd och slängd i kanalen vid Centralen. att han ångrade att han snålat, att han köpt det billigaste låset.
jag önskar verkligen en bastu  i källare. då skulle jag gå ner dit i mina långkalsonger.
jag ångrar inget. men jag har fortfarande drömmar. som en kantstött byrå som varit någon mormors.